Eller kunde jag det? Efter en höst utan paddling alls eftersom ett envist operationssår inte ville läka, konstaterat hjärtflimmer som visade sig vara permanent och 100%, jättehög puls tills digitalis fick ner den med mera. Jag som alltid varit frisk och rask fick liksom allt på en gång.
Men Helgelandskusten lockade såklart och jag tänkte att min vilja, envishet och pannben skulle klara av det. Försökte vara med på alla klubbens paddlingar under våren men det visade sig mest vara lätta paddlingar medströms så när Helgeland började med överfarter i rak motvind fick jag kämpa rejält. Men efterhand gick det bara bättre och bättre och på vattnet mådde jag prima. På land var jag mer som en strandad val men det återkommer vi till.
Det är LÅNGT från Malmö till Helgelandskusten. Tre dagar upp och tre dagar ner tänkte vi eftersom vi ville se lite på vägen också. Vi körde upp genom Norge och ner genom Sverige.
Eftersom jag var Norgeansvarig hade jag bestämt första campingen till Tangenodden vid Mjøsa eftersom dom var jättetrevliga i telefon och påstod att dom hade "kjempegod pizza".
Vi fick upp våra tält vid ett blåsigt Mjøsa och åt den goda pizzan både som middag och frukost. Så härligt att vara på väg!
Nu var vi i Norge och kunde nästa dag njuta av Ringebu stavkyrkje med många fina detaljer, lunch i Otta, Kongeveien över Dovrefjell, Magalaupe fors och den mäktiga Nidarosdomen i Trondheim. För mig var det extra kul att vi la in ett stopp i Trondheim eftersom jag har bott där i två år när jag läste till fotograf.
Nästa camping en bit efter Trondheim hade det poetiska namnet Soria Moria och även här blev vi bra mottagna. Ägaren var jättetrevlig och hade många frågor.
På denna fina camping lyckades jag snubbla på vår egen tältlina och stuka handen. Den blev både blå och svullen och jag var jätteorolig över att jag så att säga hade snubblat på målsnöret och inte kunde paddla. Men det var inga problem visade det sig. Tänkte inte alls på det när jag paddlade - tack och lov.
Tredje dagen på väg blev det mer fors, Mosjøen sjøgate med gamla hus och specialiten lefse med gumme innan vi var framme vid Polar Camp i Tonnes där vi skulle starta vår färd. Min kartläsare blev så exalterad när han såg De Syv Søstre at han glömde navigera så vi hamnade på fel sida av vattnet men det löste sig snabbt.
På campingen blev vi guidade av en 14-årig kille som verkade hålla i det mesta, kollade en tysk som hade kört fast i leran och firade Åsas födelsedag med tårta och sång.
Måndagen den 1 juli: Efter denna långa resa var det så äntligen dags att börja paddla.
Vi la i på en strand lite innan Tonnes, jag fick springa upp till grannhuset och kolla om vi kunde parkera alla bilar där en dryg vecka och det var "kjempegreit".
Mycket saker skulle sorteras och packas så det blev nästan lunch innan vi kom iväg. Paddlade en timmes tid och lunchade i sol och fint med utsikt till systrarna. Hade tänkt oss til Kvitøy men så långt hann vi inte så det blev att slå läger innan med 17,5 km paddlade.
Tisdagen kom med regn och kyla och motvind.
LOVUND var vårt första stora mål men det var alldeles för långt så efter 27 km hittade vi efter mycket letande en tältplats där vissa tältade långt upp i skogen medan några satsade på att bo riktigt nära kajakerna. Ulrike och jag bodde mellan kajakerna.
Onsdag upp med tuppen för att hinna över till Lovund innan det skulle blåsa upp på eftermiddagern.
Planen lyckades, vi hann fint över. Dock hade vi tänkt oss en tältplats på norrostsidan men det blev för tufft att ta sig runt norrspetsen. Anders och Ove var framme och kollade men vågorna gick höga och bröt mot berget.
Fast det gjorde inte så mycket för vi hade redan sett en fin lägerplats med både vindskydd och bänkar så det blev perfekt.
En underbar kväll som användes till besök i Lovund centrum samt att spana efter lunnefågel. Vi såg massor men på ganska långt håll så tur att någon hade kikare så vi kunde se att det verkligen var den mytomspunna fågeln.
Några hade varit uppe jättetidigt för att försöka bestiga Lovundfjället, vilket blev dom alldeles för övermäktigt och ingen kom upp. Några tog det lugnt och fiskade och själv bestämde jag mig för att vandra upp till lunnefågelstället närmast lägret. Dom flesta hade varit där redan kvällen innan men mitt hjärtflimmer berättade att en lunnefågeluppstigning fick räcka. Men nu bestämde jag mig för att vandra själv och ta det lugnt. Såg inte lika mycket fågel som kvällen innan men njöt i fulla drag av den fantastiska utsikten, det fina vädret samt alla roliga små skulpturer som fanns lite här och var. Och ibland bildade naturen själv små konstvärk.Försökte också tänka positivt att man faktiskt ser mer när man tar det lugnt och måste stanna upp ibland. I vanliga fall skall jag bara upp, upp, upp!
Lovundbåten, som hittades 1976 är fra 1400-talet och den enda bevarade medeltidsbåten i Nord-Norge.
Extra kul för mig att båten var byggd i Agder - som är mina hemtrakter i södra Norge.
Innan kvällens middag på Emaus pub bjöds det på lite läckerheter i lägret.
Ulrike hade hittat rörhinna - som är en tångsort- som hon blandade med maizenamjöl och stekte i ghee. Ghee är helt enkelt skirat, klarat smör som av någon anledning har fått detta exotiska namn när man köper det för dyra pengar i affären. Ulrike hade såklart gjort det själv.
Tillsammans med dessa jättegoda tångbiffar bjöd Ove på smakprov av sina självfångade fiskar.
När vi nu är inne på mat kan det kanske vara lämpligt att göra en insticker med hur vi i KFÖ tänker kring mat på tur.
Vi har matlag på 3-4 personer som tillsammans bestämmer menyn.
Mitt matlag Vi som äter allt (men inte vad som helst och tubost var på gränsen visade det sig) hade gjort en fix färdig plan med frukost, lunch, middag och efterrätt samt vem som hade med vad. All mat inhandlades och paketerades hemma i Sverige. Inte för att vi är snåla turister men mest för att spara tid och veta att man har alla ingredienser. Efter Grönland fick jag sparken som kaffeansvarig men förutom kaffet blev jag i alla fall frukostchef. Jag hade då gjort i ordning 15 påsar med havregryn och quinoa bara att koka upp med vatten. Torrmjölk passar jättebra till - den är lite sötare än vanlig mjölk men det är bara en fördel på gröt. På detta min specialtopping som består av kokos, pumpafrön, solrosfrön, hackade nötter, blåbärsoppapulver och lite brunt socker. Morgonen är räddad för min del!
För dom som även vill ha bröd finns det mörkt bröd med lång hållbarhet och till det norsk getmesost som också är mycket hållbar och tål lite olika väder. Sen var det det där med tubosten men det behöver vi inte fördjupa oss i.
Till lunch och middag finns det massor med hållbara saker: Pasta med tonfisk eller blåmusslor eller annat, linsgrytor, fiskbullar och vissa torkar kött och bär och annat hemma och då kan man ju göra vad som helst.
Ulrike är alltid rolig att ha i sitt matlag eftersom hon kan så mycket om mat från naturen, allt från gröna växter man kan ha som sallad till olika tångrätter. Ulrike har pass i detta på Tjäröfestivalen och en dag höll hon en liten miniföreläsning för oss på Helgeland.
Ulrike har också alltid med sig lite spännande säker från Möllan och vi alla satsar på roliga kryddor som kan muntra upp det mesta.
Ett lysande exempel på temat muntra upp är Anders specialefterrätt: Sockerkaka! Ni vet en sån plastinpackad som håller sig i evigheter och som man skämtar om. Men när han (eller vi alla) har varit iväg och plockat färska blåbär som Anders toppar den gott stekta kakan med blir det plötsligt en riktig gourmetefterrätt. Mat är svårt att fotografera men jag tycker nästan man känner den goda smaken.
Jag har aldrig varken gillat eller kunnat laga mat egentligen (mina barn sa att jag var den enda som kunde bränna kokt potatis) men jag gillar verkligen kreativiteten och gemenskapen i våra matlag så jag försöker göra mitt bästa och har lärt mig en hel del.
Fredag var det dags att lämna Lovund och då hade typiskt nog vinden vänt så vi fick ännu mer motvind.
Jag fick lite draghjälp över överfarten från fyren men sen kom jag igång ordentligt och kunde hänga med fint utan problem.
Dock flåsade jag väldigt mycket på land. Visst har jag sämre flås med hjärtflimret men inte såhär. Fick ta paus på väg från kajaken till tältet och det var ingen lång sträcka.
På grund av tidvattnet fick vi bära kajakerna ganska långa sträcker och i början kunde jag bära utan större problem men sen gick det knappt. Mina paddelvänner var jättegulliga och jag slapp bära men det kändes såklart inte bra för en som är van att hugga i.
Ingen aning varför det blev så och jag var mest orolig för att mitt fortsatta liv skulle bli ett flåsliv de luxe. Men nu här hemma igen är det mycket mycket bättre. Kan det vara så att paddlingen tog all energi och att det inte fanns något kvar till livet på land? Inte vet jag.
Trots motvinden blev det en fin dag med kanonväder, lång lunch och kort eftermiddagsfika med lefsa innan överfarten till Kvitvær. 23 km.
När vi kom iland blev det dock lite regnigt och blåsigt så alla tre tarparna kom upp.
Jättefin kvällspromenad med hjortron och härlig utsikt.
Lördag och tanken var att vi skulle paddla 22 km till x.
x är markeringar på kartan där det enligt tips och rekommendationer skall vara fint att slå läger.
Här kom vi till världshistoriens sämsta x. Möjligen kunde vi klämma in ETT tält. Max.
Vad göra? Skall vi dela med oss av snacks och energi och paddla till ett annat kryss som var tips av campingägaren på Tonnes? Det var dock en bit dit men alla jublade och var med på noterna. Blåbärsoppa kokades, nötter, korv och snacks kom fram och delades ut och snart var vi på väg vidare. Vädret var lugnt och fint och förutom några irriterande laxodlingar var det en jättefin paddling där vi även såg tumlare.
Innan lägerbesvikelsen hade vi haft en lång härlig lunch med sol och bad och Anders gjorde reparbeten som kanske blev ett grytunderlägg?
Färskvattnet började ta slut så vi behövde även gå in i en hamn för att fylla på så det blev hela 35 km paddling denna dag.
Men sen fick vi lön för mödan. Vilken strand vi kom till! Helt underbart!
Det blev en liten gammeldansk för att fira, sen bad, sätta upp tält och en härlig middag.
Söndag var det väckning klockan sex för att vi skulle komma iväg tidigt och hinna över till vårt andra stora mål RØDØYA innan vindarna blev för starka.
Motvind igen såklart men sol och fint och vi hann över i tid. Gick tydligen in i en vik för tidigt för i nästa vik var det toalett och solstolar och litet hus men det var bara 100 meter dit så det gjorde inte så mycket.
Nu hade vi varit ute i över en vecka och det var dags för en liggedag på Rødøy och då ville nästan alla upp på det karakteristiska fjället Rødøyløva.
Om jag ser en topp så vill jag opp så det var med tungt hjärta jag vinkade iväg gänget men jag insåg att det skulle bli för tufft att ta sig upp med tanke på hur jag flåsade. Men jag kämpade mig upp en bit på dom fina trappstegen sherpan hade gjort och fick i alla fall en hyfsad utsikt. Fast från toppen hade det varit helt makalöst såklart.
Hoppas jag kan gå upp på toppar igen men annars får jag väl minnas alla fantastiska toppar jag faktiskt har varit på.
Några som inte satsade på toppen fiskade och fick fina torskar och även några av toppgänget hann fiska lite så kvällens torskmiddag var räddad.
Vi gjorde upp eld på den stranden vi inte var på eftersom där fanns grill och bra var det för när det efter ett tag började spöregna var det bara att dra sig in i det lilla mysiga huset.
Spöregn på natten och kall och ruggig morgon på tisdag - dag nio.
Ingen var sugna på så mycket cirklande så vi drog oss söderut, hittade fin lunchplats, såg säl och minsann om inte solen tittade fram till slut.
Fick torkat lite blött på kvällen, snälla gänget bar upp min kajak, Ulrike snorklade och som vanligt åt vi gott och njöt av kvällen.
Vi passerade polcirkelmärket, Ove och Babe fick testat rollen och när vi kom på land blev det så varmt att vi fick äta lunch i skuggan mellan bilarna.
På Polar Camp blev det öl och fotboll och vi lärde oss skala räkor.
-Kan ni skala räkor? sa tanten.
Klart jag kan - jag är faktiskt född på en ö.
-Tar du huvudet först?
Klart jag gör.
-Det är helt felt. Man skall börja bakifrån och ta huvudet till slut menade tanten.
OK. Då vet vi det - och hon hade fullt upp med att lära alla på restaurangen detta.
I alla fall hade vi en härlig avslutningskväll på restaurangen där alla var med.
Sen var det dags för hemfärd som sällan är lika kul som när man är på väg till äventyret.
Första dagen blev en väldigt lång dag med körning på Vildmarksväg och Björnväg utan björnar. Vi kollade forsar och åt glass och var inte framme på campingen före 22.30. Tur att det var midnattssol och ljust och fint.
Campingen låg mitt på en väg - eller på båda sidor om en väg rättare sagt - där det var ganska mycket trafik så det var väl inte vår bästa camping.
Nästa dag var roligare med stopp i Mora och målet där jag åkte i mål i Tjejvasan för väldigt många år sedan.
Några var mer intresserad av knivar än av målet så det blev ett ganska långt stopp med mycket shopping hos Morakniv.
Lunch på Svegkrogen.
Denna natt skulle vi campa vid Vänern. Det var jättejättefint bortsett från att tält var kraftigt underprioriterade. Som tältplats kunde vi välja mellan att ligga bredvid sopstationen eller bakom stugorna.
Men vi hade en härlig kvällspicnic på stranden, några hade hämtat pizza och i övrigt åt vi av den mat vi hade kvar.
Lördag var min födelsedag och det bjöds på sång och princesstårta på trappan till en stuga som troligen inte var bebodd.
Sen var det raka spåret hem till ett regnigt Skåne efter ett nytt härligt KFÖ-äventyr.
KANOTFÖRENINGEN ÖRESUND
är "min" paddelklubb med vilken jag har fått uppleva många fantastiska paddeläventyr:
Sardinien, Venedig, Nærøyfjorden, Grönland och många pärlor i Sverige.
Och nu alltså Helgelandskusten.
Ibland frågor folk vilken som varit min bästa paddling men alla är så olika så det är svårt att svara på faktiskt.
Eftersom jag har varit sjuk senaste året blev denna paddlingen lite speciell:
En sorg över att inte vara som vanligt men samtidigt en oerhörd tacksamhet över att kunna genomföra paddlingen och uppleva den mytomspunna kusten - som faktiskt var häftigare än jag hade trott. Jag trodde det skulle vara "fint" men inte så dramatisk natur. Som Alperna möter havet liksom.
Ofta är vi lite samma gäng som åker iväg på dessa långturer men denna gång var det många nya med som jag aldrig har paddlat med innan så det var ju lite spännande speciellt eftersom jag tillsammans med Anders och Bengt var ansvarig för turen.
Fast gänget var duktiga och positiva och då blir man såklart jätteglad!
Vi var ute i 10 dagar och paddlade 161 km.
Stort tack Eva, Robban, Babe, Bengt, Åsa, Olle, Anders, Ove, Ulrike, Torleif och Maria för underbara dagar!
