HÖSTPADDLING I BLEKINGE

Äntligen dags för långfärdspaddling igen! Det är så roligt att paddla så man bara längtar och längtar.
Kanske stämmer det inte riktigt vad min dotter skriver om mig i sin blogg

Citat:

Jag blir väldigt ynklig när jag är sjuk. Klagar och har mig och tycker väldigt synd om mig själv. Lite som vilken man som helst, faktiskt. Synd jag inte fick lite mer av mammas gener där. Hon kan väl ha 47 graders feber och ändå tycka att det vore käckt att paddla Sverige runt. Jaja, alla kan vi inte vara hurtiga.  Citat slut.

men det ligger en hel del i det. Min smärttörskel är hög och det skall mycket till för att jag skall ställa in en paddling. Denna gång hade jag lite huvudvärk på väg upp men det försvinner så snart man är ute på havet.

Vår vana trogen stack Mia och jag upp redan fredag morgon för att få en helt egen dag på havet. Mia är som jag i kvadrat. Envis och ettrig och truten går i ett. Det är tråkigt nu när hon är så mycket i Båstad. Kom hem! 

Vi ankom vandrahemmet efter lunch, proppade in maten i kylskåpet och begav oss ut på havet. Dimmigt och vindstilla. Skönt. Ibland försvann Mia in i dimman och ibland försvann hon bakom en sten. Men vi höll ihop i dimman.

Vi rekade lite inför helgens äventyr och tittade bl.a. på Kofi Annans sommarhus. Han äger det minsta huset i området (enligt våra tillförlitliga källor åtminstone) och minsann hade han inte en kanot i trädgården! Vi borde kanske bjuda med honom nästa gång.

Vi hittade bra fikaplatser, rundade Tjärö och mindes den underbara Tjäröfestivalen. Sedan rundade vi lite andra öar mest för att paddlingen inte skulle ta slut, men till slut kallade våra husliga plikter. Vi skulle ju göra mat till gänget som var på väg. För att undvika bränt kött satsade vi på rökt fläskfilé som kan ätas kall och till det bjöd vi på en härlig rotfruktspanna. Kreativa som vi är tappade vi inte alls huvudet då pannan vi hade lånat i dom andra gästernas kök inte alls passade i ugnen. Allt löser sig om man bara har viljan, säger jag.

Vi var 13 anmälda till denna långfärd och efter lite av- och påhopp blev vi totalt 11 paddlare, som droppade in under kvällen och värmde upp med champagne och Pauls förrätt innan vi bjöd på middag.

Lördagen kom med sol och totalt vindstilla. När vi paddlade ut från viken infann sig en helt magisk känsla. Man kunde knappt tro det var sant att man skulle få en så underbar dag i slutet på oktober.

Lördag kväll var dagen för dom riktiga kockarna. Det gjordes jordärtskockssoppa från grunden - med hembakad foccatia, italienska Anna hade gjort lasagne och äppelkakan härstammade inte från den enkla varianten i reklamen där man häller ihop två påsar, smetar ut lite mjöl i ansiktet och sedan är det klart. 
Hela kvällen var det en febrilsk aktivitet i köket medan jag kunde ägna mig åt lite naturfotografering. Inte min gren, men viss är det vackert.

Söndag dimmigt och molnigt, men vindstilla och ganska så skönt ändå. Vi la i i Matvik och paddlade ut till Tärnö där vi åt lunch.

Stort tack till mina paddelkompisar Anna, Jerry, Monica, Tina, Mia, Paul, Bengt, Erik, Henrik och Niklas för en underbar och rolig helg. Och alla varma tankar till Anna som skänkte mig resterna av lasagnen. Det räddade min söndagskväll.

MELLAN HIMMEL OCH........

Finns det något du behöver kan du troligen få det i Bräkne Hoby:

VÅTPLÅT OCH PALLADIUM

Är klar med några av mina kvällskurser, vilket betyder att jag kan börja mitt vanliga kvällsliv igen. I måndags var jag på Fotografiska föreningen och lyssnade på Bosse Blomqvist, som visade våtplåtstekniken. Våtplåt, eller kollodiumprocessen, var en fotografisk process som introducerades 1851 och som sedan var den regerande processen tills torrplåterna kom på 1880-talet. Metoden är lite omständlig eftersom plåten måste sensiteras precis innan fotografering och sedan framkallas direkt. Så det gäller att ha ett mörkrum tillgängligt.
Men det är inget som hindrar Bosse, som till och med har fotograferat Öresundsbron och Turning Torso med våtplåtstekniken.
Du kan läsa om tekniken här.
Bosse visade sina fantastiska bilder (kolla hans hemsida), varav jag var allra mest imponerad av hans porträtt. Dom är bara helt enkelt underbara.

Vår ordförande Leif fick sedan sitta modell med nackstöd och allt på grund av den långa exponeringstiden och sedan trollade Bosse fram ett perfekt porträtt. Imponerande!

I går var det äntligen dags för gruppen som jobbar med gamla processer hos Kenneth i Staffanstorp fast det blev inte lika roligt som jag hade tänkt mig eftersom Kenneths dumma PC inte ville ta emot min hårddisk (OK, den är kanske formaterad för Mac, men ändå). Fast det var roligt att träffa alla igen. Nu skall vi jobba en gång till med palladium och sedan går vi över till chrysotypi. Det vet jag knappt vad är, men det skall bli roligt!
Här blandar Kenneth ihop våra magiska vätskor:

EN VILSEN LITEN FÅGEL

hittade vi i dag på paddelklubben.
Himla tur att Marie blev kaffesugen efter fortsättningskursen annars hade väl den lilla stackaren suttit där fortfarande. Jag öppnade alla fönstren men den hoppade bara runt i myshörnan och tittade på mig.
Tillslut fick jag kasta en handduk över den och bära den ut. Var lite orolig för att den var skadad eller att det var en unge som inte var flygfärdig, men den flög iväg jättefint och satte sig i toppen på ett träd. Kändes jättefint!

PADDLING I KÖPENHAMN

Även denna helgen har gått i paddlingens tecken:
I går var det dags för vår årliga Köpenhamnspaddling. Vi hade 14 st anmälda - vilket är rekord - men när det började spöregna och hagla på morgonen blev jag orolig för att folk skulle få kalla fötter och att vi skulle stå där ett par tappra soldater. Men icke! Endast en drog sig ur och vi andra lastade kajakerna i regnet.

På bron tyckte vi att vi liknande en lastbil och försökte ta den filen med bizzen, men det gick inte alls så Tommy fick göra en kvalificerad backning för att komma i rätt fil.

Redan på bron såg vi en ljusning i vädret och faktum är att det blev en underbar dag.
Som vanligt la vi i i Christiania och som vanligt gick det hur bra som helst.

Underbart ställe där vattnet ligger mellan fristaden Christiania på ena sidan och nybyggda lyxlägenheter på den andra. Bara att välja.

I övrigt är Köpenhamnspaddlingen speciell genom att vi paddlar runt och tittar på sevärdigheter samtidigt som vi själva är en sevärdighet som hamnar på otaliga minneskort hos japaner och andra turister.
Som vanligt började vi med Operan och Nyhavn

 för att sedan leta upp undervattensskulpturerna. Ibland sticker dom upp lite, men denna dag var det tydligen högt vatten för inget sågs över ytan. Tur då att man har vattentät kamera som man kan doppa i vattnet.

Som vanligt hade vi bokat brunch på Bryggens spisehus där vi alltid är välkomna trots vår lite speciella klädsel för restaurangbesök.

I morgon kan du hitta mer bilder på vår långfärdsblogg http://kfolangfard.blogspot.com

HÄRLIG PADDLING

Paddelsäsongen  är inte slut om nu någon hade trott det.

Förra lördagen var en helt magisk dag på havet: Sol och totalt vindstilla. Så vindstilla som det i princip aldrig är i Västra Hamnen. Flaggorna längst ut i Limhamns småbåtshamn hängde rakt ner. När såg man det senast?

Mia leker Freya Hoffmeister

Vi var 10 paddlare på motionspaddlingen och färden gick till Limhamn där det vankade räkmacka och glass i solskenet.

SURREALISM

Inspirerad av fotografen Arthur Tress som ofta gör iscensatt surrealistisk fotografi bestämde jag mig för att ge mig ut på djupt vatten och testa en typ av fotografi som jag normalt inte sysslar med. Bilder som skulle kunna fungera som öppna bilder i min kurs. Öppna bilder betyder att dom kan tolkas på olika sätt - i motsättning till slutna bilder som vill att betraktaren skall tolka bilden på ett visst sätt.
Öppna bilder bjuder in och väcker frågor. Göran Segeholm skriver om detta i sin bok Konsten att ta vinnande bilder.
Gulliga Emma ställde alltså upp som modell i söndags morse.
Min granne hade skaffat ett torskhuvud på fiskhoddorna som jag hade fotograferat med Dianan, men jag tänkte att den kunde vara med i det surrealistiska också.

I källaren hade jag hittat en del till en gammal lejondräkt som ungarna hade när dom var små:

Emma hade själv med jättefina attiraljer. Först grävlingmasken som hon fick använda på toppen av en jordhög:

....och inte minst hade hon med en underbar kaninmask. Dessa bilder blev mina favoriter så troligen blir det dom jag kommer använda.