måndag 1 januari 2018

2017

var inte året för dom riktigt stora förändringarna.
Livet rullade på med jobb, foto och paddling.

Vi kanske skall börja med foto. Fast jag inte jobbar som fotograf längre är jag aktiv i Fotografiska Föreningen i Malmö, medlem i Sunny 16 som jobbar med gamla fotografiska processer (som jag gör hos Kenneth i Staffanstorp varannan vecka) och ibland håller jag föreläsningar och kurser. I år har det bland annat blivit föreläsningar om Svalbard och jag har hållit en mycket lyckad gatufotokurs för FFIM och KFAK i Köpenhamn.

Sunny 16-gruppen har ställt ut i Berlevåg i Norge och i en liten analog fotoaffär på Bergsgatan i Malmö.
I Berlevåg visade jag projektet Övergivet i van Dyke-teknik och här i Malmö visade jag hålkamerabilder. Tyvärr blev det aldrig så att vi hade tid/råd att åka till Berlevåg men i Malmö hade vi en trevlig liten vernissage med många intresserade.




Vår nästa utställning hoppas vi blir på Galleri M i Eslöv.
Vi har varit där och kollat på det jättefina galleriet och fick erbjudande om att ställa ut i februari. Det blev dock lite tidigt för oss så vi hoppas få chansen lite senare under året.

Även i Fotografiska Föreningen har det varit ett aktivt år. Massor med aktiviteter, styrelsen har varit på Tjärö och årets stora projekt var en utställning i Pildammstornet med tema Leva i Malmö.
Mitt projekt här var porträtt på olika Malmöbon.

Florin, spelar dragspel utanför Ica Maxi

Valle och Linus, driver Blå Båten

Kim, transkille

Fast jag absolut inte tycker man kan tävla i fotografi har jag faktiskt varit med i Månadens Bild i år och hör och häpna så blev jag 2:a! Efter Claes som var en mycket värdig vinnare.

2018 kommer tävlingen ha olika teman varje månad så man måste ha stor bredd i sitt fotograferande för att vinna. En riktig utmaning. Nu i januari är det Landskap. Inte riktigt min grej men jag har i alla fall skickat in en bild från Svalbard så får vi se.

En glad nyhet mot slutet av året var att jag även i år fick med bild i RSFs årsbok. Denna gång på mitt barnbarn Freja på föräldrarnas bröllop.



I år skall Sussie och jag hålla i porträttgruppen. Vi har massor med idéer så nu skall vi bara genomföra dom också.

2017 paddlade jag i underkant av 500 km, vilket jag inte är jättenöjd med.
Har inte hunnit paddla så mycket på kvällarna men har varit med på många fina långfärder med Nærøyfjorden som kronan i juvelen.
Lennart och jag arrangerade resan i KFÖs regi och naturen var magnifik och sällskapet jättetrevligt. Vi paddlade mest men vandrade lite också.





Paddlingsbilden på Lotta inne i Nærøyfjorden vann Månadens Bild i FFIM. Jättekul!

Även Misterhult och Listerby skärgård har jag hunnit med och Mia och jag hade en superfin helg på Senoren i Blekinge.

Allan och jag har inte hunnit med så många cykelturer detta år men vi har i alla fall varit på Ängavallen och hälsat på dom lyckliga grisarna.


Annars har vi varit i Stockholm och sett fina utställningar på Fotografiska bland annat och vi har genomfört min födelsedagspresent: En resa till Bologna.






Och sist men inte minst har vi såklart varit och vandrat i vårt favoritställe ALPBACH.





Annars: Vi har varit i min hemstad Arendal, jag håller i en anhöriggrupp inom strokeföreningen som har fått många nye deltagare i år, jag har skaffat en liten odlingslott tillsammans med MayBritt, min syster Kari och jag har haft vår traditionella Köpenhamnsträff, vi har haft mycket kul med våra tvillingbarnbarn och precis fått vårt tredje barnbarn, fått oväntat besök av vår dotter Lina från Australien och mycket, mycket annat såklart.

Merdøy utanför Arendal


På den negativa sidan så har jag krockat! En bil backade på mig när jag kom cyklande och det kunde ha gått riktigt illa. Men tack vara min hjälm och lite tur så klarade jag mig ganska bra. Mest sårskador.
Men cykeln blev skrot och det har varit en lång väntan på försäkringen men nu har jag äntligen fått mina pengar och under mellandagarna köpte jag en kanonfin ny cykel.


Så nu är man på banan igen och redo för nya äventyr!
Välkommen 2018!

onsdag 20 september 2017

SENOREN


Södra Fyn stod på långfärdsprogrammet.
Vi var 3 tappra damer som ville iväg men morgonen innan avfärd låste sig Carols rygg så endast Mia och jag återstod.
Södra Fyn var liksom Carols resa - hon hade planerat allt - så vi ville inte gärna göra utflykten utan henne.

Men ledigheten var beviljat och vi var taggade som tusan.
Vill du följa med och vandra i Jämtland? frågar Mia. Javisst säger jag utan egentligen att ha någon särskild uppfattning om var Jämtland ligger. Mina arbetskamrater bara skakade på huvudet och skrattade när jag ville packa om och hinna natt-tåget 16.30.

Mia drog igång en hel liten resebyrå men efter ett tag visade det sig att projektet skulle både bli väldigt dyrt och dessutom ganska omöjligt eftersom alla boenden i Jämtlandstriangeln var helt fullbokade.

Jag kollade under tiden lite alternativa paddlingsmöjligheter. Tjärö var fullproppat med konferenser, Järnavik camping hade stängt för säsongen och det började kännas som om gudarna inte riktigt var med oss.

Dags att ringa en vän. Carol. Varför åker ni inte till Senoren säger hon.
Som sagt så gjort. Senoren är en ö utanför Karlskrona, campingen var öppen och hade massor med ledigt.

Fredag morgon ger vi oss iväg, installerar oss i en liten fin stuga, laddar upp med Bongs pumpasoppa och ger oss sedan iväg ut på havet.




Det blåste ganska friskt - 8-10 m/sek - 14-15 i byarna så vi tog oss upp på Senorens ostsida för att få lite lä.
Det gick väl ganska bra men när vi rundade ön efter bron blåste det en hel del innan vi åter kom ner mot brons andra överfart.




Ett varv runt Senoren blev 14 km vilket vi kände oss nöjda med.
Väl på land var det dags för promenadslingan runt campingen. Naturupplevelse med små bibelord på vägen.






 Avslutade kvällen med chili con carne, rödvin och fruktsallad.



Nästa morgon blåste det ganska mycket mindre. Vi rundade Svenö naturreservat, fikade på Gresskär och åt Soldatens ärtsoppa på ett annat skär.








Vädret blev bara bättre och bättre och Mia blev sugen på att ta sig ut till några fläckiga paddor på Utlängan.
Nu visade det sig att paddorna inte alls var på Utlängan men på Utklippan som ligger mycket längre ut, men det spelade inte så stor roll för vi hittade urmysiga Stenshamn som inbjöd till promenad bland dom fantastiska husen.




Medvind hem.
Paddlade inom Svenö för att hälsa på fåren vi hade sett där. Dom var väldigt kärvänliga. Mia bjöd ett av dom på rönnbär och sedan var det kört.






Kväll med Mias underbara kycklinggryta. Vitt vin. Choklad.
Dokumentären Frihet bakom galler på paddan.
Många fina diskussioner.



Söndag.
En magisk morgon.
Helt vindstilla.




Vi passade på att paddla ut till Flakskär som ligger längst ut i skärgården. Här såg vi faktiskt några paddlare - dom ända på hela helgen.
Sedan paddlade vi ännu lite längre ut och fikade på den lilla holmen Gräskammaren.










På väg tillbaka paddlade vi över stället där den ryska ubåten gick på grund 1981 och intog sedan lunch på Åkerholmen tillsammans med några nyfikna kor.
Här kom mörka moln och konstig vind över oss så vi hoppade i torrdräkterna igen och gav oss iväg hemåt. Fick en liten regnskur på oss - men inte alls i närheten av vad dom hemma i Malmö fick av oväder. Snart var det vindstilla och sol igen.
17,5 blev söndagens sträcka.

Synd om Carol som inte kunde göra sin välplanerade Fyn-paddling men lyckliga oss som fick denna fantastiska helg i Blekinge skärgård!

KFÖ-blogg:
http://kfolangfard.blogspot.se/2017/10/blekinge-ostra-skargard-istallet-for.html


måndag 4 september 2017

FISKE OCH BIN

I denna blogg som i första hand handlar om mina stora intressen fotografi och havspaddling tänkte jag i dag skriva lite om fiske och biodling.
Det är ju också roligt!
Här om kvällen var vi på fisketur med Tumlaren. Vår hyresvärd Bygg Vesta bjöd.

Som ni ser av fisken i hinken fick Allan först en sill. Sedan blev det mer sill och omsider en torsk och minsann fick inte jag en fin torsk också. Kul!
Sedan fick vi ännu mer sill och det var kanske inte megakul för sill är skitsvårt att filea. Tycker jag. Jag är rätt bra på att rensa fisk men filea är svårt. Torsken la vi in hel i ugnen och det blev jättegott.

Förutom fisk fick vi härliga danska smørrebrød.














På jobbet har Åsa, Gabriella och jag invintrat bina. Vilket betyder att vi har tagit en del av deras honung och ersatt med sockervatten. Plus lite annat som kanske inte är så intressant om man inte är biodlare (vi har lite svårt att förstå att inte alla är jätteintresserade av alla detaljer kring bina).

Invintringen är nog det svåraste vi har gjort hittills i vår karriär som biodlare. Så mycket bin överallt! Tur att dom är snälla. Åsa fick gruppens första bistick (grattis Åsa) men det var nog bara för att den råkade komma i kläm i hennes armväck.

Annars klarade vi även detta momentet galant så vi är båda glada och stolta.
Nu slungar vi honungen medan bina suger till sig sockervattnet.