Dimmig söndagsmorgon.
Continental frukost där höjdpunkten var brödrosten som sköt iväg mackorna med våldsam fart.
Lämnade underbara Morro Bay med kurs mot Carmel.
Hittills hade vi varit lite besvikna på Higway 1 - eller Pacific Coastal Higway som den också kallas. Alla pratade om hur fantastisk den var men vi såg den mer som en ganska tråkig väg med vissa highlights.
Även denna söndagsmorgon började med en ganska tråkig sträcka - fram till San Simeon och elefantsälarna - som var helt fantastiska.
Hela stranden var full av dom, några simmade runt i vågorna, några bråkade men mest låg dom och latade sig.
Sedan fick vi svar på tal för nu började en riktig maffig vägsträcka. Vägen slingrade sig i bergsidan, upp och ner och ibland var det riktigt brant ner till havet. Underbara vyer över allt. Vackert och mäktigt!
Mycket mer öde än vi hade tänkt oss. Jag trodde faktiskt västkusten skulle vara mer bebodd. Det är ju så populärt med havsutsikt.
Vi behövde bensin och Allan behövde cigaretter. På vår specialkarta fanns en tydlig ring med Lucia med feta bokstäver. Det satsade vi på.
Det kom ett ställe med övernattning och fik - och sedan kom - ingenting.
Kom även förbi en pytteliten mack som tog 6.90 för bensinen. Inte klokt. I början på resan blev vi sura om vi behövde betala mer än 2 dollar.
Ja, jag vet. Ilandsproblem.
Big Sur var lite mer. Ett kargt ställe som säkert var underbart för naturupplevelser. Mycket skog. Campingplatserna var fulla och kring naturparkerna stod massor med bilar där ägarna säkert var ute och vandrade.
Trots dom tuffa backarna mötte vi massor med cyklister.
Västkusten är dom smalas land. Här är folk smala. Ibland väldigt smala. Enorm skillnad från vår första del av resan.
Carmel var som sagt dagens mål. Staden som Clintan var borgmästare i är ett tidigare hippieställe som nu hade blivit riktigt chikt. Fina gallerier och dyra affärer. Även hippiekläderna var svindyra - en riktig hippie hade vänt sig i graven.
Men fint!
Vi lyckades få ett hotell till bra pris nära centrum.
Projekt nummer ett blev att ta sig ner till havet. Turligt nog tog vi fel gata, vilket gjorde att vi hittade Weston Gallery. Med fotografier av dom stora västkustfotograferna Edward Weston, Ansel Adams och Imogen Cunningham, med flera. Plus några palladiumbilder av en fotograf jag inte kände till. Kunde knappast blivit bättre!
Vägen ner till havet var ganska brant så det blev bra träning för Allan inför vårt nästa Alpbachäventyr.
Havet var såklart underbart. Som alltid!
En öl på en jättetrevlig uterestaurang och såklart några nya hundbilder!
På den där jättetrevliga uterestaurangen skulle dom ha livemusik på kvällen. Jazz sa dom - så dit gick vi såklart.
Jazz vill jag väl inte kalla det. Beatles, Cohen, Winehouse med flera....
Men supertrevligt. Vi satt på en innergård med brasa och artisten sjöng så fint. Hon sjöng Route 66 speciellt för Allan och mig och så hade hon varit i Malmö. Det är så mysigt med båten som går till Köpenhamn, sa hon - så det var nog ett tag sedan.
Gitaristen hade kört Route 66 på 50-talet med sina föräldrar.
Bäst av allt är att jag får med en hund också. Murphy.
Murphy var viktig på ett sätt som jag inte riktigt förstod.
Men Murphy skulle runt och hälsa på alla, han fick grillad kyckling på en egen tallrik och efter konserten skulle Murphy firas.
Ett nytt möte. En ny fin upplevelse innan vi stapplade hem på dom mörka gatorna med sina crazy affärer.
Måndag. Ny fin morgon på Highway 1.
Redan efter en halvtimmes körning lyckades vi stöta på två av mina favoritområden: Hundar och kyrkogårdar.
Här har vi först Happydog som är en blandning av dingo och schäfer. Han kom från Sacramento med sin ägare för att en kompis till ägaren skulle hjälpa honom att fixa däcket på hundvagnen.
Han fick ett litet bidrag till det.
Sedan en underbar kyrkogård. Jag älskar kyrkogårdar utomlands - dom är ofta så levande med massa personliga detaljer.
Allt detta hände i Moss Landing.
Sedan såg vi en skylt med Hamnen, svängde ner och möttes av en jättefin tillgänglig hamn som var helt full av sjölejon. Samt Phils Fish Market and Eatery som var helt jäkla underbart. Det var fiskmarknad, restaurang, kafé och bar i ett. Från uterestaurangen kunde man se dom stora surfvågorna komma in och jag såg några kajaker som surfade i fjärran.
Tyvärr var det alldeles för tidigt för lunch men vi tog en kaffe/iste och njöt av det hela.
Jag har läst Lonely Planet och en massa researtiklar från Highway 1 och inte en enda nämnar Moss Landning. Katastrof!
Hade vi visst detta innan hade vi bott här istället för Carmel. Visst - Carmel var fint och så men detta var det riktiga livet. Det gillar vi!
Jag säger bara: Moss Landing!
Vid Santa Cruz svängde vi av mot Silicon Valley eftersom Allan ville se Appel.
Javisst - det var visst den
första Appleaffären. Den såg ut ungefär som affären på Emporia - fast lite mindre.
Men området var jättestort - massor som jobbade där och när vi skulle köra därifrån hittade vi inte bilen. Jag trodde nästan den var stulen men till slut dök den upp.
Ja, det var Highway 1.
Nu är vi i San Fransisco men det blir en annan historia.
Fast jag avslutar såklart med en hundbild.
