HIGHWAY 1

Solen skiner som vanligt i USA men en mörk skugga kommer in när man ser telefonens nyhetsflash om det fruktansvärda som hänt i Trollhättan. Hur blir människor så fulla av hat?

Som en kontrast kör vi mot Hollywood.
Ekorre och kolibri förgyller vår morgon, vi lämnar oljepumparna och ger oss iväg.
Sunset Boulevard låter bekant så det lägger vi in på gps-en. Oskar har lite svårt med väst och öst så vi hamnar i Chinatown.
Oskar har lite svårt överhuvudtaget. Eftersom han inte har lärt sig engelska än uttalar han allt som det skrivs och ibland hittar han på. Vi är nu i California. Alltså CA på displayen. Det har Oskar fått för sig att betyder Cirka. Kör av cirka........
Vi irrar runt lite men hamnar till slut någorlunda rätt, ser skylten uppe i bergen och stannar för en fika på fransk restaurang. Vilken fin klänning säger en dam till mig. Fanns ingen annan där så det var till mig. Den klänningen köpte jag för 5 Euro på gatan i Bologna. Men den dög i Hollywood minsann.

Vi körde upp lite i höjden och fick fin utsikt, kom fel igen men lyckades till slut ta oss ner på Highway 1, vilken inte heller var helt lättmanövrerad eftersom den ibland gick ihop med 101. Allan såg en väg som gick närmre vattnet och den skulle vi givetvis ta. Den var trevlig - ända tills vi möttes av en stängd grind. Gör om gör rätt.
Man kan väl säga att detta var den stora felkörningsdagen. Ont om faciliteter var det också. Summerland hördes trevligt ut så där körde vi ner. Mycket var stängt eftersom det började bli kväll men good old Nuggets var öppet och där fick vi härlig burgare med guacamole + internet för att kolla hotell i Santa Barbara som var nästa riktiga ställe.

Upptäckte då att vi inte alls hade råd att bo i Santa Barbara (vilka priser!) så det var bara att backa bandet. Eller bilen rättare sagt. Hittade ett 500-kronors-motell i Carpenteria där vi betalade 5 dollar för high-speed-internet som var det långsammaste vi har haft hittills. Och det säger inte lite.
Men annars var det trevligt och fint.

Men dåligt internet är bättre än inget internet alls för nu hände något jätteroligt: Jag fick meddelande från min gamla elev Maria att hon var i Santa Barbara med sin familj.
Vi har haft svårt att pricka in en träff i Malmö men nu lyckades vi i Santa Barbara! Åt lunch med Maria, Stina och Lo och Stinas morbror som bor i Santa Barbara och som tog oss med upp i Rådhuset för en underbar utsikt över staden.

Tack vara detta trevliga stopp orkade vi inte längre än till Lompac denna dag.
Finfint motell som kostade en tusenlapp men då ingick frukost, frukt, vatten, glass och fria drinkar i baren under Happy Hour. 4 drinkar per person som såklart var alldeles för mycket.

Vi hade från början den trevliga bartendern för oss själva

men sedan kom Marlene och Jack från Santa Barbara som var pensionerade och ute på en liten vinresa i området.
Vi tog en hamburgare ihop sen.

En dag med mycket socialt omgänge alltså. Det gillar vi!

Trots dom gratis drinkarna kvällen innan var vi riktigt skärpta på lördagsmorgonen och körde inte fel en enda gång.
Besökte kyrkogården i Guadalope och kollade dom enorma grönsaksodlingarna kring staden.

Kom sedan fram till dagens mål: Morro Bay - där vi hittade ett motell nära vattnet.
Började som vanligt med båttur i en rolig liten KonTiki-liknande båt.
Skepparen berättade om området och bland annat fick vi veta att hamnen var en av världens farligaste och att det ofta ramlade ner människor från Morro Rock. Egentligen är det bara indianerna som får gå upp där.
Fick se sjölejon igen och något annat som vi tror var uttrar. Sälar fanns också. Det var liv och rörelse i hela bukten.

Även på land var det liv och rörelse.
Min syster tycker jämnt jag fotograferar hundar och det har hon rätt i. I dag blev det en hel del hundar.

Var inom Morro Bay Aquarium men nu känner jag att jag kanske skall skämmas lite för det för jag såg precis en film där det klassades som landets värsta akvarium.
Väldigt omodernt. Kändes som 60-talet.

På kvällen fullt ös på Otter Rock Café.
Här samsades folk med keps, cowboyhatt, plommonstop och björnskinnsmössa.

FALSTERBO RUNT

Min relation till Falsterbo har inte varit helt okomplicerat.
Jag har endast paddlat där en gång tidigare och det var ganska tufft. Jag var grön som paddlare då och mycket blev fel. Jag fick massor av grus i skeddan när vi skulle lägga ut från stranden efter lyftet vid sälskyddsområdet och fick paddla i hård sidovind utan skedda. Skeddareglaget gick sönder dessutom och det smarta tricket med snöre i skeddan så en kompis kunde dra ut skeddan hade jag inte fattat. Mina kläder var katastrof. Bomullstrosor är nästan det värsta man kan ha som paddlare. Kallt och torkar aldrig. Jag frös som en bandhund i vinden och kylen och använde varje paus att dra av mig kläder och försöka få på mig något torrt. Blottade mig för lokalbefolkningen. Hann knappt äta. Paddlade helt fel i förhållande till vinden och inloppet till kanalen som verkade ganska nära kändes som om man aldrig skulle nå.
Sällan har jag varit så trött.

Min långfärdskompis Marie hade också lite dåliga erfarenheter av sträckan så vi har undvikit den i några år.
Men nu skulle vi ta tjuren vid hornen. Åren har gått, jag har blivit en bättre paddlare, snöret är på plats på skeddan och framförallt har jag ylletrosor - och bättre kläder.

Oturligt nog lyckades vi pricka årets sämsta dag: Krock med Falsterbo Horse Show och jättelånga bilköer. Efter lite dividerande ändrade vi iläggningsplats till en liten strand precis innan kanalen.
Moderaterna höll till där men det är smällar man får ta.

Vi paddlade iväg genom kanalen, fick vänta lite på grönt ljus men sedan blev det en härlig medvindssträcka fram till sälskyddsområdet. Såg en liten säl på väg dit.

Vid sälskyddsområdet blev det nya divideringar eftersom någon tyckte man hade flyttat den fina rännan man kunde dra sin kajak i om man inte ville paddla runt hela skyddet.
In mot land tappade jag lite koncentration, fick en våg in från sidan och var på väg att slå runt. Men mitt låga stöd satt där det skulle - och vilken underbar känsla det var att känna att kajaken var på rätt köl igen.
Egentligen borde jag kanske slagit runt så jag kunde träna roll i skarpt läge men nu gjorde jag inte det.
Vi såg många sälar här!

Några utmanade ödet och blandade sig med golfare men alla lyckades ta sig över till andra sidan där vi parkerade oss på rätt sida om skylten inför en välbehövlig lunchpaus.

Det här går ju bra tänkte jag innan jag såg nyhetsflashen på min Iphone: Klass 1 varning i Skåne. Mycket regn.
OK. Vi hann komma i kajakerna innan regnet kom så det var ju skönt.

Turligt nog blev det bara ett härligt lätt sommarregn, vi paddlade på och spetsade in oss på en fikaplats - som visade sig vara fågelskyddat till 15 juli. Många att ta hänsyn till kring Falsterbo. Såg mer säl också.
Vi gick iland innan fågelskyddet för eftermiddagsfika, ett par drog kajaken över land medan vi andra paddlade runt udden med förhoppning om att det inte skulle vara alldeles för grunt. Det gick bra! Vi slapp lämna kajakerna.

Sträckan in mot kanalen är lite seg, men denna gång hade jag gott om krafter kvar så jag kände mig ändå nöjd och glad över denna långfärd. Torr och fin i mina ylletrosor.

Drygt 3 mil fick vi ihop. Bra så!