söndag 28 juli 2013

NYA ROLLAR


Här är jag. Redo för min tredje rollkurs.
Gick först för Peter på Kajakevent (som vi saknar) och lyckades då kränga mig upp på samma sida som jag välte. Hur det gick till vet jag inte riktigt.
Sedan gick jag för Helen Wilson och Mark Tozer förra året. Dom är mycket duktiga pedagoger och då fick jag struktur i det hela. En plan liksom.
Fast sedan har jag varit alldeles för dålig på att träna. Det är ju så mycket roligare att paddla!
Tänkte att jag skiter i det där med rollandet.
Men nu är det ju så att jag gärna vill försöka bli NIL-certifierat som långfärdsledare och då måste man kunde rolla. Så på det igen!
Jag anmälde mig till nybörjargruppen hos Helen och Mark i år igen och tänkte att med alla dom elever dom har skulle dom inte alls känna igen mig. Fel! Väldigt fel. Dom kom mycket väl ihåg mig så pressen var stor.
På Helens kurser börjar man utan kajak.



Allt ser så himla enkelt när Helen gör det. Vi kämpade på med flottör på handen, flottör på paddeln och sedan var det liksom meningen att vi skulle glida runt. Vilket jag faktiskt gjorde en gång åtminstone!
Paul har bildbevis på det så det  kanske kommer senare. Här är i alla fall några andra som kämpade:






Det är tufft jobb att rollträna men vi hade i alla fall bättre väder än förra året så man slapp frysa häcken av sig.
Det blev kanonväder som förgyllde vår grillkväll efter rollträningen. Små och stora njöt i solen.
En toppendag helt enkelt.



Sedan kan man ju faktiskt inte rolla bara för att man har lyckats svänga runt en gång eller två.
Så redan innan vi gick hem på kvällen deklarerade Carol att "i morgon skall vi träna, Anne-Grethe!"
Inte vill man vara den som fegar ur så så fick det bli. För Carol fegar aldrig ur.
30 grader varmt, en halv chokladkaka i magen efter Albins födelsedagskalas längtade man mest efter soffan och en kall öl. Men glöm det - för nu skulle det rollas.
Vi värmde upp med en sväng till Lagunen i motvinden och närmast flög tillbaka till Ribban. Våtdräkt på.
Alla moment gick bra fram till riktiga rollen. Jag tappade bort mig under vattnet och försökte komma upp på fel sida. Du skall upp där solen är, sa Carol. Där näsan är skall du upp, sa Carol.
Till slut fattade jag och var väldigt nära.
Carol doppade ögonbrynen från fel håll. Hon lutade sig framåt istället för bakåt. Men det gick också bättre efter lite träning.
Och roligt var det så nu har vi blodat tand. Vänta bara så skall ni få se på grejor!



Mer bilder på KFÖS långfärdsblogg
http://kfolangfard.blogspot.se/2013/07/rollkurs.html

torsdag 11 juli 2013

KVÄLLSPADDLING I KÖPENHAMN

Jag missade KFÖs kvällspaddling eftersom jag jobbade då. Sorgligt!
Tur då att man har en kompis som Carol. För Carol finns det lösningar på alla problem. Har vi ingen bil med krok när vi skall på långfärd byter hon bil med någon så det ändå löser sig och missar man kvällspaddlingen är det bara att komma över en annan kväll så får man följa med på en runda.
Och i går var kvällen. Det blåste som tusan men det lät vi inte stoppa oss. Vi tog klubbens badbaljor och gav oss iväg - efter en liten incident: Vi bär ner Carols kajak, lägger den en bra bit in på bryggan eftersom det blåser så fasligt och går upp för att hämta min. När vi tar tag i den hör jag Carol säga några mindre fina ord och upptäcker att hennes kajak har gett sig iväg på egen hand. Så kan vi inte ha det! Carol ville ju med så jag fick ge mig ut på en liten räddningsaktion.
Sedan kämpade vi oss ut i motvinden. Vid Operan var det som en kokande gryta så vi kända oss väldigt nöjda med valet av kajaker. Vi paddlade som vanligt till undervattensskulpturerna, Fisketorvet, genom Christianshamn och andra kära ställen, kollade sandskulpturerna och till slut tog Carol in mig i några spännande kanaler jag aldrig hade varit förut.
Trots blåsten blev det en helt underbar kväll. Till slut kom till och med solen fram!

Badbaljorna.

Ojdå. Saknas inte något här?

Innan undervattensskulpturerna byggs ny Metrostation så där fick vi paddla in i en mörk tunnel.





Så kan man också bo.

Växthus.

TACK CAROL FÖR EN UNDERBAR KVÄLL!

Efter paddlingen duschade vi på Carols jobb så vi skulle se fräscha ut på tåget hem men innan dess beställde vi flygbiljetter till Sardinien. Skall paddla där en vecka i september!

Vilken dag det hade varit! Paddlat 17,5 km i mycket motvind och sedan logistiken med flygbiljetterna i kombination med att Carols dator fick för sig att dö mitt i alltihopa.

Så nu var vi hungriga! Carol hade vissa goda idéer som restaurangen inte helt var med på eftersom dom tyckte att 22.00 var en bra tid att stänga köken på.
Hjälp! Var får man mat efter 22.00? Hard Rock Café. En rejäl hamburgare sköljdes ner med en fatöl och då kände vi oss ganska nöjda. Tåg över bron och sedan hann jag precis sista bussen hem.
En fin dag! Nu jobb hela helgen.


torsdag 27 juni 2013

ÄNNU EN SPETS ATT RUNDA

...nämligen Stenshuvud.


För min del blev det fjärde gången gillt. Första gången vi hade det på långfärdsprogrammet blåste det mycket starka ostliga vindar så vi paddlade på västsidan i stället. Nästa år blev det Klass 2-varning med åska och tredje året blev långfärden visserligen av men då var jag bortrest.
Men nu fick jag alltså rundat huvudet och fick äntligen visat upp dom två kartor jag hade investerat i sedan länge. Inte för att vi hade så mycket nytta av dom men ändå....

Läs hela reseberättelsen på vår långfärdsblogg
http://kfolangfard.blogspot.se/2013/06/stenshuvud-sondagen-den-23-juni.html

Paddlingen var underbar, sällskapet var trevligt men det lilla tråkiga för min del var att min skädda pajade totalt.
Jag drog ut wiren i tisdags, den hade fått sig en knäck och gick inte att få i igen. Nu har jag beställt en ny av Leif på Aterra så får vi hoppas att den glider i fint och att min skädda blir problemfri efteråt.
Börjar kännas som om detta blir året för kajaklagningar för min del.


måndag 10 juni 2013

ATT PADDLA KULLEN



Det finns några ställen jag gärna vill paddla.
Grönland givetvis, men det lär nog inte bli denna veckan.

Ett annat önskemål har varit Kullen. Känns maffigt, liksom. Samtidigt vet jag hur där kan se ut i dåligt väder så respekten fanns. Svårt att planera in en långfärd dit i god tid eftersom det är så väderberoende.

Nåja. I lördags hade i alla fall Niklas tänkt sig att det skulle bli av.
Vädret skulle bli soligt och lugnt och vi gav oss iväg med gott humör.
Planen var Mölle-Arild så vi började med att ställa en bil i Arild. Där träffade vi ett gäng som hade varit i Mölle och tyckte det blåste alldeles för mycket. Jaha. Vi körde dit i alla fall, men våra vänner där hade beslutat att vi skulle starta i Arild för att få det lite lugnt i början - så fick vi se hur långt vi kom. Bra beslut.

Kom omsider iväg och fick se Nimis från havssidan.


Sedan paddlade vi på, fikade på lite småkinkiga ställen eftersom vågorna låg på,  -vågorna blev större men det kändes inte otäckt alls. Carol ville att jag skulle ligga nära henne ifall att - fast hon bjöd aldrig på test av kamraträddning i stökigt vatten.
Ingen av oss hade paddlat där innan. Carol hade klättrat där så hon var nog den som hade bäst koll på avstånden.
Till min store glädje lyckades vi ta oss ända ut till fyren! Härligt!

På väg tillbaka skulle vi testa dom där mysiga grottorna som jag har sett på bild i Erik och Pias blogg
www.kajak.nu

Fast nu var det rätt rörigt vatten. Den första grottan bedömde vi vara för svår, men sedan såg jag Erik ge sig in i den andra. Fint, tänkte jag - då följer jag efter. Direkt när jag hade bestämt mig hörde jag världens BRAK. Jaha, vad gör man då? Jag som precis hade lagat klart min kajak. Paddla baklänges kändes inte som något alternativ och dessutom tänkte jag att jag fick in och kolla om Erik låg där med kajaken i två delar. Så illa var det som tur var inte, men han hade på något sätt felbedömt en våg och slagit i rejält. Jag "kände" stenen, men klarade mig fint. Kul!

Och framförallt kul att äntligen få paddlat Kullen. Visst! Jag vet att det inte precis är Kap Horn eller så - men var och en får välja sina egna små äventyr!

Läs mer på http://kfolangfard.blogspot.se/2013/06/kullen-8-juni-2013.html

Ser du paddlaren?



söndag 9 juni 2013

CYKLA PÅ ÖSTERLEN

I stadgarna för BoAktiv Landgången (kooperativet där jag bor)
http://www.boaktiv.se/
står det att vi skall verka för ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart boende.

Vad passar då bättre än att ge sig ut och cykla?

Gunnel, Biggi, Allan och jag från kooperativet + Biggis väninna Katarina begav sig ut på en liten Österlenrunda efter tips från min kompis Ingrid som cyklar varje sommar.

Rundan började i Ystad. Eftersom det var osäkert hurvida Allans Christianiacykel skulle komma med tåget lånade vi bil med krok (tack Annette), hyrde släp, fraktade ner alla cyklar, körde hem bil och släp och tog sedan tåget till Ystad.

Då var man redan lite hungrig så första stop fick bli hos "Hallå, Hallå" i Ystad Sandskog. Han var på plats som vanlig, spättan var god och sedan var det bara att slänga sig upp på cykeln och njuta:


Första dagen var en lätt match. Ca 26 km i platt terräng innan vi ankom Backåkra vandrarhem.

http://www.backakra.se/

Mysig innergård.

Vandrarhemmet uppfyllde alla förväntningar och mera till. Hur mysigt som helst och en trevlig och flexibel värd som gav oss rummen direkt.
Vi hade köpt med oss underbar forell från Kåseberga som förgyllde kvällen,


tillsammans med kryddor från gästernas egna kryddgård (vilken bra idé!)


men vi hade ingen frukost trots att vi visste att vandrarhemmet inte serverade frukost så tidigt på året.
Jag var beredd att kasta mig på cykeln för att handla i Löderup, men då tyckte värden att något kunde han nog skaka fram så kunde vi betala vad vi tyckte det var värd. Han trollade fram bröd, pålägg, fil och flingor, ägg, te och kaffe och mera till!
Ett verkligen bra vandrarhem som vi rekommenderar varmt. Klar kandidat till årets kudde!

På kvällen promenerade damerna upp till Dag Hammarskölds Backåkra, som Svenska Turistföreningen tyvärr inte har råd att renovera och hålla i ordning och som således är stängt. Mer om detta kan du läsa på STFs hemsida:
http://www.svenskaturistforeningen.se/sv/Om-STF/Hammarskjold/
Jättesorgligt att det står och förfaller, men vi hade i alla fall en underbar promenad dit.







Ny dag och dags för nya äventyr:


Första mål var Skillinge. Vägen dit var mysig men i smalaste laget för en Christianiacykel.

Planering.

Här går det precis.



Här har Allan gett upp och tagit "stora" vägen.



I Skillinge blev det proviantering inför kvällen och lunch på Skillinge hamnkrog:


Gunnels spätta.

Vidare mot Simrishamn. I Simrishamn hade dom placerat massa bänkar mot en soptunna och det funderade vi lite kring, men annars hände inte så mycket. Annat än att Turistbyrån var öppen och bra.


Avstickare ner till Gislövshammar.

Efter drygt 26 km kom vi fram till nästa inbokade vandrarhem - Råkulle i Brantevik.

http://www.rakulle.se/

Äntligen framme!



Här var inte samma flexibilitet så vi fick vänta till prick 17 innan vi fick våra rum.
Vandrarhemmet var i och för sig trevligt och det var värdinnan också, men den varma känslan som vi fick på Backåkra fanns inte riktigt. Receptionen var öppen prick den timmen den måste, duscharna var trånga och hopplösa och överallt fanns skyltar om vad man måste göra eller inte måste göra. Till och med Turistföreningens egna tidningar var märkta med tuschpenna över hela framsidan så man inte skulle sno dom. Jag snor aldrig saker, men här blev man nästan lite sugen.
Vi åt våra lammkotletter, drack vårt rödvin och hade det jättemysigt ändå, men kanske väljer man ett annat vandrarhem nästa gång. Jag tror faktiskt inte dom tyckte det var jättekul att driva vandrarhem.


Ny dag. Nya mysiga vägar.




Nu var det slut på det platta Skåne. Rejäla backar vid Stenshuvud och benmusklerna fick jobba, men i Kivik kom belöningen: Buhres fisk   http://www.buhresfisk.se/

Nationaldagsmacka.

Mackan var fin, men som norsk är man annars inte speciellt imponerad av det svenska nationaldagsfirandet. I alla fall fick vi blodad tand av den goda maten (sill med potatismos förutom räkmackan) så vi köpte med oss fisk och skaldjurstallrikor till kvällen.

Nu började det riktigt tuffa: För att undvika den trafikerade vägen utan väggren tog vi oss upp till Vitemölle kyrkby (första gången jag haft riktigt nytta av 1ans växel) och Ravlunda innan vi kunde rulla ner mot Skeppargården i Haväng. 38 km enligt Allans Runkeeper, 40 enligt min gps men jag cyklar ju lite fel ibland. Några tunga kilometer, men jag var glad över att klara alla backar utan att stiga av. Skönt att få igång flåset lite.

http://www.stfhavang.com/

Också en tiopoängare!


Vi fick nycklarna till rummen direkt så jag kunde få mig ett efterlängtat dopp i havet. Pinsamt nog årets första.

Gunnel tittar ut från sitt fönster.

Hästar på väg ner mot badet.

Skaldjurstallriken från Buhres föll alla i smaken.

Frukost!!
 Otroligt mysigt vandrarhem. Värdparet var trevliga, hjälpsamma och roliga dessutom. Det kändes som om allt gick att fixa. Glass i kiosken och härlig frukostbuffé. Kanonväder!


Redo för avfärd igen. Ja, Gunnel är redo i alla fall. Biggi var inte redo alls för hennes mage var inte i toppform så hon tog bussen hem. Vi andra trampade på och bestämde oss för väg 9 trots trafiken. Nu skulle vi nämligen tillbaka till Simrishamn för att ta tåget hem därifrån.

Fikastop på Kivikstrand vandrarhems kafé.

http://www.kivikstrand.se/

Här fick man den där goda känslan i magen igen!  Underbart hembakat, fantastiskt läge, Allan fick ladda sitt batteri och det kändes bra helt enkelt. Här bor vi kanske en annan gång!




 Slutligen var det dags för dagens höjdpunkt: Kolerakyrkogården i Baskemölle!


 På 1840-talet dog en handfull Baskemöllebor i kolera. På grund av rädslan för smitta blev dom inte begravda på kyrkogården utan fick sin sista vila i en otillgänglig skog.

Varför tog jag med min cykel dit?

Nästan hundra år senare fick någon kanske dålig samvete för då uppfördes en minnessten över offren.
That´s it!



 Tack vare en otrolig trevlig och serviceminded konduktör på Skånetrafiken fick vår resa ett lyckligt slut genom att alla cyklar kom med på tåget med god vilja och gott humör. Tack för det! Skall försöka bevara det goda minnet när jag nästa vinter väntar på ett tåg som inte kommer eller försöker leta reda på personal som inte finns eller ersättningsbussar som ingen vet var är.
34 km sista dagen. Bra så!