HEJDÅ 2020

Jag kommer inte sakna dig speciellt mycket!

2020 blev ett år man sällan kommer glömma.

Det började som vanligt. Nyår firades på Jernbanekafeen och Grøften i Köpenhamn, Carol och jag gjorde KFÖs Årsbok, jag lagade min kajak, barnbarnen var här på övernattning och framförallt planerade vi vår Grönlandspaddling.

I början av mars kom första bakslaget. Folkhögskolan jag gick ut 1974 skulle ha återsamling någonstans norr om Oslo och det blev AVLYST. Väldigt onödigt tyckte jag då - Norge har ju alltid legat lite före oss i sin Coronahantering - men sen drog det igång och resten av almanackan för 2020 är full av svarta överstrykningar.

Inget bröllop i Oslo, inget besök av Lina från Australien, inget Grönland, inget Alpbach, ingen födelsedagsresa till Stockholm och avbokade utställningar med mera.

Svårt att göra blogg om allt jag INTE har gjort dock så vi får kanske heller titta på vad som ändå har varit möjligt att göra.

PADDLING: En del bakslag såklart. Framförallt min drömresa till Grönland, Danmark stängde gränsen natten innan vi skulle paddla Köpenhamn, ingen Tjäröfestival, ingen Luciapaddling och inga trevliga klubbkvällar under hösten.

Trots detta har vi haft fantastiska paddlingar. Eftersom Lina inte kunde komma hem hängde jag på en paddling i St Anna skärgård, Anders och jag skulle hålla i Stenshuvudpaddling som ändrades till Borstahusen-Raa pga starka ostliga vindar och jag var med på den sena höstpaddlingen till Åsnen. Vi hade en underbar solnedgångspaddling, jag var hjälpinstruktör på en kurs, vi besökte Tjärö utan festival och röjde trädgård och städade på klubben. 

Och bäst av allt en underbar Bohuslänpaddling som plåsterpåsåret för den inställda Grönlandresan. Kanonväder, vi såg mareld och massor med sälar, paddlade ut i yttersta skärgården där man sällan kommer med kajak. Läs gärna mitt inlägg från paddlingen

http://anne-gretheholt.blogspot.com/2020/08/magisk-paddling-i-bohuslan-14-21-augusti.html

Ja, paddlingen har alltså funkat bra med lite anpassning. Jag har köpt ett Coronatält (enmans - absolut inte plats till fler), 2 max 3 i varje bil, inga stora matlag som vi brukar och se vilken fin avstånd vi håller vid fikapausen i trappan. Ute på havet ger jo avståndet sig själv.

SKOGEN: Aldrig har väl skogen sett så mycket människor som i år. Allan och jag har betat av det mesta. Kullen, Järavallen, Bokskogen, Bulltofta, Hovs hallar, Svaneholmssjön, Saxtorpssjön, Rövarkulan, Hallamöllan och säkert fler som jag har glömt.

FFIM - Fotografiska föreningen i Malmö. Vi har verkligen slått knut på oss för att göra det så bra som möjligt för våra medlemmar trots pandemin. Många utomhusaktiviteter som har lockat mycket folk även i dåligt väder och livesändning av medlemskvällarna eftersom vi inte kunde vara så många i lokalen. När vi blev tvungna att avlysa en sak hittade vi genast något annat att ersätta den med. Det har gått så bra och varit så roligt att fast jag hade bestämt mig för att lämna styrelsen har jag gått med på att kandidera ett år till. Sussi och jag håller fortfarande i porträttgruppen och dom har fått många spännande utmaningar.

Men såklart har det varit små bakslag här också. Vi jobbade mycket med temat Skogens Magi (och speciellt min trogna modell Carol jobbade hårt 😅) som vi hängde på Trelleborgs bibliotek. Det blev jättebra - men ett par dager senare stängde biblioteket! Fast genom ett bildspel på hemsidan kunde ändå alla se bilderna.

Vår sedvanliga styrelseresa blev inställd och jag fick inte lära mig Lightroom som jag hade tänkt.

Inte heller i år fick jag med några bilder i RSFs Årsbok fast jag tyckte jag hade jättebra bilder och jag blev än en gång tvåa i kampen om Årets fotograf. Var bara ett par poäng från seger så det var lite surt men pytt - det är ju bara på kul och man kan ju inte tävla i bild. Trots det blir man glad när man vinner - som jag gjorde den månaden det var barnbildstema.

Som modell fick jag 9 poäng! 😂

När vi hade en utomhusfotografering i Sibbarp fascinerades Sussie och jag av den övergivna nöjesparken som ligger där. Vi fotograferade en del då men sedan ville Sussie mer så hon lockade med bubbel och jordgubbar om jag ställde upp som modell till temat Surrealistisk bild.

BARNBARNEN: Har jag hängt med till och från. Under sommaren när man trodde vardagen höll på att återkomma firade vi midsommar, vi har varit i Folkets park, Naturum Öresund och på många lekplatser. Dom har skaffat hund och hästar och höns och kaniner. Vi hade hoppats kunde fira pyttelite jul ihop men sen blev min son sjuk och så blev det presentutdelning på trappan och en ensam jul för oss.

Och störst av allt så har jag också blivit MORMOR till lilla Essie i Australien. Längtar såklart efter att få se och hålla henne men det lär nog dröja tyvärr. Men det viktigaste är såklart att alla mår bra.

Och annars då?

Vi har cyklat mindre än vanligt men i alla fall varit på vårt favoritvandrarhem vid fyren i Smygehuk och annars lite dagsturer, vi hittade Norrvikens trädgårdar på väg hem från Hovs hallar, under sommaren blev det några öl på vårt favoritställe "på hörnet",  jag har varit med på en utställning på Galleri Blå och Carol och jag har varit på Måkläppen och kollat sälar en tidig morgon.

Förutom när jag satt i karantän har jag jobbat hela året. Fyllde 65 i somras men bestämde mig för att jobba ett år till och det är jag glad för när det blev som det blev. Jag älskar mitt jobb och mina arbetskamrater så enda anledningen till att jag vill sluta är att jag vill ha frihet att resa och göra fotoprojekt och annat som ändå är svårt nu. Men 1 augusti är mitt arbetsliv slut så då hoppas jag världen är på banan igen.

SUMMA SUMMARIUM:

Många roliga saker har gått upp i rök på grund av Coronan (eller kanske skall vi tänka så att det bara är satt på vänt?)

För mig som är van vid att ha massor med aktiviteter på kvällar och helger har det ibland varit lite långtråkigt. Men jag har varit mycket ute i naturen, sett nya ställen och läst många böcker. Ibland när jag tröttnade på att läsa kollade jag lite film och kan nu till exempel det mesta om Världens värsta fängelser.

Vi har gjort massor med mat. BRA mat. Vi bakar allt vårt bröd, har köpt ett halv lamm genom kollega och börjat handla på Rekoringen. Det har jag ofta tänkt att man borde göra men eftersom jag alltid skall iväg på kvällsaktivitet har jag inte hunnit riktigt.

Sen har man ju haft massor med tid till sin lilla odlingslott i år. Tänk vad lyxigt att kunde skörda grönkål och kryddor till jul!

På många sätt har det ju varit ett skitår om man jämför med som det brukar vara och som man hade tänkt sig. Samtidigt känns det inte rätt att klaga så mycket. Jag har jobb, jag är frisk, jag älskar att vara ute. Många har dött i Corona, andra fryser och svälter och i mitt hemland Norge har det precis gått ett stort ras och många människor saknas.

Så jag säger som vi säger i Norge: VI ER HELDIGE. Trots allt.

HOVS HALLAR OCH NORRVIKEN TRÄDGÅRD

Andra veckan av Grönlandssemestern som inte blev Grönland var tanken att vi skulle cykla till Mölle bland annat. Men sedan ändrade Allan sig och jag blev riktigt pytt. Han var mer inne på bilsemester, vilket inte alls är min grej, men sedan kom han faktiskt med ett jättebra förslag: Hovs hallar där det skulle vara bra att vandra. Risskov hade ett jättebra paket med 2 nätter på hotell inkl 2-rätters middag. Då fick man liksom ta menyn osedd men det är inga problem för mig som är med i matlaget "Vi som äter allt." Eftersom vårt resekonto numera är ganska välfylld eftersom alla resor är inställda lyxade vi till det med att betala extra för rum med havsutsikt. Rummet var i längan här och från balkongen såg vi havet och alla kossor som strosade förbi.

Precis nedanför hotellet var det häftiga stenformationer och efter en snabb koll där bestämde vi oss för att gå höger mot Båstad. Tyvärr blev det snabbt lite för brant och stenigt för Allan så han vände för att ägna sig åt sin favoritsyssla - relaxa - medan jag blev utskickad för att kolla resten av leden. Bestämde mig för att Knösen 2,75 km var ett lagom mål för kvällspromenaden. Eftersom det inte var så långt drog jag iväg i ett jäkla tempo men efter att nära stått på huvudet två gånger med kameran runt halsen 😟 fick jag dra ner lite på tempot. Leden var en trevlig stig som gick lite upp och ner men tyvärr var det alldeles för mycket rötter och stenar och övergånger för att det skulle vara möjligt för Allan. Men jag nådde Knösen som är en utsiktspunkt 154,7 meter över havet. Inte Galdhöpiggen precis men en trevlig vandring på drygt 5 km blev det i alla fall.

Maten som vi inte visste vad var innan vi fick den var riktigt god. Alla på hotellet var jättetrevliga fast ganska okunniga. Ingen som stod i baren kunde blanda drinkar och knappt få igång kaffemaskinen och Sambuccan som är i princip den enda sprit jag gillar förutom gammeldansk var inlåst i källaren och ingen hade nyckel. Lite roligt var det men jag kan leva med det. Bara man är god och glad och gör sitt bästa är jag nöjd.

Nästa dag skulle det regna hela dagen, vilket det också gjorde på morgonen. Allan tvekade då fast vi hade bestämt att vi skulle testa om leden mot Torekov var bättre för honom. Nåja, inget stoppar en norska så jag tog på regnbyxor och skaljacka och packade alla saker i vattentät påse. Så snart jag kom ut upphörde regnet och sedan var det kanonväder hela dagen. Lita aldrig på väderappen, bara ge dig ut blev lärdomen av detta.

Jag vandrade en timme, vilket blev drygt 4 km. Tog det lugnare i dag, kollade i den mysiga lilla hamnen Norrebro, fotograferade och kollade korna som var överallt. Dom flesta tuggade bare vidare när man kom men en stor sak som jag tänkte att kanske inte var ko blängde på mig och stod mitt i vägen. Då tog jag taktiken hej och hå här kommer jag och jag är inte rädd för kor och det funkade jättebra. Överlag var korna lite som i Alpbach. Dom ställde sig mitt på stigen och undrade vad jag ville.

Terrängen var här mycket plattare och enklare, vilket jag försökte förmedla till Allan. Tog lite tid men mot slutet av min väg tillbaka kommer han minsann mot mig i en backe. Jag vände igen och följde med honom. Dock blev snart rullstenarna för svåra så vi vände igen. Men han kom sig ut en liten runda i alla fall.

Efter härlig lunch på fiskrestaurangen i Torekov hamn var jag sugen på nya äventyr. Klättrade ner den branta stigen till havet igen och traskade runt där efter fotomotiv. Verkligen häftig miljö! Synd jag inte är naturfotograf 😂

Torsdag och dax att åka hem. Jag funderade lite på om vi skulle ta båten till Hallands Väderö men morgonen var blåsig och regnig så vi skippade det. Satte kurs mot Malmö, stannade vid en självbetjäningsvagn och handlade potatis, morot, rödbetor och blomkål. Vagnen stod på vägen mot Kattvik så då tyckte Allan vi lika bra kunde köra den riktningen. Vilket visade sig vara ett klipp för då kom vi förbi NORRVIKEN TRÄDGÅRDAR. Jag har hört mycket om dom men aldrig varit där. Så jag löste min allra första pensionärsbiljett (bara en sån sak) och vi gick in. Där var verkligen superfint. Dom hade bin och påfåglar, japansk trädgård, utställningar, glaspaviljonger med mera. Jag njöt och fotograferade, Allan var mest intresserad av alla robotgräsklipparna och tyckte det fanns alldeles för litet information om dom. Gräsmattorna var perfekta och finare än en vardagsrumsmattan. Inte för att vi har någon matta, men ändå.

Efter detta besöket snubblade vi över ännu ett kanonställe: Boarp. Vi tog dagens macka och kaffe på jättemysigt fik och sen handlade vi fisk i fiskaffär som hade det mesta. Vi slog på stort och köpte olika sillinläggningar, fiskekakor och marulk - den fula fisken - som vi sen tillagade tillsammans med dom nyinköpta potatiserna som var underbara samt morot och rödbetorna som visade sig vara polkabetor. Goda och roliga. Fisken blev lite överkokt, vilket var mitt fel enligt Allan, men smaken var jättegod och tillsammans blev det en riktig fin torsdagsmiddag.