Vi körde dit och upptäckte 1 att det var ju söndag och 2 att söndagar inte var någon bra dag för denna aktivitet. Köerna var jättelånga, solen stekte och Allan mådde inte riktigt bra där uppe i höjden.
Vi tog några utsiktsbilder - för vi var ju redan ganska högt uppe - och sedan la vi ner det projektet och tog kurs mot Albuquerqe centrum. Som såklart var helt dött eftersom det var söndag.
Såklart kan man inte ha hundra procent flyt varje dag men nu behövde vi samla trupperna och hitta en plan B. Tack vara Lonely Planet hittades den ganska snabbt: A scenic loop (hur översätter man det utan att det blir töntigt?). Hwy 53 sydväst från Grant vilket skulle ta oss till El Morro National Monument och sedan Hwy 602 till Gallup där vi bokade in oss på El Rancho där alla filmstjärnorna bodde på 40- och 50-talet. Borde vara en bra plan.
Nu kom vi in i ett helt annat landskap. Mycket barrskog.
Efter ett tag såg vi en skylt med Ice Caves. Lät ju som en utmaning i nästan 30 graders värme så där körde vi in.
Det visade sig vara ett vulkanlandskap med en liten isgrotta.
Det finns gamla indianruiner i området men handelsstället byggdes på 30-talet när järnvägen och skogsnäring fanns. Här fanns både danshall och saloon och ölen kyldes med is från isgrottan.
Nu hade turistnäringen tagit över.
 |
| Allan kämpar sig ner trapporna mot grottan. |
Nästa stop: El Morro National Monument. Mycket mäktigt!
El Morro ligger i Navajo-indianernas reservat.
På väg ner mot Gallup fick Allan plötsligt för sig att han såg en mack och svängde snabbt in för att låna toaletten.
Jag öppnade bildörren och möttes av lösa hundar och barn som sålde något rosa och ljusblått i en påse.
Utanför stod en lång kö indianer. Shit sa Allan - så lång toakö - det pallar inte jag.
Det visade sig att det varken var mack eller toakö. Det var en före detta mack som numera var spritförsäljning.
Eftersom det är alkoholförbud i Navajo-reservatet fanns såklart denna försäljning precis utanför så indianerna kunde handla. Det var väldigt organiserat. Endast en person fick komma in i affären åt gången.
Ungarna sålde saker så föräldrarna kunde köpa sprit.
Eftersom Allan inte skulle köpa sprit fick han gå in och pinka medan jag stod där ute och körde mitt vanliga god och glad och hej på dig jag är from Sweden.
En kille pekade ut sig själv som the good guy. Han är här:
Dom andra skulle jag passa mig för, sa han. Be careful.
Careful är kanske inte min bästa egenskap men allt gick bra denna gång också och trots att Oskar (mannen inne i vår gps) hade lite problem kunde vi snart checka in på El Rancho i Gallup. Vi fick Mae Wests rum.
Många skådespelare har alltså bott här när dom spelade in filmer i området. Till exempel filmen Billy the Kid. Hotellet hade en fantastisk interiör, god mexikansk middag och riktig frukost. Internet funkade i princip bara i lobbyn.
Hotellet låg precis vid järnvägen och tåg passerade och tutade och man kände nästan att man var med i en Vilda Västern-film. Hela natten var man med i filmen.
På morgonen fick jag lite fototips av sheriffen - som var i full mundering med skyddsväst och många pistoler.
Kunde kanske behövas. FBI har klassat Gallup som New Mexicos farligaste stad.
Tyvärr är kriminaliteten hög bland indianer och många brott är alkoholrelaterade - trots att man alltså har förbjudit alkohol i många reservat.
Det här med alkohol har jag funderat lite kring. JR i Dallas och alla andra filmkändisar tar sig jämt en drink. Dom dricker hela tiden kan man säga.
I verkligheten är det ofta ganska restriktivt med alkohol i USA. Många ställen serverar ingen alkohol alls och folk dricker helt enkelt coca-cola till maten.
Så där har man väl blivit lite lurad kan man säga.
Nu lämnar vi New Mexico och nästa inlägg kommer handla om Arizona och Petrified Forest National Park.
God natt från Amerika!
