PREIKESTOLEN

60 år i år. Mycket roligt som skall genomföras!
Min syster Kari har bott jättelänge i Stavanger - men aldrig tagit mig med upp på Preikestolen.
Självklart stod det överst på min 60-årspresentönskelista och nu var det upp till bevis!

Preikestolen är en spektakulär klippa 604 meter över Lysefjorden i Norge.
Själva klippan som är ca 25x25 meter har ca 200 000 besökare varje år.
Folksamt på toppen alltså och stor belastning för naturen.

Dom senaste åren har sherpas från Nepal förbättrat vägen med stentrappor och rep så den skall hålla bättre för alla besökare.

Vandringen upp är inte speciellt tuff (inget för oss som har varit på Hjortfjället) - men trevlig och varierat. Nära toppen blir det brant på ena sidan och det gäller att hålla tungan rätt i mun så man inte ramlar utför stupet.

Väl uppe blev vi mött med ballonger och norska flagg!

Såklart var det inte för oss men för Frode som hade gått upp 100 gånger i år.  Han samlade in pengar till cancerdrabbade så det var ju beundransvärt.

Vädret var kanonfint, kunde knappast varit bättre, den norska melkesjokoladen var underbar, Kari fick nästan hjärtattack av alla som satt på kanten och dinglade med benen och Odd höll sig så långt från kanten som möjligt.

Stort tack till Kari och Odd för en underbar dag och en flott present - som även inkluderade lunch på Preikestolen fjellstuga.

FARMOR I FORS - Järnavikfestivalen 2015.

För väldigt länge sedan - på stenåldern som mina barn säger - med andra ord på 70-talet - höll jag på med lite forspaddling.
Paddlade C2 - en överbyggd kanot där vi satt på knä och paddlade på ena sidan.

Ja - jag sa ju att det var för väldigt länge sedan.

Vi paddlade mest i Tovdalsvassdraget i Norge och ofta var det ganska så mycket vatten.
Torrdräkt och våtdräkt var inte uppfunna än så vi paddlade helt enkelt i yllekläder och vattentät jacka.
Kallt i vattnet var det alltid.

Men då var man ung och orädd så det gick ju bra.
Nu är man farmor och 60+ och borde väl egentligen sitta hemma med bingo och broderier - men i helgen var det Järnavikfestival och min "adoptivdotter" Marie från Växjö tyckte att jag borde ta upp min forskarriär igen.
Eftersom jag glädjande nog fick bo i hennes fina husvagn var det liksom inget att välja på.
Fors fick det bli.

Coacherna Alexander och Michael var helt underbara!
Kajakerna var ganska annorlunda och iläggningstaktiken var väldigt annorlunda. På min tid hade vi glasfiberkajaker och la i fint och varsamt från kanten. Nu blev man helt enkelt puttat i från ganska hög höjd.

Full koncentration. Foto: Marie Tuvegård.

Väl nere på vattnet snurrade kajakerna runt som kaffekopparna på en tivolikarusell och man började fundera på om man ändå skulle satsa på broderier eller något mer stillsamt.
Fast väl inne i forsen gick det hur bra som helst. Nu var det såklart ingen jättestor fors men kul att få återuppleva lite bakvatten, vals med mera.

Marie

Ulrike

Lennart

 I övrigt var festivalen som en stor mysig familjefest. Vi var riktigt många från min klubb KFÖ.
Jag började som vanligt med att paddla med Friluftsfrämjandet där vi fick uppleva kor, vågor och havsörn.
Lördag blev det förutom fors sjukvårdskursen Rädda din kompis och på söndagen paddlade jag med Freya. Alltså Freya Hoffmeister som har paddlat runt Sydamerika. Freya tyckte min paddel var alldeles för lång och med den typ av vingpaddel hon använder skulle jag kunna paddla mycket mer effektivt - så såklart köpte jag en av hennes gamla paddlar.
A paddle with a history, vilket betyder att den är lagad både här och där. Passar bra ihop med min lagade kajak.
Trodde aldrig jag skulle köpa en vingpaddel men denna kändes helt annorlunda än andra vingpaddlar jag har testat. Hoppas verkligen att jag kommer bli nöjd.

Annars lyssnade vi på världsmästaren i nyckelharpa, föreläsning om surf, Freya berättade om sin Sydamerikapaddling och framförallt så träffade vi nya och gamla paddelvänner.

Foto: Robert Ekholm

Läs mer om festivalen på KFÖ-bloggen

http://kfolangfard.blogspot.se/2015/09/jarnavikfestivalen.html