Eller evig semester kanske man skall säga eftersom årets semester övergår i pension den 1 augusti. Känns konstigt såklart. Jag pratar fortfarande om "på mitt jobb" innan folk säger att jag har inget jobb.
Nåja. Än så länge kallar vi det semester. Jobbade min sista dag 18 juni och direkt efter jobb åkte jag iväg för paddling på Sövdesjön med min klubb KFÖ. Sen blev det några dagar hemma, fick min andra spruta innan det var dags för sommarens första cykelsemester. Jag börjar min berättelse med en regnbild som motvikt mot alla soliga bilder för att visa att "mitt" sätt att semestra (cykla, paddla, vandra) kan vara kul i alla väder. Om man endast tänker ligga på playan blir man väldigt besviken när regnet öser ner. Men jag återkommer till det det där med vädret.
Torsdag innan midsommar cyklade vi till Brandstad för att fira midsommar med barn och barnbarn. Solen sken och dom 60 km gick som en dans. Här blev det traditionellt midsommarfirande med ridning, plocka blommar, göra krans och äta midsommarbuffé med nubbe. Lite jobb blev det såklart också när man är på en gård. Jag rev en vägg i stallet och fixade till trädgårdslandet. Glädjande att det fanns både jordgubbar och grönt att skörda.
Nästa mål var Kristianstad. Kom på att vägen i princip gick förbi våra gamla vänner Pontus och Ann-Louise så då blev det såklart ett besök med fika där. På grund av pandemin har vi inte setts på evigheter. Dom hade sålt sitt ställe visade det sig så det var fint att få komma dit en sista gång. Vägen gick vidare genom Rebbetuaröd och andra metropoler innan den fantastiska utsikten innan Degeberga. Jag kommer ihåg att vi blev väldigt förvånade första gången vi kom körande här. Att det fanns såna höjder i Skåne.
Efter Degeberga kom vi in på en superfin cykelväg där vi tog en fika och pratade om hur fantastiska cykelvägarna var.
Det skulle vi aldrig ha gjort för sen började eländet. Vi kom in på en grusväg där någon hade lagt ut mängder med riktig stor grus. Eller stenar. Nästan omöjligt att cykla i med full packning. Tydligen var sträckan ökänd fick vi reda på sen.
Men vi kämpade oss framåt och kom till slut fram till Kristianstad där vi skulle bo två nätter på hotell för Allans poäng. 63 km cyklade vi denna dag.
Dagen efter var det dags för Allan att visa mig en runda han tidigare hade cyklat med Cykelfrämjandet. Spännande runda med många upplevelser. Vi pausade vid badplats, kollade roliga skyltar och övergivna hus, fikade vid Wannås och imponerades av ett kraftverk. Och som grädde på moset fick vi en fikastund med Katti och Göran som bor i Arkelstorp. Vi kom plötsligt till en skylt som sa Arkelstorp 3 km, dom var ute och promenerade och vi sammanstrålade vid affären.
En fin dag i finvädret. 70 km.
På kvällen Fish & Chips på Bishops Arms som visade fotboll. Jag minns inte vem som spelade men Allan slog vad om resultatet med en göteborgare och forlorade 10 kr.
Nästa övernattning var bokad i stuga i Nogersund. Allan var MYCKET skeptisk. Den låg hela tolv km utanför Sölvesborg och han trodde vi skulle vara i Sölvesborg, hade stugan verkligen wifi och toalett och fanns där en öppen restaurang? Motvilligt cyklade han med dit för att kolla och helt plötsligt var Nogersund bästa stället ever och där skulle vi bo i två nätter helst tre om han fått bestämma men det fick han inte. Två fick räcka men stället var toppen. Stuga direkt vid havet, badplats utanför, öppen restaurang och dessutom wifi. Alla var mycket trevliga och hjälpsamma och stället hade välkomnande skyltar istället för Stopp-Förbjudet-Privat.
Andra dagen i Nogersund skulle Allan jobba lite så efter morgondopp och frukost på verandan tog jag båten ut till Hanö tillsammans med folk och hundar.
Väl framme bestämde jag mig för långa rundan runt ön. Trots den steniga och olänta tärrengen i början drog jag på för fullt. Vem är förvånad? Med blicken letande efter vita prickar som markerade leden såg jag inte riktigt var jag satte foten och stöp på huvudet. Aj! Då piper min Apple Watch som tusan. Vad nu då? Det verkar som du har ramlat berättar den och sedan fick jag möjlighet att trycka 112. Fast det var ju lite överdrivet. Jag torkade av mig lite blod och traskade vidare. Kom ut på underbara klippor och tog årets härligste bad. Var precis som i Vrageviga där jag växt upp. Till och med det lilla skäret fanns.
Efter det härliga badet vandrade jag vidare till Engelska kyrkogården och Fyren som var inhägnad och inte så spännande. Men vandrarhemmet på väg ner mot hamnen var jättemysigt.
Väl framme vid båten upptäckte jag - och väldigt många andra -att tidtabellen var ändrad och båten gick först om en timme. Suck! Men lite bra ändå för då tog jag handikappstigen mot kyrkogården och fick se rådjur och roliga saker på temat Skulptur i Natur.
Allan väntade på mig i hamnen i Nogersund och vi tänkte oss en öl och lite jordnötter på Skutan, men kocken hade ätit upp alla nötterna så det fick bli pommes i stället. Och jag fick visa upp mina skador.
På kvällen fina fiskar på Dagmars i Hällevik.
Nästa dag fin cykling tillbaka till Kristianstad. Regnet låg i luften men kom liksom aldrig fram. Kanske tack vare att Allan hade regnbyxor på hela dagen. Fika i trevlig liten hamn och paus vid järnvägspåret.
I Kristianstad blev det middag på hotellet och sen tog jag en runda och kollade Naturum och annat.
Vi funderade ett tag på om vi skulle cykla direkt hem nu. Det var 11 mil och i mesta laget och sen stöp det på att Allan trodde syndafloden skulle komma. Jag är alltid mer optimistisk och trodde inte det skulle bli så mycket regn. Men det blev det! Jisses! I början regnade det ganska normalt och vi fick en fin cykling över Linderödsåsen. Ganska backigt för mig utan el men skönt att komma upp. När det regnar hela tiden vill man gärna hitta fik men det visade sig vara svårt. Fick ta fika under ICAS tak i Tollarp.
Sen leddes vi in på grusvägar och sen kom störtregnet. Det regnade så man inte ens ville ta fram kameran. På en skogsväg var det som att cykla i en flod, vattnet stänkte upp underifrån och allt blev blött. Tog en snabb bild på Allan med mobilen.
Jag hade varit sugen på att utmana mig med 11 mil men just då var jag glad att vi hade bokat på Ringsjöstrand. Vi kämpade oss fram på öde grusvägar och inte ett café i sikte. Kollade det roliga Rock café men det var nog stängt sen länge. Otroligt nog var humöret på topp hela tiden. 5 toast för vårt goda humör faktiskt. Vi hade medvind och kilometrarna flög fram. Plötsligt kommer vi ut ur skogen, det kommer asfalt och där ligger minsann Ekerödsrasten där vi åt en härlig gulasch. Tyvärr hade jag inte ställt cykeln under tak som jag trodde men same shit.
Väl framme vid Ringsjöstrand fick vi ett kungligt mottagande. Vi var ensamma på hotellet så dom hade uppgraderat vårt rum, vi fick ta in cyklarna inomhus och torkskåp erbjöds. Fast det mesta torkades på rummet.
Restaurangpersonalen var också supertrevliga men kanske inte dom mest kunniga. Typ "hur stavas Sambucca?" Men bara man är god och glad är jag nöjd. Eftersom det var vår sista kväll slog vi på stort med oxfilé och bananasplit. Ja - och så Sambucca då.
Efter regnovädret blev det en stilla och fin kväll vid Ringsjön.
Nästa morgon hade våra skor torkat och vi cyklade dom 55 km hem till Malmö.
Nu är vi nöjda efter en härlig cykeltur. Vi har cyklat 359 km, jag vandrade en mil på Hanö, vi har återsett gamla vänner, badat och ätit gott.
På onsdag blir det nya äventyr. Då skall jag paddla i Misterhult skärgård.
