2021

 Ett nytt år med coronadjävulen i hälarna!

Året började med en agenda full med Teams-möten och Zoom-möten. 

Såklart bra på ett sätt med jisses vad tråkigt det är att prata via en dator.

Till och med knop-kurs hade vi digitalt.

I början på året fick vi en aningen vinter. Några våghalsiga åkte skridskor på kanalen, det blev lite snöbollskrig hos barnbarnen och små snögubbar på jobb. Försökte också åka skidor en dag på Bulltofta men det ångrade jag djupt för det var mer grus och gräs än snö. Mina skidor gillade det inte.

Trots att alla möten var digitala var jag fysiskt på jobb varje dag. Jobbar man med människor kan man liksom inte jobba hemifrån.

När trädgården öppnade så jag kunde jobba utomhus kändes det riktigt bra. Vi var ute alltid och åt till och med alla måltider utomhus. Ja, jag och mina snickerikompisar alltså.

1 augusti var det dags för årets stora händelse:

Jag blev PENSIONÄR!

Eller TIDSMILJONÄR som en av mina underbara deltagare skrev.

Det var med blandade känslor jag tog del av vårens sista arbete med bina, sa hejdå till alla och fick en helt otroligt fin avtackning. Presenter mina arbetskamrater hade gjort och Stina hade skrivit världens mest underbara text. Jag kommer sakna dom jättemycket men får försöka hålla kontakt genom AW och annat.

I april började coronamörkret ljusna lite. Vi fick vår första efterlängtade spruta och firade med en liten minisemester i Marstrand. Gick promenad runt ön, fångade krabbor och åt och drack gott.

17 maj firades på coronavänligt sätt med EN gäst. MayBritt fick spekemat och is/jordbær som är brukligt i Norge. MayBritt är dansk men gillar att fira 17 maj och klarar sig bra i norska-ord-tävlingen.

Sen blev det minsann dags för spruta 2 och cykelsemester i Skåne och Blekinge.

Vi startade med att fira midsommar med barnbarnen i Brandstad, vidare till Kristianstad där Allan fick visa sin fina Wannåsrunda, Nogersund och Ringsjöstrand. Vi hade störtregn och supersoligt, hälsade på kompisar på vägen och njöt av fina cykelstråk.

Läs mer om cyklingen här:

http://anne-gretheholt.blogspot.com/2021/07/cykla-i-sol-och-regn.html

Sen blev jag pensionär och hade tid och coronasitationen ljusnade såpass att vi kom iväg både till vårt favoritställe Alpbach och vi kunde äntligen komma till Norge igen.

Vi började med Karis hytte där vi välkomnades med pompa och ståt och sen blev det Stavanger med turer och skaldjur och annat mysigt.

 

Du kan se mer bilder och läsa mer om Alpbach här:

http://anne-gretheholt.blogspot.com/2021/09/antligen-alpbach.html

Ja - då börjar det väl bli dags för dom traditionella teman

FOTO. PADDLING. BARNBARN.

Jag tänker att vi börjar med FOTO denna gång.

Gruppen med gamla ädelprocesser som hade uppehåll hela våren på grund av coronan kom igång igen på hösten och det var såklart jättekul.

Vi började med Kemigram som är som en lek med fix och framkallare för att få fram bilder utan negativ. Vi blåste kemikalierna som en såpbubbla, vi målade och stänkte och jag fick fram djurliknande varelser som jag blev riktigt nöjd med.

Sen gick vi över till Kallitypi där jag jobbar med temat Surrealism:

Har även kunnat så smått fortsätta mitt projekt ENTUSIASTER som också har legat på is i tider när möten med människor har varit svårt och fick möjlighet att fotografera alla entusiaster på Eslövs Leksaksmuseum.

FFIM (Fotografiska Föreningen i Malmö) fyllde 85 år 2021 och jag fick förmånen att vara med i Jubileumsgruppen och det var jättekul! Jag älskar ju att jobba hårt med ett tidsbegränsat projekt.

Vi fixade en utställning på STUDIO vid Klaffbron med temat Skånska kustpärlor, vi gjorde en (i vårt tycke) jättefin jubileumsbok plus en jubileumsfest som avslutning.

I Årsboken skulle vi ha bilder från olika tidsepoker och Sussie och jag gick loss lite. Hon blev punkare och jag blev en välsminkad 80-talsbrud.

Sussi och jag håller fortfarande i porträttgruppen där vi haft roliga fotograferingar och utmaningar och i år blev det även möjligt att genomföra en styrelseresa: Till Röstånga med fin natur och underbart ljus. Samt fin gemenskap och många skratt!

Sen det blev ny jury för RSFs Årsbok har jag inte fått med en enda bild. Men hör och häpna - i år fick jag som enda medlem i FFIM med en bild:

Min bild till höger på mitt barnbarn Selma.

Sussi blev årets fotograf och det var välförtjänt och kul. Gick inte lika bra för mig men vissa bilder håvade in lite poäng i alla fall

Tema Övergivet

Tema Bästa kompisar

Eftersom jag helst vill ha något att göra jämnt har jag varit med på några av landskapsgruppens utflykter fast jag egentligen inte är med i gruppen och jag har även blivit med i gatufotogruppen igen. När vi hade temat Korvkiosker fick jag fotografera en jättefin man i klassiska Orvars Korvar.

I FFIM-lokalen har jag gjort en utställning med bilder från New York. Det är gamla gatubilder som jag liksom aldrig har använt så det var kul att gå igenom och få visa upp.

Ja många bilder blir det.

Många paddlingsbilder har det blivit också.

Jag har varit med på ganska många långfärder och är ansvarig för kanotföreningens blogg.

Jag har paddlat på Sövdesjön, i Köpenhamn, Åsnen, Mistehult, Roslagen norra skärgård och många andra ställen.

Men inget Grönland tyvärr. Nu har vi bokat i augusti igen så håll alla tummar för att det blir tredje gången gillt och att vi kommer iväg då. Innan jag börjar med rullator 😂

Jag har även gått GSRT-kurs och varit hjälpinstruktör bland annat.

Kan även visa paddelbild på mig själv denna gång eftersom vår nya medlem Babe och även Torbjörn har tagit det som sin uppgift att visa att även jag är med på paddlingarna.

Och det är ju kul för som fotograf är man ju liksom osynlig. Jag har bilder på massor med jular och somrar när barnen växte upp men jag är aldrig där. När arkeologerna hittar bilderna kommer dom tro att barnen inte har någon mamma.

BARNBARNEN i Brandstad har utökats till hela 4 st nu. Lille Nea föddes i augusti.

Så det har varit dop och massa födelsedagar och vi har varit på Tivoli med dom 3 äldsta. Jättekul med roliga speglar och sockervadd.

Jag har varit med på ridskola, byggt hästhagar, skogat och varit på tippen flera gånger än jag kan räkna.

Allra sorgligast med coronan är att Australien är stängt och vi inte kan träffa vår dotter.

Hon har precis gift sig och Essie är redan stor flicka.

FOTO: Joy Phillipe Photography.

Vi längtar jättemycket men gläds över deras lycka!

Årets traditionella avslutning är Köpenhamn med min syster Kari.

Förra året fick vi ställa in men i år kändes det som om det skulle gå bra så vi bokade in en hel vecka.

Det gick bra men var på hängande håret. Omikron ställde till det, smittan ökade jättemycket i både Norge och Danmark och dagen efter att vi kom hem stängde Danmark ner igen.

Men med munskydd och coronapass gick allt som på räls för oss. På vardagsförmiddagar kunde vi besöka gallerier och utställningar utan att det var för mycket folk och vi höll avstånd och testades negativa när vi kom hem.

Första kvällen fick vi uppleva Köpenhamns luciapaddling som var helt fantastisk.

Sen den nya permanenta fotohistoriska utställningen på Sorte Diamant och senare Pia Arke på Louisiana. Pia Arke har grönländska rötter, hon har jobbat med hålkamera så det var mycket som var extra intressant för mig. En annan kul utställning var den om Köpenhamns sista Værtshus. Vilka ställen!

Annars traskade vi runt på julmarknader och annat, hade den traditionella julefrokosten med båda våra män denna gång (enda tillfället dom får vara med), besökte Arbejdermuseet, dom kungliga julborden, Christiania och mycket annat. Underbart som vanligt!

Sen kom minsann tomten i år också och plötsligt var det redan ETT NYTT ÅR.

Vad önskar man sig?

Förutom fred, frihet för kvinnor i Afghanistan, en bättre miljö och alla saker som kommer ta lång tid är såklart nummer ett att coronan skall hejda sig.

Även om den fortfarande flåsar en i nacken känns det ändå lite bättre nu när man är vaccinerad. Ja - jag vet att man kan bli sjuk fast man har 3 sprutor i kroppen men jag tror på att vi inte blir lika sjuka med vaccin. Om man blir smittad - som man såklart skall försöka undvika. Jag gör mitt bästa. 

Men jag vill så gärna att Lina med sin nya familj skall kunna komma hem från Australien, att Grönlandspaddlingen skall bli av och att vi skall slippa gå runt som en maskerad bandit och hålla avstånd till allt och alla. Kunna planera lite mer och inte hela tiden vara rädd för att det blir nya restriktioner eller att någon blir sjuk.

Sen vill jag att man skall se det ljusa. Kolla min blogg så mycket man ändå kan göra. Naturen finns där, det är underbart att vara utomhus och i Sverige har vi varit lyckligt lottade som aldrig har blivit helt instängda.

Ändå gnälls det så in i bomben. På vädret, på parkeringsböter, på att en del av Slottsparken har stängts av för en ljusshow några veckor. Visst - jag tycker också det är tråkigt med staketet och hade gärna velat strosa genom området varje gång jag skall till fotoföreningen men seriöst: "Det är vår park, jag kan inte gå min vanliga runda, ingen har råd med dom priserna, skriv på protestlistan osv..."

Snart är parken öppen igen, under tiden kan man se andra fina ljus överallt i Malmö och Folkets Park är gratis. Vidga vyerna och tänk på folk som har det verkligen svårt. Som fryser, svälter eller är instängda i en burka.

Vi är så himla bortskämda.

Ja, det var tankar som snurrar i mitt huvud vid julens många promenader.

VÄLKOMMEN 2022 - visa nu vad du kan!