Anne-Grethe Holt: PADDLA I NORSKA FJORDAR - Aurlandsfjorden och Nærøyfjorden

Varning direkt.
Det här kommer bli ett låååångt blogginlägg. Några har efterlyst mer bilder från min Norgepaddling och här får ni så ni tiger.

Tillsammans med Lennart organiserade jag en paddling i norska fjordar tillsammans med vår paddelklubb http://www.kforesund.se

Vår plan var att paddla Flåm-Gudvangen tur-retur kombinerat med lite vandring.
Körningen upp gick jättebra. Lunch hos Laxbutiken, fantastisk natur sista biten innan vi kom in i världens längsta vägtunnel Lærdalstunneln som är 24,5 km. För att muntra upp oss lite undervägs hade man gjort spännande ljusinstallationer med jämna mellanrum.

Väl framme i Flåm fick vi ett trevligt bemötande på campingplatsen, installerade oss medan vi väntade på vissa som hade kört fel innan några av oss avslutade kvällen med fårepølse och hjortkjøttboller medan andra njöt av sitt medbrakta äggpulver.
Lite kaffe på det och sedan var det dags att ladda inför morgondagens paddling.

Söndag morgon och lätt duggregn.
Vi packade våra kajaker på dom mest finurliga sätt och sjösatte bredvid betydligt större farkoster.

Sedan gav vi oss iväg ut Aurlandsfjorden.
Vädret var mulet men helt OK och jag tror alla häpnade över den fantastiska norska naturen. Och för mig som norska var det såklart roligt att få visa upp mitt hemland.
Vi var 11 ganska erfarna paddlare men vi hade redan innan avfärd bestämt att detta skulle vara en njutningspaddling utan stress. Så vi tog oss tid att paddla fram till alla vattenfallen och fascinerades av naturens krafter.

Precis som vi hade förväntat oss fanns det inte gott om ställen att gå på land för att fika eller campa.
Vi gjorde första försök till landstigning i Undredal - ett litet samhälle en bra bit ut i fjorden. Fast där fanns Surgubben!
Surgubben stod på bryggan och meddelade No kayaks, no kayaks.
Kanske var surgubben som Ove i "En man som heter Ove" och kanske var han snäll längst inne men det fick vi aldrig veta.
Bredvid fanns en strand som vi sedan spetsade in oss på men innan vi fick suck för oss hade en stor grupp med färgglada hyrplastkajaker ockuperat hela området.
Vi bestämde oss då för att överge Undredal och paddla vidare mot Stokko som visade sig vara ett riktigt bra ställe. Bra strand att gå iland på, välkomnande skylt om var vi fick campa och som grädde på moset ett utedass. Kanon!

Vi hade en fin kväll där dom olika matlagen övergick varandra i att tillbereda kulinariska maträtter, några testade fiskelyckan - dock utan positivt resultat - Bengt fick lite (eller kanske mycket) massage och annars satt vi under tarpen och njöt av den hisnande naturen.

Vädret var lite grått och regnigt men plötsligt händer det som man säger i reklamen: Solen lyckades tränga igenom och vi fick både regnbåge och ett fantastiskt kvällsljus. Tack för det!

Nästa dag var planen att vandra upp till gården Steigen och vidare upp till Beitelen.
Vi velade lite fram och tillbaka beroende på vädret men bestämde oss för att lita på norska vädersajten YR och tro på att det skulle bli en fin måndag med bra utsikt från toppen.
Vi hade rekat lite kvällen innan och kommit fram till att det inte gick att gå upp från campingen och att vi behövde paddla fram till en brygga lite längre upp i fjorden.
Eftersom vi hade 11 kajaker och inte ville komma i klammeri med lokalbefolkningen bestämde vi oss för att bogsera tillbaka dom flesta kajakerna till campingen. Anders fick som vanligt gå i vattnet och Lennart bogserade galant iväg.

Det blev således lite väntetid för oss andra men det gjorde inte så mycket i det fina vädret.
Erik väntar tålmodigt.

Så småningom blev det dags att ge sig iväg på den smala stigen upp mot just Stigen.

Utsikten blev snabbt fantastiskt och efter lite svett och flås var vi uppe vid gården Stigen.

Stigen Gard ligger på en bergshylla långt från bilväg. Här odlas grönsaker, gården har även fårskötsel och tar emot turister.
Dee och Hege som driver gården skriver såhär om sig själva på hemsidan

http://stigengard.no

"Vi kjøpte Stigen i 1992. Da hadde garden stått overlatt til naturkreftene i over 20 år. Gamle hus, hager og gjengrodde stier har vi tatt i bruk, og naturkreftene samarbeider vi med. I 1994 tok vi imot de første vandrerne på Stigen.

I 1999 flyttet vi til Fresvik om vinteren slik at guttene kunne gå på skole. Her har vi også overtatt forlatte plasser, og har restaurert, bygget nytt og satt i stand både hus, hage og uteareal. Sjøstigen med sine gjestehus, badestamper og massasjebord står nå klare til å ta i mot glade turfolk både sommer og vinter.

Vi er en familie på fire, der Une og Brede har kommet til underveis, trødd sine barnesko på Stigen, og er nå tenåringer. Vi voksne er Dee og Hege, som med en felles inspirasjon for naturkrefter, kulturhistorie, økologisk jordbruk og tur og leik i naturen, ønsker å dele Stigen, SjøStigen, fjordene og fjellene rundt oss med andre.

Fantastiskt ställe - men vi skulle inte stanna här - vi skulle ju vidare till Beitelen.
Vi traskade vidare, fick passera ett snöhäng som vissa tyckte vare lite läskigt, men alla kom välbärgade över och kunde fortsätta färden uppåt.
Efter ett tag stöter vi på några människor som håller på att renovera en liten stuga och minsann om det inte visar sig att vara just Dee och Hege som äger Stigen Gard. Dom var verkligen trevliga, svarade på alla våra frågor och gav oss många tips. Dom tyckte det var hänsynsfullt av oss att paddla tillbaka kajakerna men vi hade gärna fått lägga dom på bryggan.

Till slutt nådde vi Beitelen på 675 moh och kunde njuta av en fantastisk utsikt över både Aurlandsfjorden som vi hade paddlat och Nærøyfjorden som vi snart skulle ge oss in i.

På väg ner pratade vi mer med dom flitiga Stigenägarna. Ett positivt möte!

Tillbaka i tältlägret blev det nya gourmetmiddagar under den skyddande tarpen

innan det var dags för kvällens aktivitet: Slänga soporna!
Vi bedömde att närmste soptunna fanns i Undredal och på kartan såg det ut som en trevlig liten stig längs vattnet.
Nåja... Skåne är platt men det är inte Norge. Stigen gick över stock och sten, några gav upp på vägen men några av oss kom fram och fick se den otroligt lilla stavkyrkan i Undredal.
Undredal stavkyrka är den minsta stavkyrkan i Skandinavien som fortfarande används och den har endast 40 sittplatser.

I övrigt hände det inte mycket. Någon hade tänkt sig en öl vid vattnet men allt var stängt. Vi kollade forsen och mötte en katt och framförallt fick vi slängt våra sopor!

Tisdag morgon vidare paddling in i Nærøyfjorden.
Nærøyfjorden är på UNESCOs världsarvslista och var lite av vårt huvudmål med resan.

Nya forsar att fascineras över, dåligt fiske, tumlare som visade upp sig och lite fika ute på vattnet.

Nästa övernattningsställe blev Skalmenes straks innan Styvi.
Bra camping med utedass och eldplats.

Klockan sex på kvällen kom någon på att i dag är det Sveriges nationaldag. Suck! Finns det något land som är så dåliga på att fira sin nationaldag som Sverige? Undrar jag som vet hur man firar en nationaldag.

Det är mycket saker man skall komma ihåg att ta med sig på en sådan paddling och det fanns en del som låg kvar i bilen. Tältpinnar till exempel.
Men nöden är uppfinningens moder och vi fick se många kreativa lösningar.

I dag tror jag det det blåser en del sa jag till Ulrike nästa morgon.
Nej det är bara forsen du hör tyckte hon.
Men lyssna nu då.
Nej det är bara någon som vänder sig på luftmadrassen.

Faktum var att det hade blåst upp lite men enligt vår hittills pålitliga källa YR skulle det blåsa 5-6 m/sek, lite mer i byarna så vi gav oss iväg mot Gudvangen med gott mod.

Det gick bra ganska länge men sedan blåste det upp rejält. Vågorna var väl inte megastora, men kastvindar gjorde det svårt plus att vågorna studsade mot bergsidan och kom från alla håll och kanter.
Jag har en Go-Pro-kamera som jag har haft lite svårt att få rätt på men denna dagen hade jag faktiskt fått igång den, vilket var kul. I det vädret som blev var det inte snack om att släppa paddeln för att ta fram kameran men nu kunde man plocka lite stillbilder från filmningen:

Många fick kämpa hårt och balansera på sin gräns denna dag men ingen slog runt och tillslut stod alla lättade på stranden i Gudvangen.
Enligt kajakuthyraren här blåste det 10 m/sek med styv kuling 15-16 m/sek i byarna.
Det var svårt nog i medvinden men hur skulle vi ta oss tillbaka till campingen? 10 km i riktigt hård motvind.

Övernatta i Gudvangen? Vänta till kvällen och se om det mojnade då?
Plötsligt fick någon en snilleblixt och kom på att det går ju stora båter från Gudvangen till Styvi som var ganska nära vårt läger. Kanske kunde vi ta kajakerna på någon av dom?
Detta blev vår plan A.
På den första möjliga båten blev det inget napp. Båten var för liten för att lägga till vid Styvi i den hårda vinden. Lite senare på dagen gick dock en större båt som kunde ta alla våra kajaker.
Tur var det för jag har googlat lite på hotellpriser i Gudvangen och snittet ligger på 1814 kronor per natt. Norska.

Medan vi väntade på båten utforskade vi Gudvangen som var ett ganska konstlad samhälle. Massor med turistbussar som kom in. Restaurang med personal i vikingakläder som inte pratade norska och serverade mat på löpande band. Lite Disneylandkänsla över det hela. Och japaner, japaner, japaner.

Vi lämnade spektaklet, gick under vägen och hittade en mer genuin skogsväg.

Till slut kom den efterlängtade båten och vi lastade på kajakerna.

Det blåste fortfarande mycket och vi kände oss helnöjda med att ha hittat en så bra lösning.
Framme i Styvi hjälpte personalen oss att laste av alla kajaker.

Väl i land visade det sig att medan jag hade fjantat runt på båten och fotograferat och laddat kamerabatteri och druckit kaffe hade dom andra bytt om till torrdräkt. Nu blev jag lite stressad, speciellt eftersom alla tyckte jag skulle prata med Bonden samtidigt för att få honom att stänga strömmen till staketet så vi kunde få över våra kajaker.
Bonden stängde visserligen strömmen men hade samtidigt lite synpunkter på vår camping.
Skalmenes var privat menade han. Vi måste ha tillstånd av grundägaren och dessutom betala. Han lyckades till och med trolla fram grundägaren som efter lite dividerande tyckte att vi verkade rediga och skippade betalningen.
Det hela var dåligt uppstyrt. Vi fick en karta på campingen i Flåm där Skalmenes står som camping, det fanns ingen skylt om att det var privat eller vem som var grundägare.
Vi betalar såklart gärna men man måste ju veta om det i så fall.

Tillbaka på campingen som numera var laglig blev det som vanligt god mat och dryck.
Och Ulrike hämtade vatten. Ulrike är väldigt bra på att hämta vatten. Ja, på mycket annat också men vattenhämtning är en av hennes specialiteter. En gång gick hon i princip in i en fors för att hämta vatten till oss.
En ny härlig kväll. Ett par tarpstänger hade blåst sönder under dagen men det är smällar man får ta. Jag hade en tältpinne som fått sig en törn men det fixades lätt med silvertejp.

Som tur var blåste det lite mindre nästa dag. Planen var lunch i Stokko och nattläger i Fronnes.
Jag fick kämpa lite in mot Stokko eftersom min skedda fastnat och vid landstigningen upptäckte jag det tråkiga att ena halvan av min vingpaddel hade försvunnit från akterdäck.
Lennart kastade sig i kajaken och paddlade tillbaka hela vägen till infarten av Nærøyfjorden men ingen paddel hittades.
Visserligen är det bara en pryl - men det var ändå lite trist eftersom jag har köpt paddeln av Freja Hoffmeister (som numera paddlar runt Nord-Amerika) och det är en paddel "with a history".

Nåja -vi lunchade i Stokko och paddlade sedan vidare till Fronnes där getterna tog emot oss.
Middag, utforskning av forsar och annat trevligt i området. Härlig brasa på kvällen.

Ny morgon och vi tittar ut genom tältöppningen.
Ja - han är på väg utropar Ulrike lyckligt. Den som är på väg är Anders.
Anders, Ulrike och jag bildade matlaget Vi som äter allt (som efterhand fick vissa tillägg som "fast inte vad som helst" och "inte var som helst") och varje morgon fixade Anders underbar gröt till oss.

Denna sista morgon skulle Anders dock övergå sig själv och lyxa till det med ägg och bacon.
Låt oss nu först slå fast: Vårt matlag var fantastiskt. All mat var supergod. Vi hade efterrätt varje dag. Öl och vin. Soppa till lunch.
Baconet var också riktigt fint men när Ulrike och jag satte tänderna i äggröran blev det tyst. Det var ju inte ägg - det var äggpulver och det smakade inte alls som ägg. Inte vår grej. Men det absolut enda vi inte var 100 procent nöjda med. Om vi då inte tar upp det där med tubosten men det gör vi inte.

I dag var sista dagen på vår resa och olika önskemål fanns. En grupp ville upp till toppen bredvid campingen, några ville paddla direkt in till Flåm medan en grupp ville korsa fjorden och utforska Aurlandsvangen. Jag anslöt mig till sista gruppen som då blev mitt matlag Ulrike och Anders plus min medarrangör Lennart. En bra grupp. Vi paddlade längs land vid Aurlandsvangen, kollade forsen, fina hus och vissa byggnader som gav oss acssociationer till Christiania.

Vi gick på land hos en kajakuthyrare som tyckte det var helt OK att vi la våra kajaker där (tack för det) och sedan besökte vi ett underbart kafé nära bron över forsen: Krutt & Kanel. Ett toppenställe med mat gjord från grunden. Jag tog den lokala pizzan med getkorv och getost. Underbart god. Priserna pratar vi inte om för vi är ju i Norge.

Överhuvudtagit gillade vi Aurlandsvangen. Trevlig miljö, trevliga människor, vi besökte medeltidskyrkan och glasblåsare som var utbildad i Sverige och gjorde sitt allra bästa för att Lennarts inköp inte skulle gå sönder i kajaken.

På väg till Flåm upptäckte vi buskar som bildade olika djur i vägkanten. En rolig detalj!

Vi kollade också lite båtlyx innan landstigning i Flåm.
Nu var vår resa definitivt över. Skönt och tråkigt på samma gång.
Vi lastade kajaker, satte upp tältet och tog en välbehövd dusch.
Sedan blev det olika grupper igen. Några hade Triangiakökmat kvar, några ville se fotboll på hotellet medan vi var 5 stycken som fick uppleva Ægir BryggeriPub. Tuff miljö, god mat och dryck - ett perfekt avslut på en fin vecka.

UPPSUMMERING:
3-10 juni var en lugn tid att paddla på. Vi såg en del andra paddlare men det var ingen trängsel precis.
Ett par nätter delade vi camp med ett ungt tyskt par som åkte runt i en ombyggd bil med sin hopfällbara kajak. Från Skalmenes såg vi ett par tält på andra sidan fjorden.

Naturen var helt fantastisk. Mäktigt!

Det var mycket stora båtar och svallvågor i fjorderna men jag upplevde att dom tog hensyn till oss paddlare och vi hade aldrig några problem. Däremot fick man tänka på att dra upp kajakerna en bit på stranden både beroende på svallvågor och även tidvattnet.

Man bör informera bättre om var man får campa fritt, var man får kontakta grundägaren och betala och var man inte får campa.
Vi hade ändå googlat och försökt hämta in information på bästa sätt.

Vädret är växlande och vi mötte situationer som vi inte är vana vid när vi havspaddlar. Kastvindar, vågor som studsade mot berget och så vidare. Nya erfarenheter.

Från Flåm till Gudvangen är det ca 35 km, vilket betyder att en resa tur-retur blir ca 70 km.
Har man en vecka hinner man kombinera med lite vandringar. Toppturen till Beitelen rekommenderas på det varmaste.

Aurlandsvangen var ett genuint trevligt samhälle i våra ögon. Flåm var också bra. Trevlig camping och Ægir bryggeri var en höjdare. Gudvangen var nog sist på vår lista. Turister på löpande band, snabbmat och souvenirbutiker är inte riktigt vår stil.
Ägarna till Stigen Gård var nog resans mest positiva möte. Härliga människor med bra inställning till saker.

Jag är så glad över att ha fått till denna resa med detta härliga gäng. Positiva människor, inget gnäll, alla bjöd till och gjorde sitt bästa.

STORT TACK!