MIN TJÄRÖFESTIVAL

 

Höst betyder Tjäröfestival. Det är sen gammalt!

Detta äventyr började redan 2010 då tidningen Paddling arrangerade festival några år. Dom hade kända instruktörer, restaurangen fanns inte så vi åt utomhus eller i tält men jag älskade det från första stund. Trevlig paddling, mycket att lära, fantastisk social gemenskap och god mat. Och så är det ju så fint på Tjärö.

När Paddling la av tog Aterra över och efter några år med paus tog "min" paddelklubb Kanotföreningen Öresund över stafettpinnen. Vårt motto är Av paddlare för paddlare och vi använder lokala instruktörer. Många från vår egen klubb och andra vi har fått kontakt med. Dom återkommer år efter år och verkar tycka det är lika kul som vi gör. Jag älskar verkligen Tjäröfestivalen och vill inte missa den för allt i världen. Men ni som har följt min blogg vet att det har varit lite kämpigt sista tiden. Förra året kunde jag inte paddla under festivalen för jag hade ett sår som inte ville läka, sen åkte jag till Australien och min dotters nitiska läkare konstaterade att jag hade hjärtflimmer. Så senaste året har varit lite berg- och dalbana men jag kämpar på och till festivalen skulle jag. För första gång hade jag inga egentliga uppgifter - förutom att vara fotograf då.

Åkte upp redan på torsdagen för att kunna njuta länge. Överfarten från Järnavik till Tjärö är bara ett par kilometer så det gick bra. Kanalen var inte lika geggig som vanligt och jag fick upp mitt tält bredvid Anders J så dom blev som tvillingar.

Ibsen och matte var redan på plats och folk njöt i det underbara vädret.

Middag med gänget, underbar frukost i solen och sen drog festivalen igång.

Jag valde Första hjälpen för paddlare som första pass. Dels för att jag var osäker på om jag skulle kunde hänga med i en grupp på vattnet men framförallt för att jag ville lära mig mer om skador långt från hjälp. Har engagerad mig i STF och där behövs kunskapen också.

Det blev en jättebra kurs där vi fick ta oss an olika case med jättespik i foten och grisblod som flödade.

På kvällen höll Niklas en spontanföreläsning där han lyfte fram alla vi som har jobbat med festivalen. Inklusive honom själv för han var ju med och drog igång det hela när KFÖ tog över. Heja oss!

Sen blev det gas-rave med Anders P och Benny. Roligt värre.

Nästa dag var min plan att paddla runt och fotografera dom olika passen från vattnet. Tänkte att jag kunde få lite annorlunda bilder då.

Glädjande nog ville Kirre hänga på och hon hade dessutom kollat upp att en kappsegling skulle starta precis utanför Tjärö så vi fick med oss det också.

På eftermiddagen gick vi en promenad på land där jag kunde fotografera från andra vinklar. Kirre var väldigt tålmodig.

På land kollade vi också gruppen som tovade egna sittunderlag med Ulrika, systrarna Boel och Metta som hade hittat bästa mysplatsen, starten för swimrun och mycket annat. 

Innan middag blev det rolluppvisning med fantastiska Tibor och Stefan som hade tagit med sig fantastiska Vilda, 13 år. Man häpnade över allt dom kunde.

Paddelpassen blev snabbt fulltecknade. På lördag eftermiddag var det faktiskt inga platser kvar när jag skulle skriva upp mig men på söndagen hadde Anders J tagit på sig ett extrapass i effektiv framåtpaddling. Det är ju kunskap man alltid behöver men ärligt talat var jag med allra mest för att jag hade luskat ut att dom skulle paddla runt Tjärö. Och man kan ju faktiskt inte vara på Tjärö utan att paddla runt ön.

Nu visade Anders både europaddel och grönlandspaddel så jag passade på att träna mest med min grönlandspaddel - och det behövs verkligen.

Jaha - tänk då var det redan söndag och dags att packa ihop tält och alla saker innan hemfärd. Som tur var stressade inte min chaufför Torleif så jag hann med en underbar våffla med mjukglass och sylt i solen.

Tack Tjärö för denna gång - vi ses igen!

2024

 

Ett nytt år att lägga till handlingarna. Med glädjeämnen och bekymmer. Mitt hjärtflimmer var riktigt dåligt i början på året. Hög puls och flåsade som en val på land. Elkonverteringen på akuten misslyckades och man kom fram till att jag nog har haft hjärtflimmer ett tag. Jag är ju inte den som känner efter liksom - jag bara kör på. Men flimret är permanent och 100 % så det är bara att inrätta sig och göra sitt bästa. Jag har fått medicin som fått ner pulsen men jag flåsar ju mer än vanligt. Trots det försöker jag göra samma saker som förut. Vandra och paddla och cykla och leva ett aktivt liv. Det svåra för mig är att acceptera att jag kanske inte kan vara först på alla toppar. Att ta det lugnt är ju inte min melodi. Men det får jag jobba på.

Annars har året som vanligt varit fullt av resor och aktiviteter.

Den "stora" paddlingen i år var HELGELANDSKUSTEN i juni-juli. Innan dess försökte jag komma igång igen genom att vara med på andra paddlingar - Ringsjön, Sövdesjön och Viken men det var ganska lugna paddlingar så jag fick kämpa mer än vanligt på Helgeland - men vilket äventyr det blev att paddla runt i denna dramatiska natur. Hoppas du vill läsa allt om denna fantastiska paddling på min blogg

http://anne-gretheholt.blogspot.com/2024/07/fjallen-moter-havet-att-paddla-vid.html

2023 köpte jag ny torrdräkt men mitt envisa operationssår gjorde att jag inte kunde vara med på vår nya tradition torrdräktssimning då. Men i år var det dags. 10 november kastade vi oss i havet för att se hur det var att simma 200 meter med all utrustning. Utvärdering: Min nya torrdräkt höll helt tätt - halleluja! Händerna blev inte så kalla som jag hade trott men eftersom jag tyckte det var svårt med bröstsim blev det kallt om huvudet när jag simmade på rygg och min favorityllemössa försvann ner i havets djup. Men glad ändå över att jag klarade det.

Jag var också med på säsongsavslutningen i en scoutstuga vid Ringsjön där vi lagade nästan all mat utomhus över brasa. Mysigt värre. Plus att vi haft många trevliga klubbkvällar med föreläsningar och praktiskt arbete.

Även i Fotografiska Föreningen rullar det på. Tack vara mina fina barnbarnsmodeller vann jag två månader - först tema GLAS och sen RÖRELSE.

Kul att vinna med dessa bilder eftersom jag är riktigt nöjd med båda - men i slutändan blev jag 2:a i år igen eftersom Sussie är så GRYM och tog hem sin andra vinst och blev Årets fotograf. Försöker intala mig att silver är fint också och det är det ju.

Annars hoppar jag runt lite i grupperna som vanligt. Har varit med en del i landskapsgruppen för jag gillar utflykter och dom har haft roliga uppgifter. Just nu jobbar vi med en utställning som vi skall ha i Alnarp.

Annars har Projektgruppen dragit igång igen och projekt är ju det jag gillar mest att jobba med. Att sätta ihop bilder till en helhet, en berättelse. Drog igång mitt projekt ENTUSIASTER igen och fotograferade på Rogers Antikvariat och Galleri M i Eslöv.

Sen tröttnade jag lite på det och började på ett annat projekt med VATTEN-tema. Tänkte visa det när vi skall ställa ut i vår lokal.

Porträttgruppen har legat lite på is men precis innan jul drog Sussi och Wolfgang och jag igång en liten julfotografering utomhus. Det var kallt som attan men kom en del ändå. Jag vet inte om det blev så jättebra bilder men vi hade jätteroligt ihop och avslutade på puben.

Ja det var litegrann om mina två stora intressen Foto och Paddling men i en årskrönika skall vi kanske ta det hela lite kronologiskt.

Förutom alla hälsoproblem i början på året blev det en del utryckningar till Brandstad för att hämta barnbarn och bygga hästhagar eftersom vår svärdotter har en tendens att bryta benen. Denna gång fick hon några hästar över sig.

Annars fick Sussie och Wolfgang och jag en specialvisning av Roland Thysells fina utställning i Trelleborg, jag vandrade med STF i Torup (vandring är också på listan över favoriter), vi som arrangerade Tjäröfestivalen hade avslutningsmiddag och vi turade Helsingborg-Helsingör. Bland annat.

När påsken kom blev det Påskefrokost på Oksen bodega i Taarnby och Brandstadgänget kom till Malmö på middag och påskäggletande.

Sen hämtade vi en elbil i Göteborg och FFIM hade styrelseresa till Kristianstad.

Vi planerade Helgelandspaddlingen och jag var med på en mycket trevlig samlingsutställning i Svedala.

I maj blev det besök på Kari och Odds HYTTE. Lika trevligt som vanligt: Skaldjur, båttur, bad, tur i skog och mark och såklart besök i fina Arendal.

Sen blev det skolavslutning, mys med hästar i Brandstad, den tidigare omtalade Helgelandspaddlingen och i slutet på juli cyklade Allan och jag till Smygehuk. Bodde på vandrarhemmet som vanligt och åt god middag på Hedmans krog.

En VÄLDIG TRÅKIG sak som hände senare var att Allans nya fina älskade cykel blev stulen! Tillsammans med många andra lådcyklar i vår källare. Någon liga förmodligen - vi följde taggen och hittade den i buskarna i ett öde område.

Den förra blev stulen i januari och nu hade han köpt en ny fin med dubbla lås och larm och allt. Plus att den står i ett låst garage. Hjälper inte tyvärr så nu tänker man "Är det lönt att köpa en ny som också snart kommer försvinna?" Hopplöst läge.

Tråkigt också att försäkringen bara täckte en liten del.

I augusti tog vi med oss Nea och Selma på en mycket lyckad utflykt till Helsingör. Dom var så duktiga. Traskade iväg hela vägen till akvariet på sina små ben och uppförde sig exemplarisk på restaurangen.

Sen hade vi tänkt oss Alpbach men av olika skäl förvandlades det till en Sverigeturné. Började med Gränna där höjdpunkten enligt mig var museet där man fick berättelsen om Andrés riktigt misslyckade ballongfärd från Svalbard mot Nordpolen. Ballongen kraschade redan tredje dagen och expeditionen vandrade i månader innan dom dog på Vitön. Teorier om varför dom dog kan men läsa i Bea Uusmas bok Expeditionen - Min kärlekshistoria. Under hösten var Bea tillbaka på en Vitön-expedition men vädret var dåligt och det låg sex isbjörnar där dom skulle gå iland så expeditionen fick avbrytas. Men hon kommer tillbaka säger hon.

Vi kollade Göta kanal, besökte Söderköping och Falun innan vi hittade det fantastiska Kanalhotellet i Karlsborg.

I  slutet på augusti blev det som vanligt TJÄRÖFESTIVAL där jag för första gång inte var med i arrangemangskomitéen. Blev engagerad att hålla i pass för att lära ut att ta bättre paddelbilder. Vädret var kanon och alla ville ut på havet så endast ett pass blev av och det pass jag själv ville gå blev inte heller av. Men det var mysigt att bara strosa runt och ta bilder och prata med alla och sen hängde jag på ett pass med gourmetpaddling. Det är mycket som är bra med festivalen men allra mest fascinerad är jag över alla duktiga paddlare som ställer upp ideellt år efter år. Och hur alla hjälper alla.

Sen blev det september och äntligen dags att besöka Lina med familj i AUSTRALIEN. Lika lång resa som vanligt men underbart att se alla igen. Underbara dagar med barnaktiviteter, konstutställning på stranden, middag på pubar och besök i Brisbane mm.

Hemma i Sverige och året börjar gå mot sitt slut. Landskapsgruppen hade utflykt till Alnarp på årets enda dag med snö så det var tur man hade fått på vinterdäcken.

Det blev i vanlig ordning många födelsedagskalas i Brandstad, det blev gåsamiddagar och så småningom julefrokost på Oksen bodega som vanligt och ännu mer som vanligt blev det dags att träffa Kari för förjulsmys i Köpenhamn. Av en dansk dam jag jobbade med på Kastrup hade jag fått tips om  "Det Glade Vanvid" så det hade vi bokat och det visade sig vara ett toppenställe. Allan hade i år bokat julefrokosten på "Det Lille Apotek" och det var också superfint. Annars blev det spännande utställningar, julmarknader med glögg, julborden på Royal Copenhagen och massa god mat och dryck och mys. Som vanligt alltså. Plus att vi på sportpub såg Norge slå Danmark i handboll.

Väl hemma hanns det med lucia på Neas dagis och luciapaddling med mysig eftersits på KFÖ

innan det var dags att välkomna familjen från Australien på Kastrup.

SÅ härligt att se dom alla igen!

Tyvärr blev ju inte allt som man hade tänkt. Det gör det aldrig. Man skall inte tänka så mycket. Det underbara vintervädret med pudersnö ersattes av regn och blåst och sen blev både Allan och jag sjuka. Allan på julafton och jag sen.

Men vi kämpade på och fick uppleva förjulsmys med pepparkakshus, bowling, julafton för människor och hästar och tomten som kom och minsann om det inte kom lite snöstorm som i alla fall vissa gillade.

Under året har vi jobbat en hel del för Veteranpoolen. Förutom mina trädgårdsuppdrag har både Allan och jag jobbat på stationen under Malmöfestivalen, med resanderäkning plus larmuppdrag.

I strokeföreningen hjälper jag Allan med frukostar två gånger i månaden och varje torsdag är det promenad på Bulltofta. Med Paraplyet har jag också varit på Louisianas fina utställning om HAVET där vi bland annat kunde se Anna Atkins fina cyanotypier.

Jag vandrar med STF också ibland och varannan vecka är det gamla fotoprocesser i Staffanstorp.

Och minsann om jag inte fick med en bild i RSFs årsbok i år också. Blir alltid glad för det1

Världen är mörk. Och blev precis ännu lite mörkare.

Visserligen just nu eld upphör i Gaza men mycket annat som oroar.

Man blir ledsen när man får artros och hjärtflimmer och blir sjuk när man skall ha det så himla mysigt under julen men såklart är vi oerhört privilegierade här i Sverige. Även om jag såklart fattar att många har det svårt här också.

Nu är det ett nytt år, man tar nya tag, gör sitt bästa och hoppas på ett så bra år som möjligt!