KÖPENHAMN MED KARI

Min syster och jag brukar träffas i Köpenhamn ibland och nu var det dags igen.
Kari hade gett mig hotelluppehållet i födelsedagspresent och hon hade bokat på det flotte SAS-hotellet, minsann. Inte dåligt.
Förra träffen regnade det hela tiden, Kari blev jättesjuk och jag krossade min kamera som sedan kostade 5700 kr att laga. Så denna gång kunde det bara bli bättre.
Vädret var väl inte helt på topp

men faktiskt helt OK.
Och höstväder betyder ju också att man kan njuta länge på caféer och restauranger. Kari hade en lång lista som vi försökte beta av och vi lyckades ganska bra med det.
Här är jag på det jättemysiga tehuset Tante T

Jag la in bilden som profilbild på facebook och mina riktigt gamla vänner påstod att jag såg ut likadan som när vi kände varann på 70-talet. Jaha. Hur såg man ut då egentligen?
Och Mia tyckte jag såg lite timid ut - inte alls likt mig!

Nåja. Vi åt och drack och "koste oss" som vi säger i Norge. Fast vi var också på Glyptoteket och på Bymuseet och såg en rockutställning.
Sedan kollade vi på några ungdomar som ville rädda världen:

Visst är det härligt? Eftersom jag har använt en stor del av min ungdom till att försöka rädda världen (som vi såg det i alla fall)  tycker jag det är härligt med folk som engagerar sig och inte har gett upp.

Kari tycker jag fotograferar väldigt mycket hundar, men vem kunde motstå denna charmören?

Vad mer fick vi med oss? Kari shoppade lite och jag köpte gummistövlar, vi promenerade vid vattnet i Christianshavn, kollade ett gatulopp från hotellfönstret och fick även med oss Tivolis traditionella fyrverkeri.

UTE OCH CYKLAR

BoAktiv har varit ute och cyklat igen.
Tina var på Rhodos så gruppen blev Herman, Biggi, Allan, Gunnel och mig.
Jag stod för upplägget denna gång och det blev en blandning av motion, kultur och tävling.
Vi började med Bunkeflos strandväg, vidare upp under bron, till utsiktsplatsen och ner mot Sibbarp.
Herman imponerade genom att cykla upp den branta backen upp till bron på sin gamla cykel utan växlar. Seg gubbe, det där:

Färden gick vidare till Limhamns småbåtshamn och Kajutan där det vankade frågetävling, öl, mackor och glass. Gunnel vann frågetävlingen med ett imponerande resultat, men Herman var glad för sadelskyddet han fick för sin silverplats:

Sedan blev det en runda runt Ön innan besök på Limhamns konsthall som visade Flemming Möllers målningar från Gudhjem.
Inna hemfärd ett besök hos elefantene i Afrikaparken:

Gunnel i mitten.

I boendet har jag engagerat mig i Kulturgruppen och vi har dragit igång filmkvällar och musikarrangemang.
Vår granne Nils är amatörskådespelare i Malmö Amatörteaterforum och vi har varit och sett deras Dickens-föreställning Lilla Dorrit. Snart skall Nils och jag hålla i en kväll med höstvisor och bildspel med höstbilder. Jag jobbar på det nu. Ja, bilderna alltså Sångerna håller jag mig långt undan (annat än som inspirationskälla)
Självporträttutställningen på Louisiana skall vi besöka i november.

Annars har vi varit på Skånes dansteater och sett Candoco Dance Company som är en dansgrupp med handikappade och icke-handikappade dansare. Mycket spännande. Trevlig eftersits hos Erik.

KANALDRAMA OCH SURFSKI

Paddlingssäsongen rullar på.
I lördags blåste det riktigt mycket så det blev första kanalrundan på mycket länge.
Inte så spännande, så då får man skapa sin egen lilla dramatik:
Vi har lagt till vid bryggan vid Slottskaféet och myser med pannkakor med mjukglass då en familj kommer förbi och undrar om vi är ute och paddlar. Jodå. Och om vi en av med en kajak? Nejdå.
En Tiderace. EN TIDERACE? Åh, hjälp. Min älskade kajak hade gett sig iväg och jag fick lite skamsen hitta upp den i skogen på andra sidan kanalen där dom trevliga människorna hade dragit upp den. Sedan upptäckte Erik att även Nelon var borta, men den hade snällt parkerat sig i vassen ganska nära bryggan.
Nästa gång kanske vi förtöjer lite bättre.

Nåja. I dag var så dags för nästa äventyr: SURFSKI.
Vi hade ju tjuvtestat på Tjärö, men nu var det lite vågor och dags för nästa utmaning.
Leif från Aterra höll en liten minikurs och sedan var det fritt fram.
Visserligen är Aterras slogan
Hur vet du att du har kul.....
om du inte blir blöt
men jag var trots allt glad över att jag lyckades hålla mig i kajaken. Allra gladast var jag faktiskt över att det låga stödet kom automatiskt dom två gånger jag höll på att slå runt och att jag med det lyckades komma på rätt köl igen. Ulf i MKK säger att vi havspaddlare är dåliga på lågt stöd, men jag tror jag kanske har kvar refleksen från min "forspaddlingskarriär" för fruktansvärt länge sedan.

Forspaddling på 70-talet. Jag sitter i skummet där framme.

Många var jätteduktiga och några fick bada mycket. Inga namn nämnda, men dom flesta var inte av det kvinnliga könet. Det finns många teorier kring orsaken till detta och ofta handlar det om stora kvinnorumpor och muskulösa manliga överkroppar. Inte för att jag såg så väldigt många supermuskulösa, men något skall man ju skylla på.
Allra duktigast var tävlingsungdomarna i MKK fast dom är ju vana vid väldigt ranka kajaker.
I alla fall kom det riktigt mycket folk som ville testa och det var ju jättekul!

Leif visar hur man tar sig upp i kajaken när man har slagit runt.

Anneli värmer upp.

..och så ger vi oss ut.

Bättre balans i början om benen hänger utanför.

Men rätt som är så ligger man där och plaskar.

Mycket folk som ville testa.

Mörkret börjar sänka sig och Viktoria i MKK tänder grillarna inför gemensam grillning för KFÖ och MKK.

Mer på
http://kfolangfard.blogspot.se/2012/09/och-surfskiaventyret-fortsatter.html

TJÄRÖFESTIVALEN 2012

Vad är väl en kryssning till St Petersburg i jämförelse med Tjäröfestivalen?
Min man är ute på en veckas kryssning, men eftersom det krockade med Tjäröfestivalen var valet enkelt. Tjärö - here we come!
14 paddlare från KFÖ fick vi ihop denna gång och det är inte dåligt.
Vädret var lite tveksamt på fredagen, men sedan kom solen och allt var som det brukar vara på denna festival. Soligt, folkligt och festligt.

Som vanligt bodde några på vandrarhemmet medan andra tältade.
I år fick klubbens tältare besök av en Robin Hood-iller som stal godis från dom som hade och lämnade till dom som inget godis hade. Sympatiskt djur.

Eftersom jag har varit på alla festivaler hittills börjar man känna sig lite som en veteran.
Vi har som tradition att som första pass välja skärgårdsturen med Robert, Bengt och Bengt och så gjorde vi även i år. Den ena Bengten hade ny kajak - en Tiderace - och det uppmärksammade jag givetvis. Wow sa jag. Ny kajak. Ja, du vet, sa han, - jag fyllde 70 precis och då stod valet mellan rollator och kajak. Det blev kajak. Hoppas jag kan säga samma sak när jag fyller 70.
Nytt för i år var annars att man bokade passen på plats. Personligen tyckte jag det gamla systemet var bättre, men detta var troligen enklare för arrangörerna. Lite rörigt blev det - men jag fick ändå ihop bra pass på lördagen. Navigering på förmiddagen och Circus Ilcus på eftermiddagen.
Navigeringen var bra men ganska grundläggande. Navigering är färskvara och repetition skadar inte så det var OK. Teknikpasset med Nicolai Ilcus var kanonbra och jag fick bekräftat att jag fortfarande inte kan stå upp i en kajak. Plask och lek blev det där.
Sedan hade vi lite problem med söndagen eftersom där inte fanns några pass vi var jättesugna på.
Vi bodde i en stuga där många instruktörer bodde, -vi bjöd Jon Turk på vin i mina ryska snapsglas, Oscar Chalupsky dissade alla som inte hade varit på hans pass och vi började fundera på om vi ändå skulle testa surfski. Oscar skulle åka hem, men hans medhjälpare - nu blir det pinsamt för jag frågade två gånger vad han hette och jag hoppas och tror det var Erik Vallgren - skulle vara kvar och efter ett litet glas vin undrade vi försynt (nåja, kanske inte) om inte han kunde ta hand om några gamla damer. Jodå- det gjorde han så gärna och nästa morgon fick vi en jättebra egen surfski-lektion. På Tjäröfestivalen är allt möjligt och alla delar med sig av sin kunskap. Underbart!

Jag har tidigare år klagat lite över att festivalen har haft för få kvinliga förebilder. I år var det bättre på den sidan men sedan fattar jag inte varför man måste göra en egen tjejgrej?
Tänk om man hade gjort ett pass som endast var för killar - vilket liv det hade blitt! Nåja. Kul i alla fall med duktiga tjejer och roligt att lyssna på Justines föreläsning.

Maten var lika god som vanligt, på kvällarna var det spännande föreläsningar, Blues Garaget svängde,
elden värmde och vi mötte både gamla och nya paddelvänner.

Göran -Dr Kajak- en kunnig och trevlig man.

Tommy har blivit festivalfotograf.

Planering inför skärgårdsturen

Mycket vass vid fikapausen

Justine Curgenven var med på skärgårdsturen.

Jon Turk höll en MYCKET dynamisk föreläsning om sin Ellsmere Island-expedition. Ingen risk att man somnade då.

Dags för Navigation.

Nytt för i år var att barn var extra välkomna och att det fanns roliga barnaktiviteter.

Zsusa busar med dotter och bonusdotter. Härligt gäng!

Dags att ta gruppbilden! Vilket väckte upp tuppen Clinton med sina flickor Hillary och Lewinsky.

Micha.

Monica i djup koncentration.

Mia

Pia testar surfski

www.tjaro.com
www.kforesund.se

KFÖ långfärdsblogg
kajak.nu om Tjäröfestivalen

Tillbaka i Järnavik dags för en liten överraskning: Platt däck på bilen. Ventil sönder.
Jag föreslog silvertejp, men Anders verkade inte överförtjust.
På med reservdäck, in på första bensinmack och hör här vad som händer:
Killen på macken säger att han har en kompis som har däckfirma, han ringer dit och sedan kommer däckmannens son vandrande med en fin liten hund. Byta ventil borde vara enkelt  - om det inte vore för att ventilen var överlackad och att den satt fast i en hel liten dator. Killen var helt underbar, tappade aldrig tålamodet, jag fick en liten lektion i däckbytarkonsten samtidigt som han gullade med hunden och till slut lyckades få på en ny ventil innan han satte på däcket igen. När Anders tog fram stora planboken undrade kilen lite försynt om han kunde ta 200 kr. För att rycka ut en söndag.
Den härliga stämningen från Tjäröfestivalen avslutades alltså med ett underbart litet studiebesök på en däckfirma i Karlshamn. Att sedan Anders troligen får betala en halv förmögenhet för att få in en dator i däcket igen behöver vi ju inte låta förstöra denna lilla solskenshistoria.

Däckhunden.