Men nu är vi på plats i Bunkeflostrand och jag har kommit igång med paddlingen igen.
Motionspaddling förra lördagen, äventyrlig upptäcktsfärd med Marie i torsdags och i lördags var det åter dags för långfärd.
Bengt S hade hittat Skånes enda skärgård och den skulle givetvis upptäckas. 10 paddlare var med på upptäckten.
Vid ankomst till Landön låg dimman tät. Riktigt tät. Så om där verkligen fanns någon skärgård eller ej var svårt att säga.
Vi hade tänkt oss lunch på Lägerholmen men där var ilandstidningsförbud så det smög sig.
Spetsade in oss på nästa ö där man fick gå iland efter 1 juli. Fast måsarna hade tydligen inte läst den skylten så dom ville inte riktigt släppa iland oss.
Nu började vi bli ganska hungriga men hittade snart en ö med ETT hus på och där fick vi vara i fred med vår lunch.
Vid lunchen kom regnet, vilket gjorde att dimman lättade lite men också att pausen blev lite kort och fuktig.
Regnet var av den ihållande typen, glasskiosken i hamnen som vi hade spetsat in oss på var stängd, men vi höll humöret uppe och paddlade runt lite i skärgården så vi i alla fall fick ihop 15 km.
Enligt tanken om positivt tänkande kan man säga att det är mycket härligare att paddla runt i regn än att sitta hemma och gnälla på det dåliga vädret.
När man paddlar gör det inte så mycket tycker jag, men det sociala livet blir ju lidande. Inte så mycket fikapauser, bad, äta glass med mera som vi hade tänkt oss.
Lite surt också att regnet försvann när vi hade lastat alla kajaker och var klara för hemfärd och sedan blev det en helt ljuvlig kväll och en supersolig söndag.
