HEJDÅ 2018 - VÄLKOMMEN 2019

Ännu ett år är slut.
Det har gått i turbotakt som vanligt med paddling och cykling och vandring och foto och jobb och barnbarn och mycket, mycket annat.

Under året har jag haft mycket kul med BARNBARNEN. Speciellt tvillingarna gillar ju action och det passar mig bra. Vi har haft otaliga besök i Skrylleskogen. I mars kom det hör och häpna lite snö så jag tog med skidorna och det ville såklart barnen testa. Dom klarade det förvånansvärt bra i pjäxor som var typ 20 nummer för stora så efteråt körde vi såklart Skåne runt efter skidor till dom.
Julafton kom det några millimeter snö igen så då tränade dom tappert inför vår skidresa nu i januari.

Annars har vi plaskat och badat både i bassäng och hav, vi har varit en vecka på Karis hytte, besökt massor med lekplatser och nu innan jul fick Allan och jag äntligen ta med dom till TIVOLI! Det blev succés!
Ja, och så har vi ju gjort julgodis vilket resulterade i en uppmärksammad liten film på Facebook. Full rock´n roll!

I år hade jag för en gångs skull semester mitt i sommaren som vilken normal människa som helst. Mest för att vi skulle på Karis hytte då faktiskt och så ville jag inte stycka upp det så mycket.

Innan hytteturen cyklade Allan och jag runt BORNHOLM. Ganska backigt ibland men jättefint och mysigt.

Och så har vi såklart varit i Alpbach! Som såklart var lika härligt som vanligt.
Nya saker i år var att jag var med på soluppgångsvandring till Wiederberger Horn (som var underbart) och på guidad vandring som skulle bestigit Gratlspitz men där gruppen var för långsom så vi kom aldrig upp. Fast jag var inte långsam. Jag har ju varit där både själv och med Kari och Odd så det var ingen världskatastrof att vi inte kom upp och det var ju trevligt med vandringssällskap. Fick lite tips av guiden också.
Allan tog sig hela vägen upp till Farmkehralm så han var väldigt nöjd.

PADDLAT har jag gjort en hel del men som vanligt enligt mitt tycke alldeles för litet. Jag vill alltid göra mer av allt.
Jag har inte hunnit med så mycket motionspaddling på kvällarna men varit med på en del längre paddlingar. S Fyn som av en konstig anledning blev en tjejtur, runt Ven, Blekinge i regn och kallt och sedan solsken och så underbara Värmland igen. Värmland bjöd på både paddling, vandring och svampturer.

En stor och viktig och jätterolig grej under året var att vi i KFÖ arrangerade TJÄRÖFESTIVALEN 2018 som blev en stor succés. Fulltecknad med folk på vänt och många nöjda paddlare.
Lotta har designat den fina affischen med min bild och vi i arrangemangsgruppen hade rosa västar!

I FFIM (Fotografiska Föreningen i Malmö) har jag varit med på många roliga saker.
Sussie och jag har hållit i porträttgruppen i år och om vi får säga det själva så har det gått riktigt bra.
Leva i Malmö-projektet ställdes ut i Tyskland och då var jag såklart med både fysiskt och med bilder.
På väg hem besökte vi PRORA - Hitlers dröm om en semestaranläggning för alla riktiga tyskar.
Styrelseresan gick till Bua/Varberg.

För första gång sedan jag började skicka in fick jag i år inte med någon bild i RSFs Årsbok. Tråkigt! Får skylla på att det var ny jury.
Men jag kammade i alla fall hem en seger i Månadens Bild. Även denna gång med en bild från Nærøyfjordpaddlingen. Temat var Vatten och bilden är tagen med min GoPro framme på kajaken.

Sunny 16 - gruppen har jobbat lite i motvind på sistone. Emma bor i Norge, Bengt har haft fullt upp med sin bok, Øyvind har nytt jobb och jag är ju engagerad i så himla många projekt.
MEN i år blev det äntligen utställning - på Galleri M i Eslöv.

Som ni ser hänger utställningen fortfarande kvar och 26 januari kommer vi föreläsa på galleriet.

Ädelförfarandegruppen hos Kenneth har jobbat med Kallitypi i år.

I Plantparken kämpar MayBritt och jag på med vår lilla odlingslott. Trots torkan har vi i år haft jättemycket fina tomater och goda klockchili. Och massor med underbara blommor.
Rotfrukterna får vi jobba lite mer på.

Till Australien har vi inte kommit än. Lina kom hem i stället - för att söka nytt visum eftersom hon har hittat pojkvän där. Väldigt lång bort såklart - men jag tänker att det viktiga är att hon mår bra och trivs.
Utan vår närvaro tog hon dock sin MBA-examen och vi är jättestolta!

I strokeföreningen håller jag fortfarande i Anhöriggruppen och vi har haft lite olika aktiviteter i år. Besökt Skissernas museum i Lund till exempel. Och som sommaravslutning hade vi en härlig kväll på Långa bryggan i Bjärred.

Med strokeföreningen har jag varit med på flera trevliga bussutflykter, bland annat till Skagen.

Sedan har givetvis min syster Kari och jag haft vår årliga förjulsträff i Köpenhamn, Allan kom som vanligt över på lördagen och vi hade långlunch i Fröken Bærners kelder, vi har varit i Norge och firat Karis 60-årsdag, tvillingarna har fyllt 4 år och deras lillasyster är redan 1 år.

Och ja - just det. Långt innan hon fyllde år blev hon ju döpt så då fick Kari och jag hoppa i folkdräkterna.

Och så JOBBAR jag ju! 100%. 8 timmar varje dag.
Flera påpekade att jag inte hade med det i min förra årsberättelse och det är ju såklart jättetokigt att inte ha med eftersom det faktiskt tar en så stor del av ens tid.
Jag älskar mitt jobb. Dels för att jag tror att jag kan göra skillnad för människor och också för att jag har så superbra arbetskamrater. Här kommer några av dom:

Egentligen bär det aldrig emot att gå till jobb. Jag cyklar gärna dit.
Enda nackdelen är att det tar så mycket tid. Jag hinner inte allt jag vill! Tänk att kunna göra ett större fotoprojekt, tänk att kunna hitta en billig resa och sticka iväg nästa dag.

Ja - jag både längtar till och fasar för pensionen. Men har i alla fall börjat tänka lite på det.

Vi får se!


Inför 2019 har jag ett stort mål och det är att det skall bli färre möten. När man är engagerad i mycket blir det många möten och fast jag orkar egentligen så är det tråkigt att öppna almanackan och se att det är bokningar varje kväll.

I paddelklubben har jag gått varvet nu känns det som. Varit motionsansvarig, långfärdsansvarig, suttit i styrelsen och varit ordförande i många år. Så på årsmötet i februari lämnar jag med varm hand över till andra.
I år vill jag bara jobba med projekt: Tjäröfestival 2019 och kanske Grönlandspaddling 2020.
Så ser min plan ut i alla fall. Och förhoppningsvis kan jag även dra ner på annat efter hand.

Om en dryg vecka blir det skidsemester med barnbarnen i Säfsen.
Så SE UPP I BACKEN för snart kommer vi.

VÄLKOMMEN 2019 MED MÅNGA NYA AKTIVITETER!

ÅRETS ALPBACHRESA

Räck upp en hand dom som vill vakna upp till denna utsikten varje morgon.
Ja, jag tänkte väl det.

Alpbach är så otroligt trevligt och vackert så hit återkommer vi gång på gång.

Konceptet var lite som vanligt: Vi bor på Hotel zur Post, Allan kämpar på nere i dalen och jag går upp på alla toppar jag hittar.

TORSDAG uppvärming med lite småturer hit och dit.

Nytt för i år var en skulpturpark med häftiga träskulpturer nästan mitt i centrum:

En solig och fin dag. Bra start.

FREDAG: Vandring på den mittersta vägen till Inneralpach. Buss tillbaka.

Tillbaka i Alpbach var det dags att visa Allan den fina skulpturparken. Plus ett rum för stillhet där man helt enkelt kunde gå in och läsa om all världens religioner. Helt obemannat. Jag älskar Malmö men visst är det härligt att vara på ett ställe där inget förstörs och där saker får vara ifred. Det fanns också ett litet kapell för samförstånd mellan alla religioner. Underbart!

Efter denna utfärden började jag längta efter den tunna luften i höjden så jag begav mig uppåt mot Hösljoch. 1390 moh.
Hösljoch visade sig vara ett kapell men inte så mycket vyer så det blev att ta sig lite till upp - och så lite till för att se vad som fanns bakom nästa krön. Och som vanligt i Alperna blev det bara vackrare och vackrare.

Fast efter ett tag lockade middagen på hotellet så det blev att traska ner igen.

LÖRDAG var det dags för det stora styrkeprovet: Wiederberger Horn. Utan hjälp av gondolen för den hade inte börjat gå än.
Började med att ta mig ner hundra meter till starten som ligger på 820 meter. Sedan var det upp upp upp.
Valde brantaste vägen som gick slalombacken rakt upp. Flåsade som en val såklart. Mötte inga människor förutom en cyklist som var på väg ner.

Efter en hel del slit var jag uppe vid gondolens slutstation. Inget liv och inga restauranger öppna.
Bara själva toppen kvar. Jag begav mig uppåt och plötslig dök det upp folk överallt. Först en stor italiensk cykeltrupp, sedan både cyklister och vandrare på väg upp och ner från toppen. Ingen aning om var dom kom ifrån. Jag hade ändå gått i över 3 timmar utan att möte en enda vandrare.

Valde som vanligt brantaste väg upp och den är faktiskt ganska brant på vissa ställen.

Lite läskigt var det på ett ställe där snön låg kvar i skränten och det var brant och svårt att få grepp.

Men till slut var man uppe! 2127 moh.
Kanonväder och inget behov av alla kläder man hade burit med sig upp.

Gick sedan ner på andra sidan och upptäckte att man omsider bygger upp Wiederberger Horn-Hütte som strök med i en brand för några år sedan. Kul! Det verkade bli väldans stort och flott.

Men denna restaurangen var ju inte färdigbyggt och dom andra hade inte öppnat än så jag fick nöja mig med ett torrt kex och ett päron som var den enda nödproviant jag hade med.
Tur i alla fall att österrikarna är frikostiga med sitt friska fina vatten. Överallt finns det möjlighet att fylla sin vattenflaska.

SÖNDAG. Ny fin dag. Allan och jag gick till Rossmoos där jag slog på stort med en bananasplit.
Sedan vidare till Wurmhof där planen var att gå ner till den mittersta vägen mot Innerapbach. Den vägen visade sig dock vara alldeles för brant för Allan så det blev att vända istället. Men innan dess en härlig gulaschsoppa och öl på Wurmhof som också var öppet.

MÅNDAG: Efter en ganska lugn söndag var det dags för en ny topp: Schatzberg. 1898 moh. Där har jag aldrig varit. Jag tror vi var ganska nära när jag vandrade med Kari och Odd förra året men då drog dimman in så vi var aldrig uppe.
Det finns många väger upp och som vanligt valde jag den kortaste. Ganska brant ibland men väldig enkel vandring. Inga svårigheter alls och plötsligt var man uppe. Blev nästan lite snopen så enkelt det var.

Denna gång var jag förberedd och hade med mig både mackor, ost, apelsin och choklad. Då var givetvis restaurangen på toppen öppen. Visst är det typiskt?

Njöt av öl, sandwich och utsikten tillsammans med 2 cyklister. Det verkar vara mer cyklister än vandrare i området. Konstigt eftersom där är så otroligt fint. Dom borde anställa mig som marknadsförare tycker jag.

Vilken vecka!
Strålande sol varje dag och nästan vindstilla.
Som vanligt god mat på Hotel zur Post.
Otrolig lätt packning. Som tur är har jag många manliga vänner som så snart det kommer en ny kamera med två nya knappar som man egentligen inte har användning för genast måste köpa just den kameran. Bra för mig för då kan jag köpa den gamla. Så nu har jag en Fujifilm X100 som vandringskamera och den är så lätt att man nästan inte märker att man har den med sig.

TISDAG hemresa. Oväder i München och försenat flyg. Sedan tåg som inte kom och ersättningsbuss som inte heller kom. Välkommen hem till verkligheten!

Nu packar jag om för i morgon bitti drar vi iväg på paddlingsresa till Norge!

Avslutar med en bild på gatukonst i Alpbach: