KOLONILIV

Malmö Fotografiska Förening fyller 80 år 2016 och i samband med det har vi startat projektet Leva i Malmö.
Målet är att skildra Malmö i bild helt enkelt. Gärna hela Malmö och Malmö vid sidan om Turning Torso och Öresundsbron. Sommarens utmaning är att fotografera i Malmös ytterområden.
Än så länge finns en del av våra bilder på en blogg som du hittar här:

http://ffim.blogspot.se

Nästa år hoppas vi kunna göra en utställningen och vem vet - kanske även en bok.

I går fotograferade jag Östra Sommarstaden - ett koloniområde vid järnvägspåret i Kirseberg

http://sommarstaden.org

som visade sig vara en riktig oas nästan mitt i Malmö:

BARENTSBURG och ESMARKBREEN

Allt hade gått som på räls på Svalbard. Härliga äventyr med underbara guider, bra service och allt det praktiska hade fungerat perfekt. God mat och dryck. Inget att klaga på.

Men säg den glädje som varar evigt.
Sista dagen på Svalbard hade vi beställt en båttur med MS Billefjord till Barentsburg och Esmarkbreen. 5 minuter innan avfärd meddelar hotellpersonalen att turen är inställd.
Ryktet sa att båten hade motorproblem (ryktet sa också att det visste dom redan kvällen innan) men inte vet jag för jag har fortfarande inte hört något från arrangören  - ej heller fått tillbaka dom pengar dom är skyldiga mig.

Vi fick visserligen erbjudande om att bli med på en av deras andra turer men jag hade verkligen sett fram emot att komma till Barentsburg.
Tur då att man är snabb och framåt och envis - för vips så hade vi fixat att få följa med på en annan båt med ett annat bolag.

POLARGIRL hette båten

och vi blev varmt mottagna av den trevliga besättningen.
Den ryska guiden, som pratade jättebra norska, började resan med en säkerhetsgenomgång.

Man lyssnar ju aldrig riktigt noga till sådana genomgånger men det verkade i alla fall som om dom hade väldigt många livbåtar och det kändes ju rätt så bra. Jag simmar bra men fyragradigt vatten är liksom inget man vill plaska runt i.

Nåja.
Vädret var bra för sjöfärd. Nästan ingen vind och platt vatten. Sommartemperaturen på Svalbard är dock inte jättehög så det gällde att pälsa på sig.

Sommarsemester!

Vi seglade ut genom Adventfjorden för att sedan korsa den något större Isfjorden. Målet var Ymerbukta och Esmarkbreen. Bre, isbre betyder glaciär kan jag meddela dom vars nordiska språkkunskaper kanske inte är på topp. Vi skulle alltså få se is.
Vid glaciären kan man ibland se isbjörn-statistiken på båten visade att dom hade sett 7 isbjörnar senaste månaden - men hur mycket vi än spanade i kikaren såg vi inga björnar. Några sälar såg vi dock.

Ryska guiden berättar

På vägen in mot Barentsburg serverades varm mat ombord. Jättegod köttsoppa med bröd.

Efter ett tag såg vi en stor samling hus och förstod att vi närmade oss Barentsburg. Några såg valross och vi är lite sura för att dom inte tipsade oss.

Invånarna i Barentsburg är nästan uteslutande ryska och ukrainska gruvarbetare anställda av Arktikugol.
Samhället ligger endast 55 km från Longyearbyen men eftersom det knappt finns några vägar på Svalbard kommer man dit endast med båt eller helikopter på sommaren. Vinterstid är det snöscooter som gäller.

En ny rysk guide tog emot oss och tillsammans vandrade vi dom 186 trappsteg som går från hamnen  upp till samhället.

Längst ner vid vattnet fanns en äldre ganska fallfärdig bebyggelse medan nya hus, hotell, skola, simhall, konsulat, bryggeri med mera fanns längre upp.
Där fanns också en ortodox kyrka som byggdes till minne om dom 141 personer som omkom i en flygolycka 1996. Flyget som kom från Moskva med ryska och ukrainska gruvarbetare med familjer störtade in i Operafjellet vid inflygning mot Longyearbyen.

Interiör från kyrkan

Skolan

Idrottsplats

Förutom oss från båten var det inte mycket liv i Barentsburg.
En gammal lastbil körde förbi, några byggjobbare lämpade bråte och ett par killar tvättade en propagandaskylt.

Vi testade den lokala ölen, var inom postkontoret där man kunde få stämpel från Barentsburg, besökte kyrkan och fotograferade Lenin.

Ingen gruvdrift på Svalbard går med vinst i dag men ryssarna vill gärna vara kvar på ön så numera försöker dom satsa på lite turism.
Känner mig lite tveksam till hur det kommer gå, men jag som gillar lite udda saker hade gärna stannat där ett tag för att se hur folk lever och mår i ett såpass isolerad samhälle.

I Barentsburg säger man att när texten på fjället går att läsa har sommaren kommit.

Denna gång var det emellertid viktigt att inte missa båten så snart traskade vi ner dom 186 trappstegen igen.
På väg tillbaka till Longyearbyen passerade vi Grumant - en tidigare rysk gruvby som övergavs på 60-talet. I dag bor här tydligen en handfull personer som håller efter stället.

Efter Grumant finns en stor fågelkoloni och häckningsområde för olika fåglar.
Guano, alltså helt enkelt fågelskit, gjorde området ovanligt grönt och frodigt.

Sedan började det lukta nystekt våffla ombord och det ville man ju inte missa.

Vaffel på norskt vis med sylt och getmesost.

Passerade sedan Bjørndalen som är ett populärt stugområde för invånare i Longyarbyen, seglade förbi flygplatsen och snart var vi framme i Longyearbyen igen.
Lyckliga över att allt trots allt löste sig till det bästa.

KAJAKKTUR PÅ ADVENTFJORDEN

En ny dag på Svalbard!
Min familj pratade om spa och shopping, vilket ger mig kalla kårar, så jag hade redan kvällen innan anmält mig till Kajakktur på Adventfjorden - även denna gång med Svalbard Wildlife Expedition som arrangör.

Fast man anmälde sig sent på kvällen funkade allt perfekt och man blev hämtad på hotellet på morgonen av guiden Bård. Norsk guide denna gång.
Deltagare på paddlingen visade sig förutom mig vara ett engelskt par på bröllopsresa! Vilket underbart mål för en bröllopsresa - och dom var helt underbara också. Mitt minne för namn är lite kort ibland - men jag tror dom hette Nick och Irene.

Jag fick egen kajak även denna gång. Nu med skedda som jag gillar bättre än roder.
Eftersom vi var en ganska liten grupp kom vi snart på vattnet och startade med att korsa Adventfjorden.

Guiden Bård

Ganska snart hittade Nick och Irene samma takt och dom fick upp riktigt bra fart efter hand.
Vi följde kusten på andra sidan, tittade upp mot Hiortfjellet och gick sedan i land i Hiorthamn.

Hiorthamn var tidigare bas för gruvarbetarna som jobbade i gruvan 500 meter upp mot Hiortfjellet.
Här fanns bostäder, matsal och även en linbana upp till gruvan.
I Hiorthamn har Svalbard Wildlife Expedition nu en lägerplats där det fanns lådor med lite utrustning - bland annat stora varma överaller som vi kunde dra över torrdräkterna. Hur smidigt som helst (förutom när man var kissnödig och tjej).
Här gjorde vi upp eld, åt deras lyxlunch med getmesost och renkött och som kronan på verket fixade Bård KOKKAFFE! Bara en sån grej. Det var länge sedan man fick så gott kaffe.

Sedan var det dags för en promenad med sightseeing i området.
Vi såg resterna av ett flygplan från andra världskriget. På Svalbard är allt från tiden innan 1946 fredat så ingenting får flyttas eller ändras. Det ligger där det ligger.

Om du nu har en lupp tillgänglig kan du kolla polarräven som finns här:

På tal om räv så fanns också burarna kvar där man hade försökt hålla djuren för pälsens skull. Fast dom frös ihjäl när dom inte fick röra sig så det var ingen succé direkt.

Några av dom gamla gruvarbetarbostäderna är i dag privata stugor och dom var riktigt fina och roliga.
Vid en av stugorna såg vi till och med en människa. Han var vänligsinnad och vinkade till oss.

Även linbanan var ganska välhållen så där klättrade vi upp och kollade.

I övrigt fanns där ett ganska stort skeppsvrak, massa drivved från Sibirien, vi kollade på kompassblomman som börjar blomma i söder, vi såg renar och ganska många spår från gruvtiden. Till exempel en stor motor som stod kvar i lådan och aldrig hade blivit upp-packad.

Till slut var det dags att sätta sig i kajakerna igen.
Lite lurigt att ta sig ut från stranden där vågorna slog in - eftersom jag inte är van vid plastkajak var jag nog lite för försiktig och rädd om kajaken - men Bård hjälpte till och snart var vi ute på vattnet igen.
Härlig överfart tillbaka till startpunkten i Longyearbyen.

En ny underbar dag.
Lycklig över att få paddlat ännu mer på Svalbard!
Med så trevligt sällskap!
Och så kokkaffen då!