NYTT ÅR

Nytt år. Nya möjligheter.

2013 var väl helt OK. Jag lyckades klamra mig fast på Fritidsförvaltningen så jag hade jobb det mesta av året. Ett år som idrottsplatsvaktmästare på Rosengård. En helt ny livserfarenhet. Möte med fantastiska människor. Jag är glad för det.

Testade också på att bo i kooperativt boende. Fantastisk idé i teorin men något svårare att genomföra i praktiken.

Jag har under året paddlat 485 km, vilket jag inte alls är nöjd med. Hade som mål att komma över 1000 km, men mycket kvälls/helgjobb, flytt och längre väg till kajaken satte stop för det.

Men jag har cyklat 5559 km och det är jag mer nöjd med. Den dagliga cykelturen till jobbet har gett mig en hyfsad grundkondition och det känns bra.

Nu blir det nytt jobb som aktivitetsledare och nytt boende i Västra Hamnen.
Det bör bli bra.
Vi får se.

ALPBACH

Våra äventyr i Alpbach började när vi för många år sedan var på väg hem från Milano där min syster Kari med familj bodde på den tiden.
Vi såg en skylt mot Alpbach och då säger Allan att där åkte han skidor som barn. Vi svängde av, åt en wienerschnitzel på Hotel zur Post och sedan var vi frälsta.
Alpbach ligger i Tyrol i Österrike, är en mysig alpby med fint skidområde. Vi har varit där många sportlov med barnen och 2013 firade vi för andra gång jullov här. Vi körde dit med vår son Albin och hans flickvän Gina och Lina kom dit från Schweiz där hon bor.
Underbart, om du frågar mig. Lugnt och fint, skidåkning på dagen och middag på hotellet på kvällen.
Lite snö i byn, men mycket bra förhållanden på toppen.
Supertråkig sak att Gina bröt benet lille julafton! Hon tog det fint, vi firade lite jul på Krankenhaus i Kufstein och spelade Monopol som vanligt. Gina fick flyg hem och sitter nu med en 33 cm lång spik i benet.

Utsikt från Wiederbergershorn. Mäktigt!

Sol och snö - en bra kombination.

Jag gillade deras julpynt. Som Albin sa: Mycket jord, sten och grenar. Dom använde trä och naturliga material.

FÖRUTSÄGBART

I sista sekunden hann jag även denna gång skicka in lite bilder till Årsboken för Riksförbundet Svensk Fotografi. Det är fina små böcker och roligt att komma med.
I år skickade jag bland annat in den gulliga svanbilden, vilket egentligen inte är min typ av fotografi, men jag gissade att den skulle gå hem. Och så blev det också - att det var just den som kom med.
Men jag gillar sammanställningen av bilder i boken. Man märker att dom har tänkt till.
Ja, ja. Lite värme och närhet skadar väl aldrig - fast när svanungar blir stora kan dom bli riktigt aggressiva mot oss paddlare.