I dag var det dax för motionspaddling. Ösregn och hård vind. Men som man bäddar får man ligga. Eftersom jag tidigare har skrivit på paddelklubbens hemsida att regn är inget att frukta så fick jag cykla dit. Till och med fiskmåsarna kröp ihop i regnet. Öppningsansvariga stod tryggt under tak med sin fina sportsbil och tyckte gymet var ett bättre alternativ. Ingen annan kom!
OK. Kvinnor kan. Ensam är stark. Jag gav mig iväg. Fast det fick bli kanalen eftersom det blåste småspik. (...heter det kanske inte på svenska?) Men tack vare rätt utrustning blev det en fin paddling: Kontaktlinser, sydvästen jag fått av min syster (takk Kari) och sist men inte minst kunde man känna att alla tusenlappar man lagt på sin nya torrdräkt kändes befogad.
Tog ett par varv i kanalen plus lite annat smått och gott. Hälsade på galna svanen till exempel. Fast han höll sig förhållandevis lugn i dag. Men känn er inte för säkra - hans fru ligger på ägg.
Jag njöt medan jag tänkte på mina stackars kompisar som skulle fotografera bröllop utomhus i dag!
28 km paddling i helgen känns helt OK. Känns som om vikten är på väg ner och formen på väg upp.
Nästa gång hoppas jag på sällskap så jag kan fotografera annat än rostiga saker i kanalen.
Jag tycker du tar så fina bilder när du är på dina ensamma kanalturer så det är nästan bud på att förvägra dig all sorts paddelsällskap!
SvaraRaderaDessutom gillar jag när du har kameran riktad mot något annat...men jag paddlar gärna med dig när som helst...utom i ösregn alltså!