Bilderna har publicerats i blogg, vi har visat en del på Scandinavian Photo och i Vattentornet i Pildammsparken.
Nu var det dags för bilderna att åka utomlands. Vi har sedan 15 år tillbaka samarbete med en fotoförening i Stralsund i Tyskland och genom vår hedersmedlem Edgar Ackerman skulle vi nu ställa ut bilderna på en folkhögskola i Grimmen. Wolfgang åkte ner innan och hjälpte till med hängningen och sedan var vi 8 medlemmar som tyckte det var en god idé att åka ner till vernissagen.
Efter båtturen Trelleborg-Sassnitz var första punkt på programmet besök och fika hemma hos Ackerman som hade bilder överallt. Och med överallt menar jag verkligen överallt!
Efter besök i trädgård och galleri dukades det upp en supergod fika med bubbel och sedan åkte vi vidare till vårt boende Bärsondere Haus.
Boendet som var jättefint hängde fast i en plåtmodul som en gång hade varit semesterhem för barn.
Området runt pensionatet kändes som en blandning mellan väst och öst: Fint renoverade hus och enkla plåtskjul.
Efter en liten fotopaus var det sedan dags för VERNISSAGE. Himmelens alla portar öppnade sig direkt när vi kom dit men inomhus var det många fina ord och mycket uppmärksamhet kring vår utställning. Många gillade att vi hade fotograferat så mycket människor och det blev tal och presentöverlämningar.
Efteråt middag och bildvisning med Stralsunds fotoförening - en mycket liten förening med endast 18 medlemmar.
Nästa morgon: Solen skiner och Wolfgang och Ackerman tar med oss på en skogspromenad med visning av judisk kyrkogård och sedan blir det besök i Stralsund.
I Stralsund besökte jag Ozeaneum och sedan vandrade jag upp 366 trappsteg till utsiktsplatsen i tornet i St Marien-kyrkan. Häftigt fast det blåste rejält på toppen!
Efter tysk husmanskost och lite öl på kvällen var det nästa dag dags för hemfärd med intressanta avstickare på vägen.
Första stop: PUTBUS. Jag såg en skylt med Orangeri och tänkte att det kunde vara fint. Det var mer än fint för där fanns en fantastisk fotoutställning med bilder från Rügen 1955-1966. Fotograf: Wolf Grünke. Och orangeriet i sig var ju underbart!
Slutligen en riktig highlight: PRORA. Hitlers idé om en gigantisk semesteranläggning för den tyska befolkningen. Kriget kom emellan, efter kriget övertog DDRs folkarmé anläggningen, husen har sedan förfallit men nu rustas dom upp och blir lyxlägenheter. Synd tycker jag. Om dom lite hade behållit ursprungs- känslan hade det liksom blivit något annorlunda. Nu blir det som vilket lyxigt gated community som helst.
Men det är bara som jag tänker. Vår ordförande Rikard tror att marknaden för små enkla lägenheter med dusch i korridoren är ganska begränsad.
Nåja. Kanske det. Fast museet hade åtminstone kvar sin gamla charm. Och en del byggnader hade inte hunnits renoveras. Eller så var dom utom all räddning.
Med på resan förutom mig var Wolfgang, Rikard, Kenneth, Ninny, Helga, Lars, Göran och Robert.
