Räck upp en hand dom som vill vakna upp till denna utsikten varje morgon.
Ja, jag tänkte väl det.
Alpbach är så otroligt trevligt och vackert så hit återkommer vi gång på gång.
Konceptet var lite som vanligt: Vi bor på Hotel zur Post, Allan kämpar på nere i dalen och jag går upp på alla toppar jag hittar.
TORSDAG uppvärming med lite småturer hit och dit.
Nytt för i år var en skulpturpark med häftiga träskulpturer nästan mitt i centrum:
En solig och fin dag. Bra start.
FREDAG: Vandring på den mittersta vägen till Inneralpach. Buss tillbaka.
Tillbaka i Alpbach var det dags att visa Allan den fina skulpturparken. Plus ett rum för stillhet där man helt enkelt kunde gå in och läsa om all världens religioner. Helt obemannat. Jag älskar Malmö men visst är det härligt att vara på ett ställe där inget förstörs och där saker får vara ifred. Det fanns också ett litet kapell för samförstånd mellan alla religioner. Underbart!
Efter denna utfärden började jag längta efter den tunna luften i höjden så jag begav mig uppåt mot Hösljoch. 1390 moh.
Hösljoch visade sig vara ett kapell men inte så mycket vyer så det blev att ta sig lite till upp - och så lite till för att se vad som fanns bakom nästa krön. Och som vanligt i Alperna blev det bara vackrare och vackrare.
Fast efter ett tag lockade middagen på hotellet så det blev att traska ner igen.
Började med att ta mig ner hundra meter till starten som ligger på 820 meter. Sedan var det upp upp upp.
Valde brantaste vägen som gick slalombacken rakt upp. Flåsade som en val såklart. Mötte inga människor förutom en cyklist som var på väg ner.
Efter en hel del slit var jag uppe vid gondolens slutstation. Inget liv och inga restauranger öppna.
Bara själva toppen kvar. Jag begav mig uppåt och plötslig dök det upp folk överallt. Först en stor italiensk cykeltrupp, sedan både cyklister och vandrare på väg upp och ner från toppen. Ingen aning om var dom kom ifrån. Jag hade ändå gått i över 3 timmar utan att möte en enda vandrare.
Valde som vanligt brantaste väg upp och den är faktiskt ganska brant på vissa ställen.
Lite läskigt var det på ett ställe där snön låg kvar i skränten och det var brant och svårt att få grepp.
Men till slut var man uppe! 2127 moh.
Kanonväder och inget behov av alla kläder man hade burit med sig upp.
Gick sedan ner på andra sidan och upptäckte att man omsider bygger upp Wiederberger Horn-Hütte som strök med i en brand för några år sedan. Kul! Det verkade bli väldans stort och flott.
Men denna restaurangen var ju inte färdigbyggt och dom andra hade inte öppnat än så jag fick nöja mig med ett torrt kex och ett päron som var den enda nödproviant jag hade med.
Tur i alla fall att österrikarna är frikostiga med sitt friska fina vatten. Överallt finns det möjlighet att fylla sin vattenflaska.
SÖNDAG. Ny fin dag. Allan och jag gick till Rossmoos där jag slog på stort med en bananasplit.
Sedan vidare till Wurmhof där planen var att gå ner till den mittersta vägen mot Innerapbach. Den vägen visade sig dock vara alldeles för brant för Allan så det blev att vända istället. Men innan dess en härlig gulaschsoppa och öl på Wurmhof som också var öppet.
MÅNDAG: Efter en ganska lugn söndag var det dags för en ny topp: Schatzberg. 1898 moh. Där har jag aldrig varit. Jag tror vi var ganska nära när jag vandrade med Kari och Odd förra året men då drog dimman in så vi var aldrig uppe.
Det finns många väger upp och som vanligt valde jag den kortaste. Ganska brant ibland men väldig enkel vandring. Inga svårigheter alls och plötsligt var man uppe. Blev nästan lite snopen så enkelt det var.
Denna gång var jag förberedd och hade med mig både mackor, ost, apelsin och choklad. Då var givetvis restaurangen på toppen öppen. Visst är det typiskt?
Njöt av öl, sandwich och utsikten tillsammans med 2 cyklister. Det verkar vara mer cyklister än vandrare i området. Konstigt eftersom där är så otroligt fint. Dom borde anställa mig som marknadsförare tycker jag.
Vilken vecka!
Strålande sol varje dag och nästan vindstilla.
Som vanligt god mat på Hotel zur Post.
Otrolig lätt packning. Som tur är har jag många manliga vänner som så snart det kommer en ny kamera med två nya knappar som man egentligen inte har användning för genast måste köpa just den kameran. Bra för mig för då kan jag köpa den gamla. Så nu har jag en Fujifilm X100 som vandringskamera och den är så lätt att man nästan inte märker att man har den med sig.
TISDAG hemresa. Oväder i München och försenat flyg. Sedan tåg som inte kom och ersättningsbuss som inte heller kom. Välkommen hem till verkligheten!
Nu packar jag om för i morgon bitti drar vi iväg på paddlingsresa till Norge!
Avslutar med en bild på gatukonst i Alpbach:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar