CAMPING OCH 41-ÅRSJUBILEUM

Camping är kul.
Eller inte.
Jag har aldrig varit någon campare. Har sovit mycket i tält när jag vandrade i fjällen, men det har liksom varit nödvändigt.
Och som gammal seglare är man lite campingens motpol. Skaffa dig en sommarstuga var skällsord i seglarvärlden.

Eftersom jag är inbiten paddlare tror många att jag tältar jämnt. Fast så är det inte. Jag stöder STF och alla andra som har tagit sig mödan att bygga små stugor och vandrarhem.

När jag ser folk som har pallat upp en campingvogn och sitter utanför i solen med sin grogg blir jag helt nervös. Kul för dom som trivs med det, men jag är ju så rastlös och vill att det skall hända saker hela tiden så det livet är inget för mig.

Men nu var det 41-årsjubileum på min gamla skola och då skulle Tone och jag bo på Nidelv camping som ligger på Hisøy som är den ö vi kommer från och där jubileet skulle vara.  Fast som tur var hade vi bokat en stuga.

Ena halvan av denna stugan fick vi tildelad, vilket var helt perfekt.
Härligt att vara inomhus eftersom himmelen öppnade sig så snart vi kom fram. Och tur att Tone hade med såna godsaker i sin kylväska.

Vi njöt av förrätten innan vi begav oss in til Arendal och pasta på Arendal Kunstforening och kaffe på Cafe Victor.
Nästa morgon blev det morgondopp. När man är med Tone får man bada antigen man vill eller ej. Hon badar hela året.
Fast det är klart man vill morgonbada!

Frukost i det gröna och sedan hänga på låset till kajakaffären där vi kunde dregla lite över kajaker och diverse paddelsaker. Sedan Vinmonopolet, macka i Pollen, köpa purke och ta med till Vragevika där vi badade i havet. En purke är en vetebulle med äggkräm på tvären. Ett måste i Arendal.
Från Vragevika kollade vi på segelbåtar och en kajak som troligen var följebåt för en havssimmare.

Såklart blev man genast paddelsugen, men nu var det för omväxlingens skull inte paddling som gällde, men 41-årsfest.
Nina hämtade oss i stugan för lite förfest i hennes stuga på Sandviga och sedan blev det fest.
Helt otroligt kul att träffa alla - vissa hade jag inte sett sedan vi slutade skolan.
Vissa var gråhåriga och tunnhåriga vilket var mycket konstigt för inte kan det väl vara så att vi börjar bli gamla? Och lärarna - tänk att dom fortfarande levde fast dom var supergamla då för 41 år sedan....
(En enkel liten kalkyl visade att dom var klart under fyrtio).

Den gamla klassbilden kollas

På festen tillsammans med min barndomskompis Nina.

Nattbuss dit och nattbuss hem och fest halva natten....jodå - en aningen ungdomlig kan man väl få känna sig?

PADDLING TILL LOMMA

I går var dagen då Erik och jag skulle guida klubbens medlemmar till Lomma och Blå caféet.
Det ryktas att det är jättetråkigt att paddla till Lomma, men tidigt i våras bestämde vi oss för att ta en sväng dit ändå. Vi tyckte det var en spännande, något urban paddling förbi massa intressant utfyllnadsmaterial och en industrihamn fram mot det hägrande målet: Blå caféet.

Nu skulle alltså alla andra i klubben få se hur fint det var.
Alla andra visade sig bli: Stefan.
Som direkt undrade om vi verkligen skulle paddla dit och då tyckte Erik att han också var lite seg och det var motvind tillbaka och jag vet inte vad.

Trots att vi hade lagt in i kalendern att det kanske blev Lommapaddling (eller kanske just därför?) var vi alltså endast 3 paddlare denna dag.
Vädret var mulet och grått men varmt.

Nåja. Vi begav oss ut

och eftersom Stefan tidigare endast hade paddlat mot Lagunen och Limhamn gav vi oss i alla fall iväg på rätt håll.
Rundade Råttfällan, beundrade 2 fina holländska segelbåtar

för att sedan ta kurs mot herr Olssons strand och intressanta plockepinn-installationer.

Eftersom Allan eventuellt hade tänkt cykla mot Lomma smsade jag honom att vi inte kom dit eftersom killarna inte orkade.
Inte vet jag vad som fick fram deras energi, men plötsligt kunde vi i alla fall gå mot Lomma och plötsligt var vi där. YES! Jag lurade dit dom!
Och det var dom väldigt glada för.

På Blå caféet avnjöt vi sedvanlig paddlarmeny med räkmacka, sillamacka och mjukglass.

Det blev en solig och fin och ganska lång paus här
innan det var dags att vada ut med sina kajaker igen.

Vi fick en härlig motvind och motsolspaddling hem

och plötsligt var killarna inte ett dugg sega längre. Dom drog upp ett rejält tempo så det var bara att ligga i.

Väl framme på klubben fanns det mer energi som behövde komma ut så då rensade vi trappan för ogräs och skrubbade bort all ankskiten från bryggan.

Tyvärr gick borsten sönder och det var lite synd för den matchade så fint Eriks gröna tofflor.

En härlig dag med 18 km paddling.
Men nästa gång hoppas vi bli fler.
Låt er inte luras av en småtråkig morgon - det blir alltid fint när man kommer ut på havet.

SOMMARMINNEN OCH PADDLING KRING ORUST

Långhelg med paddling kring Orust.
Många gamla sommarminnen kommer fram: Området liknar Sørlandet där jag växte upp, Käringön var som Merdø med sina underbara trähus, vi såg barn i brandgula flytvästar som fångade krabbor, barn med barkbåtar, brännmaneter, blåmusslor och fiskaffärer med alla sorters skaldjur. Utvecklingen rusar framåt men på sommarlovet är det som om alla vill ha det som det var förr. Som om inget har förändrats. Förutom att man alltid måste ha en IPhone tillgänglig då.

Nåja. Paddling var det ju. Givetvis.
Vi hade vår bas i Stocken. Bodde på vandrarhem, i tält och i stuga. 10 paddlare från KFÖ.
Helgen bjöd på mest sol och svaga vindar, vilket betydde att vi kunde ta oss långt ut utan att det blev alldeles för stora vågor.
Paul är gammal seglare så han blev chefsnavigatör och huvudplanerare:

Sedan var det bara att lägga i kajakerna och njuta av alla underbara platser.

Jag känner igen området från min tid som seglare men har sällan varit i land. Eller egentligen aldrig tror jag. Segling är storslaget på sitt sätt, men med en kajak kommer man fram nästan överallt och kan ta sig i land på äventyrliga platser.

Fredag blev det paddling till Käringön och Måseskär.

På väg ut från Måseskär. Lugnt och fint.

Efter Måseskär fick vi lite regn på oss, men sedan klarnade det upp och vi hittade en strand för eftermiddagsfika.

På bild ser det kanske mysigt ut, men i verkligheten kryllade där av små knott som tog sig in överallt.
Jag har väldigt låg tolerans mot mygg faktiskt. Fattar inte hur folk kan bo på ställen där det alltid är mygg när man vill vistas utomhus. Fast man hittar väl på lösningar. Att elda hjälper. Eller så gör man som Helén. Hon är scout och kan det här med att vistas utomhus. Smart tjej.

Lördag gick vi norrut mot några småöar enligt tips från killen i kajakaffären och hittade en alldeles underbar fikaplats på Säingarna där Mia än en gång gärna visade upp sina vattenkonster.

Gullholmen och Malö strömmar var andra ställen som utforskades och på ett ställe som jag inte kommer ihåg vad heter eftersom jag (förhoppningsvis) har glömt min karta i Eriks bil köpte vi med oss krabbklor, havskräftor, räkor och rökt makrill som vi sedan avnjöt på berget framför stugan.

Söndag var vi några stycken som ville runt Hermanön. Fast det nästan inte blåste alls var det ändå ganska mycket dyning på utsidan av ön och man kan ju tänka sig hur här kan bli när det tar i ordentligt. Fast nu var det mjuka fina dyningar och vi njöt hela vägen runt.

Paddlingsdagarna bjöd på bra variation eftersom vi både kunde paddla runt mellan kobbar och skär men också komma ut och kolla horisonten. Oändligheten.

HALLANDS VÄDERÖ - en berättelse om vad paddling kan ge

Tänk allt man kan få uppleve genom paddlingen.
Som i söndags när vi paddlade runt Hallands Väderö:
Sol. Bad. Plask och lek.
Vind. Vågor. Stilltje.
Mulet. Regn. Åska.
Medvind. Motvind. Sidovind.
Gammalt rostigt vrak. Estetiskt men lite läskigt.
Kamratskap. Glädje. Skratt.
Massor med nyfikna sälar. Sälmamma med sälunge. Leksugen säl.
Sandstrand. Tång. Stenar i vattnet.
Promenad till glasskiosk. Njutning.
Motion. Genom paddling använder man hela kroppen (om man paddlar rätt).
Massor med frisk luft.

Vrak vid Vinga skär