tisdag 29 oktober 2013

BLEKINGEPADDLING

 

21 paddlare på vår sena höstpaddling i Blekinge. Man tror knappt det är sant.
Mia och jag har fört en lång kamp för att övertyga folk om att paddling är fantastiskt även när vintern är  på väg. Första året fick vi med oss Erik (som går på allt) och Paul som är Mias pojkvän och inte hade något val.
Sedan har vi blivit fler och fler, men detta var ju över all förväntan. Så himla kul, men även lite nervöst att ha koll på så många.

Det började bra. Lennart är ny medlem i klubben och han har krok. Vi älskar människor med krok.  Inte nog med det. Han hade eget släp så vi slapp hyra och dessutom en helt fantastisk bil. Man kunde öppna luckor där bak och på sidorna och man satt högt och hur bekvämt som helst. Om jag någon gång mer i mitt liv skall äga en bil skall det vara en sån. Tur att jag hade placerat mig själv där.


Lastningen gick bra, snart var vi på väg och svupp var vi framme vid Gula Huset i Järnavik där förtruppen var i full gång med middagsbestyret. Tapas till förrätt, sedan lax och äppelkaka. Allt lika gott som vanligt. Det vill säga underbart.




Lördagens paddling började som vanligt - nämligen med att Mia åter igen försökte övertyga mig om att det är en lysande idé att frakta bort kajakerna till en strand en bra bit bort för att där är mycket bättre att lägga i. Jag tyckte det var en lika dålig idé som vanligt, men hann inte hejda att min kajak försvann dit. Var arg och stressad, sprang fram och tillbaka och hämtade kartor och annat jag hade glömt - men snart var man på vattnet och då var allt glömt.

Några var i vattnet och några var på vattnet. Say no more.
Trångt i viken när 20 paddlare skall iväg (Erika och Johan hade med sig lille Melvin och paddlade en dag var).


Preliminärt mål för dagen var Tärnö, men eftersom det hade varit blåsigt länge var vi osäkra på om det var ett realistisk mål. Vi gav oss iväg i vågorna och redan efter första överfarten bestämde några att det fick vara nog vågor för i dag och begav sig innanskärs. Fördelen med att vara så många paddlare är att man kan dela upp sig i grupper efter erfarenhet, dagsform eller helt enkelt vad man känner för just den dagen. Vi andra guppade vidare i dom härliga vågorna, jag höll koll på Anette som är ny i klubben och undrade om hon tyckte det var läskigt. Vid Västra udden, som är en kritisk punkt där vi har vänt tidigare var det dags för beslut igen. Några som vill gå runt udden? Med ännu mer vågor?
Och vem räcker upp handen först om inte Anette. Verkligen roligt med dessa nya ungdomar i klubben.
Nåja - vi delade upp oss i nya grupper, jag följde med min matsäck innanskärs där vi strax sammanstrålade med gruppen med riktiga livsnjutare som låg i en vik och kollade efter gäddor. Vi paddlade tillsammans in vid Eriksbergs naturreservat där vi lyssnade på hjortbröl under första Tjäröfestivalen


och sedan blev det fika i vassviken som Tjäröfestivalguiderna också hade visat oss.


Min mattant, det vill säga Carol, bjöd på underbar tonfisksallad och man kände sig allmänt nöjd.
Tog sedan en sväng in i Guöviken, såg fiskarna i fiskodlingen bli matade innan vi tog kurs mot Tjärö och eftermiddagsfika.




Carol och jag hade vårt eget lilla minilunchochfikamatlag.


Sedan var det dags för ny omgruppering. Några tog raka vägen hem medan vi andra tog en sväng runt Tjärö.




Gruppen som hade gått runt udden var tillbaka strax innan oss. Dom hade inte gått till Tärnö, men hållit sig i skärgården på andra sidan.

Upp-packning, kläder till tork, dusch och sedan fördrink:

Mia i sitt favoritplagg: Badrock.


Interiör från ett paddlarnäste.

Vår allas lille Melvin.



Nu var det dags för ungdomsgruppen (Johan, Erika, Calle och Anette) att göra middag och det var en upplevelse i sig. Jag tillhör nog den generationen som lite har frigjort sig från spisen, men här var det surdeg som sattes redan på morgonen, dessa utbakades sedan till bullar som vägdes var och en för att hålla en jämn vikt. 60 gram skulle dom vara.


Middagen var ett långkok som var underbart gott och som hette något konstigt som jag inte kommer ihåg. Pol Pot - var det absolut inte - för det vet ju min generation vad är, men jag tror det liknade på det ordet? Det var i alla fall en hipster-rätt. Jag visste inte vad det var heller, men jag har googlat på det och det är lite underground. Typ.
Förrätt och efterrätt var helt i klass med middagen, även om dom inte hade lika spektakulära namn.

Vem är vigast?




Efter middagen berättade Göran om paddeln Avannaq.
Paddeln är konstruerad av en kille i Høvåg i Norge (mina gamla trakter), kostar 3500 kr varav 2000 går till brännskadade barn i Etiopien. Bra paddel och behjärtansvärt ändamål.
Alla som ville fick testa paddeln. Jag tror jag skulle kunna gilla den (på platt vatten) så om jag får ett lite bättre betalt jobb så slår jag kanske till.


Söndag.
Vintertid. Frukost i matsalen. Städning av rummet. Ut på havet igen.
En dam på en segelbåt på land tyckte det såg så häftigt ut med alla kajakerna att hon erbjöd sig att ta en gruppbild:


På programmet:
1. Kolla av campingen dit Tjäröfestivalen flyttades till i år.
2. Kolla om Kofi Annan var hemma. Det var han inte.
3. Fika i Svalemålaviken.



Skönt med en jätteisländare man kan dra över både torrdräkt och flytväst.

4. Nya grupper. Några var trötta/hade ont och ville hem. Några ville undvika vågor och paddla innanskärs. Några var outtröttliga.

Jag gillar att paddla långt och hängde med gruppen som paddlade vidare runt Törneholmen





där det blev några härliga vågor följd av ett riktigt störtregn



och sedan nästan sol när vi gled in genom vasskanalen vid Vångsö. Här såg några vildsvin som låg i vassen, men jag såg inga. Fast jag litar på dom. Ja, inte vildsvinen alltså - men paddlarna som såg dom.
Efter kanalen var det riktigt öppet vatten och dom flesta valde att ta kanalen tillbaka. Lennart, Jan och Anders valde havet och fick uppleva häftiga vågor.
Även eftermiddagsfikat intogs i Svalemålaviken, som är en bra fikaplats med bänkar och bord.

Denna dag var jag en aningen orolig för vad Erika, som också är ny, skulle tycka om vågorna, speciellt nu på hemvägen när man fick dom i ryggen. Själv tyckte jag det var skitsvårt i början och jag är fortfarande ingen lysande surfare.
Så vad händer?  Hon skrattar och utstöter glädjeljud hela vägen in. Och hon hängde på hur lätt som helst.

Om någon nu tycker att jag pratar för mycket om hur roligt det är med dom nya ungdomarna i klubben så vill jag påpeka att jag givetvis älskar alla er gamlingar också. Men det vet ni ju.

Uppsummering:
En helg långt över förväntningarna. Väderprognosen var inte bra (men det höll vi tyst om) och man undrade lite hur vi skulle få ihop logistiken med transport, mat och sammanhållning av en såpass stor grupp.

Sedan flyter allt på hur bra som helst. Alla är vänliga och omtänksamma och tar hand om varandra. Maten är kanon och vi får uppleva härligt växlande väder. Men bara en regnskur - om man inte räknar den som kom när vi lastade av kajakerna i Malmö.

Jag är helnöjd. Och glad.

Jag har egentligen bara två små saker som jag vill blir bättre tills nästa gång:
1. Att Mia inser att min iläggningsplats är bäst.
2. Att vi tänker mer på miljö och ekonomi och kör i lite färre bilar.

Logg: 21 km + 19 km.

Tankar kring vad övriga deltagare tyckte om långfärden kommer snart på KFÖs långfärdsbloggblogg

http://kfolangfard.blogspot.se

Paddlare: Mia D, Mia H, Paul, Martin, Lennart, Anders K, Erika, Johan, Anette, Calle, Jan, Leena, Gisli, Lisbet, Micha, Marie G, Carol och jag från KFÖ.
Marie T, Lotta och Göran från Växjö Kanotclub som vi samarbetar med.

Jag på toppen av en våg. Bilden har jag lånat av Marie T.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar