ISLAND

Jag tycker inte om ställen där det förväntas att man skall ligga platt och sola.
När min dotter föreslår Island som mål för den resa jag hade gett henne i present blev jag därför överlycklig. På Island ligger man inte platt. Där finns massor med saker att göra, vädret ändrar sig hela tiden och naturen är mäktig. Perfekt!

När vi ankom på långfredagen var det regn. När vi vaknade på lördagsmorgonen var det mer regn, dimma, surt och ruggigt. Med andra ord perfekt för Blue Lagoon:

Området utanför badet

Kallt att vara badvakt

Mysigare för oss som kunde ligga i det varma badet....

...ta en drink i baren

eller lägga en liten lermask

Min isländska paddelkompis Gisli har säkert en poäng när han undrar varför man skall betala flera hundra för att bada här när det finns så många varma bad som knappt kostar något alls.
Fast jag måste säga att Blue Lagoon var en upplevelse man inte  skulle vilja vara utan.
Sedan hade det även varit häftigt att bada i en naturlig grop. Vi försökte först boka en vandring med varma bad, men den startade inte. Sedan tänkte vi ridning med varma bad, men den fanns inte den eftermiddag vi skulle rida. En annan gång kanske.

Om sedan badet var så bra för huden som det påstås har jag ingen aning om. Jag vet bara att mitt hår var kletigt i flera dagar.  Och min eksem är kvar. Men gött var det!

Blue Lagoon ligger ganska nära Keflavik. Området är ett lavafält som nästan känns som ett månlandskap

Söndag var det dags för klassikern The Golden Circle - en rundtur som omfattar några av Islands främsta historiska och geologiska platser.
Vi gjorde dom flesta utflykterna med Reykjavik Excursions. Dom är stora, har det mesta och garanterar oftast att utflykterna startar även om det inte är högsäsong.

På väg

Ibland blir man bara så trött av att åka buss

Rundturen började med Skálholt (säte för den kyrkliga makten) och sedan Gullfoss (det gyllene vattenfallet) innan vi ankom dom spektakulära gejsarna. Den ursprungliga Geysir har visserligen börjat vakna till liv lite efter att ha legat i vila sedan 1980-talet, men den är tyvärr inte speciellt pålitlig.

Tur då att Strokkur finns. Med några minuters mellanrum sprutar den en vattenkaskad högt upp i luften.

Vattnet i geysir-området håller kokpunkten och varje år får många turister brännskador eftersom dom helt enkelt måste kolla om det verkligt är så varmt.

På restaurangen i området var det sedan dags för påsklunch. Buffé med det mesta.

Slutligen fick vi se Pingvellir (skall vara ett annat slags P som jag inte hittar på mitt tangentbord).
Här instiftades det ursprungliga Alltinget år 930 och området är i dag nationalpark.

Vattnet här höll alltid samma temperatur på 3-4 grader och eftersom vattnet är så klart slänger folk i mynt som blinkar i solljuset

Linslusen Lina sticker in huvudet vid alla photo points

Framåt kvällen klarnade det upp och då gav vi oss givetvis ut på jakt efter det efterlängtade norrskenet.

OK. Jag vet. Det här är världens sämsta norrskensbild. Jag hade inget stativ med och fick köra upp ISO till megamax + att norrskenet inte var klockrent - men det var där och vi såg det och detta är beviset. (Det som inte finns på bild har inte hänt). Kul.

Måndag. Ny dag. Nya äventyr. I dag hade vi bestämt oss för a Walk on the Ice Side. Alltså en glaciärvandring. Bra val visade det sig eftersom vädret blev kanonfint.

Stop för kissepaus och inhandlande av lunch innan timmarna på glaciären

Vår vandring gick på glaciärtungan Sólheimajökull på södra Island. På väg dit såg vi både Hekla och Eyjafjallajökull.

Redo

Vandringen var lite annorlunda än min tidigare "glaciärkarriär." När jag på 70-talet jobbade som journalist på Kvinnheringen i ett litet samhälle i västra Norge gick jag en glaciärkurs som avslutades med en vandring på Folgefonna. Där var det mer blankis, vi hade rep mellan oss, fick slå i isskruvor och gå ner i rappel (vi tränade i en hiss-schakt i en fabrik).
Här var isen mycket mjukare och det var bara att trampa på. Guiden Gisli berättade om när folk förr i tiden helt enkelt drog raggsocker över skorna och vandrade över glaciären och man tänkte att det hade nog räckt. Men sedan berättade han om turisten som hade gett sig upp ensam med vanliga broddar som man har vid halka i staden och som sedan hade gått vilse i det dåliga vädret och dött. All respekt för naturen!
Sedan var glaciären inte så där bländande vit som man tänkt sig. Det svarta är dels vulkanaska, dels jord och annat som glaciären för med sig. Tyvärr krymper glaciärerna varje år.

Gisli hackar upp trappsteg

sedan kan vi ta oss upp

till den underbara tunneln som har bildats i isen

På väg ner

På väg tillbaka till Reykjavik skulle vi stanna vid forsarna Skógafoss och Seljalandsfoss.
Egentligen inte så upphetsande, tyckte jag. Fors som fors liksom.
Men när vi sedan kom fram till Skógafoss uppenbarade sig en underbar regnbåge och det blev en magisk upplevelse.

Här ligger skatten - precis bakom stenen

Tjohej - vilken toppendag

Forsarna låg ganska nära Eyjafjallajökull och på toaletten vid Seljalandsfossen stod ett anslag om att dom städade så bra dom kunde men att askan fortfarande smög sig in och la sig som en sotig yta.

På väg igen. Islänningarna tar till starka metoder för att få oss att använda bilbälte.

 Måndag var det dags för det riktigt stora äventyret: Rida islandshäst.
Jag är ju ganska van med hästar efter alla år med hästgård i Vollsjö, men jag tycker inte om att sitta på dom. Dom känner liksom att jag inte har koll och antigen slänger dom av mig eller så går dom bara och betar och hittar på egna saker.
En gång i min grönaste ungdom red jag på islandshäst över Hardangervidda och då sa jag till ledaren att det var något fel på min häst för den gick inte alls dit jag ville. Då fick jag byta häst med ledaren och sedan kan ni säkert tänka er vad som hände.
Nåja. Lina ville givetvis rida och man vill ju inte erkänna att man är en gammal kärring så ridning fick det bli.

Så där sitter vi i foajén på hotellet i väntan på äventyret - och då upptäcker Lina vem som sitter mitt emot oss: Renata Chlumska. Som har bestigit Mount Everest,  paddlat runt USA med mera. Talade vi om äventyr?  Nåja. Var och en får hitta sina egna äventyr.
I alla fall luskade vi ut att Renata skulle hålla en föreläsning kvällen efter så den bokade vi givetvis in.

Men nu skulle det handla om ridning. Vi bestämde oss för familjeföretaget Laxnes Horse Farm som endast låg ca 15 minuter utanför staden.

Gårdshunden tar det lugnt

På väg. Visst ser det bra ut?

"Min" häst som hette något otroligt svårt rullar sig efter ritten

Tro det eller ej men ritten gick bra. Jag bad om en "nice" häst och det fick jag. Hon skötte sig exemplariskt! Vi red runt i lavalandskapet och forcerade små floder. Jag trodde vi travade, men enligt Lina töltade vi och det var därför jag satt så mjukt och fint i sadeln. Jag hade inte engång ont i rumpan dagen efter.


REYKJAVIK

När vi började planera resan pratade vi mycket om Reykjavik.
Inte ett ont ord om Reykjavik, men ärlig talat så åker man inte till Island för Reykjaviks skull.
Det är en mysig liten stad med trevliga restauranger och fik som vi hade mysiga besök på

Vi åt italienskt och mexikanskt och indiskt, men vår favorit blev en isländsk restaurang. Vad vi åt där skall jag inte tala om för det är nog inte politiskt korrekt.
En dag hade vi tänkt äta lunch på den världberömda korvkiosken nere i hamnen, men eftersom det var helgdag var den stängd så vi fick fejka lite

Medan Lina pluggade var jag på konstmuseum och fotomuseum och tillsammans var vi uppe i den mäktiga Hallgrimskirkjan

Fantastisk utsikt

Bilarna på Island är gedigna

Ja, så var det det där med Renata.
Vi hittade till hennes föreläsning. den var gratis och gratis har alltid ett pris: Först skulle sponsorerna prata långt och länge. På isländska givetvis.
Men till slut kom Renata och hon var riktigt bra. Hur spännande som helst att höra om alla hennes äventyr!

Vi bodde på Hotel Fron som ligger på huvudgata Laugavegur. Centralt och bra. Vi hade en lägenhet med kök, vilket var rätt bra eftersom vi ibland kunde äta  lunch där och spara lite pengar.
Island är absolut inte billigt. Hur dyrt det är vet jag inte riktigt. Allt kostar massor med tusen kronor så man tappar lätt kontrollen. Har inte vågat kolla mitt kontokort än.
Pengarna gick mest till mat och dryck och utflykter. Jag är en usel shoppare - handlar mest paddelgrejor - men fick i alla fall ihop:
*Oransja ylleunderbyxor (till paddlingen, ja)
*En fotobok med bilder från gamla Island
*Glasunderlägg med Eyjafjallajökul
*Isländskt frimärke som magnet
*T-shirt
Inte dåligt till att vara mig.
Vår matshopping gick inte riktigt som vi hade tänkt. Vi satsade på den goda isländska youhurten skyr, men en islänning i affären tyckte annorlunda: Sveitakæfa skulle det vara. Köttpålägg av får som i och för sig var helt OK.

Till slut lite Reykjavikmiljöer:

Jag kommer gärna tillbaka!
Kanske för att paddla?

ETT KAJAKÅR

Det är roligt vad sociala medier kan göra.
Erik Sjöstedt är mycket aktiv i sådana och vi brukar skicka kommentarer/uppmuntrande tillrop/gillamarkeringar till varandras bilder och paddlingsberättelser. Det är nästan så man tycker att man är goda vänner. Fast jag har knappt träffat killen.
Men nu har jag i alla fall lyckats få honom att komma till Kanotföreningen Öresund och hålla en bildvisning. Skall bli jättekul, speciellt eftersom Erik även är en duktig fotograf (inte alla paddlare är det tyvärr).
Du kan läsa mer om Erik på
www.kajak.nu
Där finns också MASSOR med annan bra information om paddling och uteliv.

LYCKA

I går var det vernissage för mina gymnasieelever.
Dom hade själva valt temat (LYCKA), lokal (WICKMANSKA) och tog också ansvar för marknadsföring och genomförande av vernissagen.

Om man kanske kan tycka att det ibland är lite motigt att vara lärare så är detta lön för mödan. Jag älskar det kreativa kaos som alltid uppstår. Faktiskt tror jag det är jättebra för eleverna också med en deadline som verkligen är deadline. Visst har vi deadline annars också, men det finns alltid elever som kommer med sina arbeten alldeles för sent. Fast nu var det kniven på strupen. Utställningen skulle öppna torsdag kl 16.00 och var man inte klar tills dess så var det kört. Ingen är liksom intresserade av utställningsbilder när utställningen är slut. Nu börjar verkliga livet!

Och som vanligt hände det saker hela tiden. Bläcket tog slut, hantverkarna bröt strömmen så allt gick i stå, internet försvann så den trådlösa överföringen till skrivaren inte funkade, folk försov sig, glas gick sönder
MEN
två minuter i fyra sattes dom sista bilderna in i portfolion och när släkt och vänner och lärare vällde in var allt perfekt:
Alla 10 fotoelever hade fått upp sina bilder på väggen, 10 portfolios låg snyggt uppradade på ett bord, ljusen var tända, cidern i glasen, hembakat på fat. Och alla var där. Underbart!

Några elever var lite spända och nervösa, några lite blyga och andra mer kaxiga. Sedan kom klasskamrater, tidigare elever, stolta föräldrar, lärare och annan personal mer mera med mera. Mycket folk hela tiden, och alla kunde slappna av och njuta.

Jätteroligt, men också med ett stänk av vemod eftersom detta blir den sista elevutställningen jag håller i. Jag kommer sakna det SÅ mycket!

ESKIMÅSVÄNGEN

Paddelsäsongen är igång för fullt och jag har redan paddlat ganska många mil.
Några helt själv, ganska mycket vågor tillsammans med Paul och Mia, totalt vindstilla med Marie, tidig morgonpaddling med Niklas och en mätrunda med Erik då klockan inte startade. Så den får jag göra om. Har fått för mig att jag skall mäta lite sträckor som vi inte har distanser på.

I lördags var det bassängträning och dags att kämpa med den åtråvärda eskimårollen igen.
Det finns massa olika varianter att välja på: Sveproll, c to c, pawlata, handroll med mera. Alla har sina favoriter. Själv tycker jag det är jättesvårt att gå ner på en sida av kajaken och komma upp på den andra. Jag tappar liksom bort mig på vägen. Att rolla upp på samma sida som jag slår runt är lite lättare. Med betoning på lite.
Intresset för bassängträning har varit över all förväntan i klubben. Lördagen blev fullbokat på ett par timmar. Nu har vi lagt in ett nytt datum som också är fulltecknad. Kul!

Vårt långfärdsprogram börjar bli klart och i morgon skall det presenteras på vår After Work.
Då hoppas vi på en härlig kväll framför brasan.

7 april börjar den organiserade motionspaddlingen, 22 april blir det klubbkväll och bildvisning med Erik Sjöstedt. Mer om honom här.

Jodå - det rör på sig!

PREMIÄRUTSTÄLLNING SUNNY16

I dag var dagen. Dags för premiärutställning för vår nystartade grupp!
Hängningen i går kväll gick bra. Inga konflikter kring vem som skulle hänga var och alla kände sig nöjda - sa dom i alla fall.

Bengt och jag hjälps åt. Mina bilder till vänster.

Bosses bild redo för upphäng.

Emma hjälper Bosse att få allt rakt.

Bengt spikar upp Emmas skylt.

Øyvind gör sista finputsen.

Lördag morgon och dags att fixa det sista innan all publik förhoppningsvis skulle välla in.

Bengt dammsugar.

Dricka och tilltugg ställs fram.

....och sedan kom det folk. Massor med folk.

Lena har tappat botten.

Bosse och Emma

David och Øyvind

Maria och Stina med nytillskottet.

Massor med gamla elever från Fotoskolan Skåne kom. Lollo, Kia och Bella till höger.

Emma har roligt med sin hightechgodismanich.

Eftersits på John Bull.

Vernissagen gick över all förväntan tycker jag. Det kom så mycket trevliga människor: Släkt och vänner, -många man inte hade sett på länge. Fotografiska föreningen i Malmö är alltid flitiga besökare, sista kullen på Fotoskolan Skåne hade rena klassfesten i lokalen och även tidigare elever dök upp tillsammans med kvällskurselever, aktiva i galleriet och många, många fler. Det var också roligt att folk stannade länge fast lokalen är liten och trång, frågade mycket om bilderna både när det gällde teknik och bild. När man jobbar med lite speciella fotografiska tekniker är ju risken överhängande att det bara blir tekniksnack. Men så inte denna dag, vilket gladde oss mycket eftersom vi alla sätter bilden främst.

CHRYSOTYPI

I Staffanstorpgruppen - det vill säga Emma, Göran och jag som kämpar med gamla fotografiska processor hos vår läromästare Kenneth - har vi nu kommit till tekniken Chrysotypi.
Jag hann göra det en gång i januari innan mina kvällskurser startade och nu är jag tillbaka igen.
Under tiden har Emma och Göran testat vidare utan att riktigt få till det. Exemplen i vår lärobok visar bilder med kalla rödlila toner som vi har svårt att få fram.

Chrysotypi-processen bygger på Sir John Herschels uppfinning från 1842, som sedan andra fotografer har jobbat vidare med och anpassat.
Vi jobbar med Arches Platine-papper som sensiteras med guld, järnsalt och ligand. Ligand är en bromsare som förhindrar att guldet fälls ut direkt.
Emulsionen är tyvärr nästan ofärgad, vilket gör att den är svår att lägga på i ett jämnt  lager. Jag gillar egentligen bäst att sensitera med svamp, men för att få det tunna lager som vi trodde behövdes för att få fram dom röda tonerna testade vi med glasstav denna gång:

En dryg ml vätska läggs på

och sedan gäller det att dra ut till ett jämnt lager. Bilden ligger på en glasskiva.

Eftersom det var länge sedan vi alla hade träffats blev det mycket snack i början - om min Tjejvasa, om Kenneths bronsmedalj i Alpbach och annat. Sedan blev det fika och årets första fastlagsbulle för min del och plötsligt var klockan halv tio. Hur det gick till fattade vi inte. I alla fall bestämdes det att vi fick satsa på var sin bild denna gång. Jag hade med en fågelbild från kryssningen i somras som jag trodde skulle passa till tekniken så den skrevs ut på film:

När emulsionen hade torkat eller att vi hade hjälpt den lite med hårtorken var det dags för belysning av provremsor för att hitta rätt tid.

Spänningen är olidlig

Bilden framkallade vi i citronsyra denna gång, men även andra syror som Dinatrium EDTA, Vinsyra eller Oxalsyra går bra. Gruppen har testat lite olika, men tycker inte det blev några större skillnader.
Efter framkallningen 3 olika klarningsbad med natriumsulfit och sköljning.

Emma håller fortfarande på med provremsor till höger, Göran har fått fram en bild som har fina röda toner men lite dålig svärta. Mina fåglar längst bak har bra svärta men saknar det röda.

Min bild fick som sagt bra svärta, men jag skulle ville få mer av dom rödaktiga tonerna i kanterna i själva bilden. Det känns som om ju längre man exponerar ju mer försvinner det röda men samtidigt vill man ju exponera tillräckligt för bra svärta. Lite mission impossible, men nästa vecka kämpar vi vidare.
Under arbetets gång när man står där och agiterar sin bild i 3x10 minuter kollade vi fåglarna och associerade till Hitchcock och andra skräckfilmer och genast hade jag idéer till en bildserie på detta.
Om man nu bara kunde få rätt på tekniken! Jag vill ha rött!

SUNNY 16

Snart utställningsdags igen!
Bengt, Øyvind, Emma, Bosse och jag har bildat en grupp som kallar sig Sunny 16 (googla på det om du inte vet vad det är). Vi jobbar med analogt fotografi och gamla fotografiska processer, har nu tolkat temat Döden och öppnar nästa lördag vår premiärutställning på Galleri Närbild.

Galleriet ligger på Karl XI gata 7 i Lund och har öppet
ons 17-19
lör 11-15
sön 13-16

VÄLKOMNA!