Långhelg i Berlin.
När jag fick sluta på Folkuniversitetet fick jag en Smartbox: En liten låda som ger en två nätter på hotell med frukost. Först var det bara svenska hotell, men när vi upptäckte att dom hade lagt till ett hotell i Berlin på listan valde vi givetvis det.
Hotellet heter Ibis Berlin Messe och ligger på Messerdam 10. Inte jättecentralt, men nära Kaiserdam U-station och därifrån tog det bara 10-15 min in till centrum.
Hotellet var helt OK. Fin utsikt från frukostmatsalen, restauranger i byggnaden, bland annat en Kinarestaurang med fin buffé. 79 Euro för ett dubbelrum - om man nu skall betala själv.
Bredvid hotellet låg Funkturm som byggdes 1925 och som är en 125 m hög kopia av Eiffeltårnet.
Vi ankom Berlin fredag morgon, fick tillgång till rummet direkt och utrustade med min goda vän Wolfgangs tipslista gav vi oss iväg. Wolfgang är född och uppvuxen i Berlin så han är expert.
Vi började med lite turist-måste-göra-grejor: Gedächtniskirche, currykorv och varuhuset KaDeWe.
 |
| Matavdelningen på översta våningen i KaDeWe |
 |
| Fiffig korvförsäljning med gasoltub på ryggen |
Sedan vidare till Alexanderplatz som är Östberlins centrum. Senast jag var där var strax efter murens fall och då var där dött. Stendött. Vi letade länge efter liv, men hittade inte mycket.
Nu var det folk och rörelse överallt. Caféliv, kommers och livligt gatuliv. Samtidigt som man försökte tjäna pengar på det gamla livet.
Vi var på DDR-museet givetvis (där jag gjorde min enda shoppinginsats - en leksakstrabant), åt eisbein mit sauerkraut och wienerschnitzel och kollade folklivet.
Sedan hade jag tänkt mig till Käthe Kollwitz-museet, men kom aldrig så lång eftersom jag hittade ett fotomuseum på vägen: Museum für Fotografie och Helmut Newton foundation. Jättefint ställe. Helmut Newtons kvinnobilder är inte mina favoriter precis, men det var ändå kul att se. Han är ju duktig även om vår kvinnosyn kanske inte passar helt ihop.
www.helmut-newton-foundation.org
Lördagen bjöd på strålande sol och vi startade med vår klassiker: Båtsightseeing!
Ett härligt sätt att uppleva en stad som vi alltid försöker göra när vi är i storstäder.
ZOO:
Zoo i Berlin ligger mitt i centrum. Man går av undergrunden vid stationen som naturligt nog heter Zoologische garten och sedan är man i princip där.
Precis som cirkus ger zoo en ambivalent känsla. Mysigt att gå runt i ofta trevliga miljöer och kolla på djuren, se glada barn, fika, fotografera och lära sig ett och annat om olika djur.
Jag går ofta på zoo när jag går i storstäder eftersom jag länge försökt jobba med ett fotoprojekt om vårt förhållande till djur och framförallt hur vi människor behandlar djur.
På zoo i Berlin fanns lejon i bur, vilket givetvis var bra för mitt fotoprojekt, men givetvis inte lika bra för djuren som vandrade fram och tillbaka enligt ett givet mönster.
Även hos djur som gick ute kunde man se cirklar i snön där djuren gick runt, runt....
Jag är säker på att djurskötarna älskar djur och att djurparker kanske gör mycket för utrotningshotade djurarter men jag kan ändå inte annat än tycka att många djurparker är kvalificerat djurplågeri.
Lite dålig samvete för att jag stödjer dom genom min inträdesavgift och en kluven känsla att gå där i solen bland alla fascinerande barnfamiljer och tycka att detta är inte rätt.
 |
| Ja, det gör den rätt i! |
Sedan dags för en som definitivt tog dom svagastes parti: Käthe Kollwitz.
Jag har varit på Käthe Kollwitzmuseet flera gånger innan, men jag tycker det är så fantastiskt att se hennes uttrycksfulla verk på människor som har det svårt. Tungt och dystert, men vilka uttryck!
Riktigt dokumentärt.
Käthe Kollwitz föddes 1867 och då var den fotografiska tekniken inte lämpad för dokumentära skildringar, men om hon hade levd i en annan tid tror jag kanske hon hade varit fotograf.
Söndag kom dom kalla ishavsvindarna som sedan besökte oss här hemma och efter en blåsig stund på Olympiastadion bestämde vi oss för att verkligen utnyttja vårt tunnelbanekort. Vi hade köpt ett 3-dagerskort som var både prisvärt och praktiskt -(fast vi var inte med om en enda kontroll och det fanns inga spärrbommar att gå igenom.)
Gav oss iväg och hoppade först av vid kanalerna som hade sett så mysiga ut från båten dagen innan. Tanken på en kall öl förvandlades till glühwein som jag fick serverat i mugg med önskan om god jul och gott nytt år. Jotack! Vidare till Hackischer Markt, som Wolfgang hade rekommenderat.
Säkert en underbar plats en härlig vårdag, men denna dag fick man vara härdad för att sitta ute.
Så det gjorde vi inte. Men vi hittade en trevlig restaurang där vi senare åt lunch. Inomhus.
På vinst och förlust hoppade vi sedan av tunnelbanan i Ostkreutz, vilket visade sig vara lite som Möllan. Lite konstnärsstuk och en blandning av gammalt och nytt. Solkigt och uppfräschat.
Jag tycker egentligen om den typen av ställen, fast eftersom alla är så hippa känner man sig otrolig gammal och tråkig.
Men vi lyckades i alla fall sitta ute och inta en öl.
Dagens sista upplevelse innan hemfärd blev Checkpoint Charlie. Lite sjukt egentligen att denna historiska övergång från en dyster tid nu har blivit tjohejkomochfotamigsåhopparjagmedminamerikanskaflaggaochjagkanfotadigockså.
Hade man fotograferat där förr i tiden hade man väl blivit skjuten.
Nåja. Sedan gör man lite kommers på historien också.
Dags för hemfärd.
Förmodligen en åldersgrej gör att vi numera alltid kommer till flygplatser i god tid. Kan vara rätt mysigt att handla lite och äta gott.
Så inte på Tegel. Det fanns ETT ställe som hade något enkelt att äta, deras kortmaskin var sönder och dom tog ingen annan valuta än Euro. Som vi inte hade. Dom tyckte vi kunde gå tillbaka genom säkerhetskontrollen och fixa pengar, vilket vi inte var så pigga på eftersom jag redan hade gått igenom den två gånger för att dom ville kolla min kamera och Allan hade följt efter för jag hade hans boardingkort.
I alla fall lyckades Allan hitta en trevlig danska som lät oss få lite Euro mot danska kr så vi fick i oss en macka.
Annars hade flygplatsen inget förutom en toalett där dörren hade ramlat av. Och flyget var dessutom försenat.
Nåja - nu skall det inte bli negativt här på slutet. Förutom flygplatsen var Berlin en härlig upplevelse.
Underbart också att taxi-chafförerna som fraktade oss till och från flygplatsen var trevliga, kunniga och hederliga. Inte vardagskost i dag.
Ordning och reda med tyskarna!
