URBAN PADDLING I KÖPENHAMN

Som havspaddlare vill man helst ut på havet. Givetvis.
Fast Köpenhamn är ett av få undantag där det är spännande att utforska annat än hav.

Nej. Vi paddlar inte över. Vi lägger kajakerna på ett släp och kör över på den bron som någon har haft mycket möde med att bygga. Bra så.

Sedan brukar vi lägga till i Christiania och det kan ofta vara en upplevelse i sig.
Fast denna gång skulle vi testa att lägga i vid Carols jobb.

Det var lite mer civiliserat än Christiania men framförallt fick vi se helt nya sidor av staden. Nybyggda hus som stod i vatten och området påminde faktiskt lite om Venedig. Kul att få uppleva det!

Mia och jag och säkert några till har pratat lyriskt om Köpenhamnspaddlingen på Tjäröfestivalen och facebook så denna gång hade vi fått med oss 4 paddlare från Växjö. Också kul.
Min vapendragare Marie blev tyvärr sjuk så från KFÖ blev vi 9 paddlare denna gång.
Med andra ord blev vi ett gäng på 13 personer som trots lite regn hade en underbar dag i Köpenhamn.

Även matstället var nytt denna gång. Vi brukar låna Kayakrepublics brygga, men förra året hade dom ingen servering så sent på året. Nu har dom flyttat till nya, i mitt tycke mycket spännande lokaler en liten bit från dom gamla och här var öppet och livat. Faktiskt nästan lite för livat när vi kom för det var svårt att få plats.
Men snart försvann alla och vi kunde bygga långbord och njuta av pilsner och lapskojs (eller lapskaus som vi säger i Norge). Riktigt nostalgiskt för min del. Och gott!

Nyhet nummer tre var att vi även hittade nya undervattensinstallationer i form av drunknade cyklar. Nästan lika spännande som dom skulpturer vi alltid tittar på.

 Ingen var intresserade av Den lille havfrue i år, men annars såg vi Nyhavn och Christianshavn och Den sorte Diamant och Operan och mera till givetvis. Blandning av ny och gammal arkitektur som fascinerade.

Vill du se mer bilder och läsa om hela vår rutt kolla
KFÖ långfärdsblogg.


Kvällen avslutades på klubben med dansk öl och italiensk pizza.

KÖPENHAMN MED KARI

Min syster och jag brukar träffas i Köpenhamn ibland och nu var det dags igen.
Kari hade gett mig hotelluppehållet i födelsedagspresent och hon hade bokat på det flotte SAS-hotellet, minsann. Inte dåligt.
Förra träffen regnade det hela tiden, Kari blev jättesjuk och jag krossade min kamera som sedan kostade 5700 kr att laga. Så denna gång kunde det bara bli bättre.
Vädret var väl inte helt på topp

men faktiskt helt OK.
Och höstväder betyder ju också att man kan njuta länge på caféer och restauranger. Kari hade en lång lista som vi försökte beta av och vi lyckades ganska bra med det.
Här är jag på det jättemysiga tehuset Tante T

Jag la in bilden som profilbild på facebook och mina riktigt gamla vänner påstod att jag såg ut likadan som när vi kände varann på 70-talet. Jaha. Hur såg man ut då egentligen?
Och Mia tyckte jag såg lite timid ut - inte alls likt mig!

Nåja. Vi åt och drack och "koste oss" som vi säger i Norge. Fast vi var också på Glyptoteket och på Bymuseet och såg en rockutställning.
Sedan kollade vi på några ungdomar som ville rädda världen:

Visst är det härligt? Eftersom jag har använt en stor del av min ungdom till att försöka rädda världen (som vi såg det i alla fall)  tycker jag det är härligt med folk som engagerar sig och inte har gett upp.

Kari tycker jag fotograferar väldigt mycket hundar, men vem kunde motstå denna charmören?

Vad mer fick vi med oss? Kari shoppade lite och jag köpte gummistövlar, vi promenerade vid vattnet i Christianshavn, kollade ett gatulopp från hotellfönstret och fick även med oss Tivolis traditionella fyrverkeri.

UTE OCH CYKLAR

BoAktiv har varit ute och cyklat igen.
Tina var på Rhodos så gruppen blev Herman, Biggi, Allan, Gunnel och mig.
Jag stod för upplägget denna gång och det blev en blandning av motion, kultur och tävling.
Vi började med Bunkeflos strandväg, vidare upp under bron, till utsiktsplatsen och ner mot Sibbarp.
Herman imponerade genom att cykla upp den branta backen upp till bron på sin gamla cykel utan växlar. Seg gubbe, det där:

Färden gick vidare till Limhamns småbåtshamn och Kajutan där det vankade frågetävling, öl, mackor och glass. Gunnel vann frågetävlingen med ett imponerande resultat, men Herman var glad för sadelskyddet han fick för sin silverplats:

Sedan blev det en runda runt Ön innan besök på Limhamns konsthall som visade Flemming Möllers målningar från Gudhjem.
Inna hemfärd ett besök hos elefantene i Afrikaparken:

Gunnel i mitten.

I boendet har jag engagerat mig i Kulturgruppen och vi har dragit igång filmkvällar och musikarrangemang.
Vår granne Nils är amatörskådespelare i Malmö Amatörteaterforum och vi har varit och sett deras Dickens-föreställning Lilla Dorrit. Snart skall Nils och jag hålla i en kväll med höstvisor och bildspel med höstbilder. Jag jobbar på det nu. Ja, bilderna alltså Sångerna håller jag mig långt undan (annat än som inspirationskälla)
Självporträttutställningen på Louisiana skall vi besöka i november.

Annars har vi varit på Skånes dansteater och sett Candoco Dance Company som är en dansgrupp med handikappade och icke-handikappade dansare. Mycket spännande. Trevlig eftersits hos Erik.

KANALDRAMA OCH SURFSKI

Paddlingssäsongen rullar på.
I lördags blåste det riktigt mycket så det blev första kanalrundan på mycket länge.
Inte så spännande, så då får man skapa sin egen lilla dramatik:
Vi har lagt till vid bryggan vid Slottskaféet och myser med pannkakor med mjukglass då en familj kommer förbi och undrar om vi är ute och paddlar. Jodå. Och om vi en av med en kajak? Nejdå.
En Tiderace. EN TIDERACE? Åh, hjälp. Min älskade kajak hade gett sig iväg och jag fick lite skamsen hitta upp den i skogen på andra sidan kanalen där dom trevliga människorna hade dragit upp den. Sedan upptäckte Erik att även Nelon var borta, men den hade snällt parkerat sig i vassen ganska nära bryggan.
Nästa gång kanske vi förtöjer lite bättre.

Nåja. I dag var så dags för nästa äventyr: SURFSKI.
Vi hade ju tjuvtestat på Tjärö, men nu var det lite vågor och dags för nästa utmaning.
Leif från Aterra höll en liten minikurs och sedan var det fritt fram.
Visserligen är Aterras slogan
Hur vet du att du har kul.....
om du inte blir blöt
men jag var trots allt glad över att jag lyckades hålla mig i kajaken. Allra gladast var jag faktiskt över att det låga stödet kom automatiskt dom två gånger jag höll på att slå runt och att jag med det lyckades komma på rätt köl igen. Ulf i MKK säger att vi havspaddlare är dåliga på lågt stöd, men jag tror jag kanske har kvar refleksen från min "forspaddlingskarriär" för fruktansvärt länge sedan.

Forspaddling på 70-talet. Jag sitter i skummet där framme.

Många var jätteduktiga och några fick bada mycket. Inga namn nämnda, men dom flesta var inte av det kvinnliga könet. Det finns många teorier kring orsaken till detta och ofta handlar det om stora kvinnorumpor och muskulösa manliga överkroppar. Inte för att jag såg så väldigt många supermuskulösa, men något skall man ju skylla på.
Allra duktigast var tävlingsungdomarna i MKK fast dom är ju vana vid väldigt ranka kajaker.
I alla fall kom det riktigt mycket folk som ville testa och det var ju jättekul!

Leif visar hur man tar sig upp i kajaken när man har slagit runt.

Anneli värmer upp.

..och så ger vi oss ut.

Bättre balans i början om benen hänger utanför.

Men rätt som är så ligger man där och plaskar.

Mycket folk som ville testa.

Mörkret börjar sänka sig och Viktoria i MKK tänder grillarna inför gemensam grillning för KFÖ och MKK.

Mer på
http://kfolangfard.blogspot.se/2012/09/och-surfskiaventyret-fortsatter.html