2023

 

Jag är inte så aktiv bloggare längre - känns som man når snabbare och bättre ut med sina bilder på Instagram och Facebook men varje år brukar jag göra en Årskrönika med en summering av en del av det som har hänt under året.

I år tar det emot lite faktiskt. Känns som så mycket mörker. Vi tog med oss Ukrainakriget in i det nya året och som om det inte räckte kom katastrofen i Israel/Gaza. Plus många andra konflikter och krig och misär som vi gärna försöker glömma.

Själv gick jag in i 2023 med min artros som sen fylldes på med operation och sår som inte ville läka, hjärtflimmer och sjukhusbesök i Australien som sen toppades med rosacea i slutet på året.

Men som den före detta pedagog jag är tänker jag ändå att vi börjar med det positiva: Världen är trots allt full av goda människor som vill väl. Som försöker hjälpa, som vågar säga ifrån - ofta med risk för sina egna liv. Och i vardagen är jag omgiven av roliga trevliga människor som ger mig fina upplevelser.

Fast jag är pensionär började året med ganska mycket jobb. Jobbar ju för Veteranpoolen - helst med trädgård men på vintern står jag en del på Malmö C och berättar för folk varför tågen inte går. Kan kännas som ett otacksamt jobb men dom flesta blir faktiskt jätteglada över att få träffa en riktig människa.

Sen rullade det på - Bengt och jag hade del 2 av vår hålkameraworkshop där deltagarna fick fotografera med sina fina alster

Landskapsgruppen var på Kulturens Östarp som ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag hade ett fotouppdrag och dokumenterade där för väldigt många år sedan.

Annars var jag i Sjöbos jättefina (faktiskt) simhall med barnbarnen, vandrade med STF, var på AW med mitt gamla jobb, träffade gamla arbetskamrater, Carol och jag gjorde som vanligt KFÖs Årsbok och annat smått och gott.

I februari gjorde Allan och jag något vi inte har gjort på jättejättelänge - vi TURADE Helsingborg-Helsingör.

Carol bjöd med mig på Copenhagen Light festival som var jättefint och glädjande nog hade lite Ukrainafärger på vissa installationer - som inledningsbilden på blogginlägget till exempel.

Jag höll Grönlandsföreläsningar i olika sammanhang, köpte ny torrdräkt i Danmark, hjälpte Allan med frukostar i strokeföreningens regi och sen var det dags för FFIMs styrelseresa där det bjöds på alpackor och räkfrossa och musik och mycket fotografering och social samvaro.

Av alla fina vänner jag har i FFIM har vi liksom bildat ett treklöver som har blivit extra tighta och det är Wolfgang 80, jag 68 och så Sussi som är rena ungdomen. Vi firade Wolfgangs 80-årsdag på styrelseresan men Sussi och jag ville såklart uppvakta honom lite extra så det blev middag på restaurang, eftersits hemma hos Sussi och så hade vi gjort en liten bok om våra äventyr tillsammans.

 När vi nu är inne på FFIM så är jag ju fortfarande aktiv där - i styrelse och många grupper och aktiviteter. Conny och jag håller i utställningar - och under året flyttades utställningen Hela Malmö från Dammfri till Mathildenborg.

I porträttgruppen har vi haft många spännande uppgifter - jag har fotograferat yrkesporträtt med killen som har Malmö fotoaffär, spegling som jag blev riktigt nöjd med (tack Karianne), 80-tals-bilder (tack Carol), Visuell poesi, fotografering i Lund, porträtt i bilmiljö och mycket annat.

Jag blev 3:a i Årets fotograf men fick i alla fall en 10-poängare tack vara mitt barnbarn Selma och teckningen hon gjorde till farmor som så bra råkade passa in på temat Nummerlapp.

Till temat Trasigt fick jag använt mina gamla Barbiedockor och även i år fick jag glädjande nog med en bild i RSFs Årsbok - och inte vilken bild som helst men min favoritbild från Grönland. Det gjorde mig så glad. Tyvärr verkar det som om RSF nu skall sluta med sina Årsböcker och börja med ett annat koncept där det blir mer bilder från deras tävlingar. Känns tråkigt men vi får ge det en chans och se hur det blir.

Kul också att vi var 5 tjejer (Ok - tanter då) från FFIM som fick med bild i år. Släng er i väggen grabbar 😂

När vi hade Loppis i fotoföreningen fick jag möjlighet att visa mina gamla analoga loppisbilder från 90-talet i en liten pop-up-utställning under kvällen och mina vänner i föreningen hjälpte mig att få allt på plats. Fick bra respons på bilderna så det kändes ju jättekul.

I april blev det favorit i repris: MARSTRAND med promenad runt ön (sista gången sa Allan), krabbfiske, samma mysiga Airbnb fast vi åkte tåg och buss denna gång. Funkade jättebra. 

Kul också att ATLANTICA som jag seglade med någon gång på 80-talet låg i hamnen. Still going strong tydligen.

Har missat många paddlingar i år av skäl som vi återkommer till men i maj blev det en underbar soluppgångspaddling med start 04.30 - kanonväder, yoga, bad - och en finfin paddling runt Bolmsö. Hann också med att vara hjälpinstruktör för en jättefin kurs.

I slutet på maj hann jag precis vara med på en utställning hemma i Bengts eget lilla galleri innan vi åkte på årets Alpbach-resa.

Jättekul att vara med och träffa alla andra fotografer. Vi fick en meter var och jag hade med bilder från Grönland och Alpbach gjorda i gamla processer under våren. Kul att träffa Bengt igen också - vi var ju som syskon (eller gifta som vissa trodde) i alla år med Fotoskolan Skåne. Har letat länge efter min favoritburkhålkamera och den hittade jag i Bengt uthus när jag skulle gå på toaletten där. (Ja, där fanns en toalett alltså)

Sen som sagt vår favorit ALPBACH och för första gång tog vi tåg dit. På väg ner övernattade vi i Hamburg och allt gick på räls - hem ville vi åka direkt men första tåget var försenat så vi missade vårt tåg i München, hade inga platsbiljetter på det vi kom med men personalen var jättetrevliga och hittade platser till oss så i Tyskland gick det bra faktiskt. I Danmark kom vi på ett tåg där ALLA toaletterna var sönder (man tror inte det är sant men det var det) - diskuterades att stanna en halvtimme på en station så alla kunde gå på toaletten men till slut blev vi påkopplade med ett annat tåg som hade toalett. En dagsmarsch att gå dock. På Öresundståget från Köpenhamn blev det ännu värre. Tåget var fullpackat, toaletten var såklart avstängd, någon som verkligen behövde toaletten spydde ner hela vagnen och folk pressade sig bort från spyorna så man knappt kunde andas. Men vi kom hem till slut.

Och Alpbach var lika fint som vanligt. Vi bodde för första gång på Gasthaus Jakober, vilket funkade fint men jag har alltid lite dåligt samvete för att vi sviker "vårt" Hotel Post. 

Jag var väldigt oroligt för hur det skulle gå att vandra med mitt artrosknä men det gick över all förväntan. Att gå i mjuk terräng funkar fint och jag hade med stavar för att avlasta när jag gick ner. Jag har alltid sagt att jag aldrig kommer använda stavar utan skidor (kommer ihåg hur vi hånade folk när stavgångstrenden började: Hej - du har glömt skidorna)- men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Jag sa också att cykelhjälm är för barn men i dag cyklar jag inte en meter utan hjälm.

Jag vandrade över till den lilla mysiga staden Thierbach som jag missade förra året eftersom snön dolde markeringarna, gick hela mördarrundan med Allan, var uppe på lite toppar och sånt som vanligt. Hyrde elcykel en dag och det är helt otroligt vilka branta backar man kommer upp med en sådan.

Hemma igen hoppade jag på Lines finfina initiativ att ta sig till Köpenhamn och gå på fotofestival. Det var utomhus i skogen, i containrar och annan spännande miljö och vi hittade både det vi gillade och det vi inte gillade. AI hade gjort sitt intåg och både det och annat gav upphov till spännande diskussioner. Sen hade vi en härlig dag med gul båt som gick åt fel håll, mat på det nya streetfoodområdet och mycket annat.

Och såklart har det varit många andra spännande utställningar under året.

Allan och jag var i Landskrona och såg Fåglar och Carol och jag var för första gång på ett tag på Konstrunda i år.

I juli fyller jag år och då bestämdes att vi skulle cykla till vårt favoritvandrarhem i Smygehuk - och vidare till Backåkra - samt äta födelsedagsmiddag på Hedmanska krogen.

Allans cykelbatteri blev tråkigt nog stulit några dagar innan så jag fick ligga på lite för att få verkstaden att fixa det i tid (tjuvarna hade ju brutit loss det och förstört en del också) Cykelstölder gör mig så ledsen faktiskt!

Men vi kom iväg, fick ett fruktansvärt regnväder första dagen men hade annars fina dager med cykling, allsång vid havet och som sagt födelsedagsmiddag med den stora överraskningen drinkar från vår dotter i Australien.

Sen blev det HYTTETUR!

Allan hade stationsjobb hela sommaren så jag tog bussen till Arendal och Karis hytte i våra gamla hemtrakter. 

Förutom möte med släkt och vänner, god mat och dryck, promenader och bad så blev det en riktig nostalgitripp där vi gjorde allt vi gjorde som barn: Åt purke från Jørgensen, munker på Strand, bad i Vrageviga, båttur till Merdøy, kollade Kolbjörn och mycket annat och framförallt var vi på en helt fantastisk Åge Alexandersenkonsert.

Till min stora glädje fick jag också fotograferat i Trollskogen mellan hytta och Hove och dessa bilderna har blivit mitt projekt i gruppen som jobbar med ädelförfaranden hos Kenneth.

Under våren hade jag fått ett litet sår på ryggen som inte ville läka så min läkare tyckte vi skulle ta bort det.

Piece of cake tänkte jag. Har frusit bort några sådana innan men denna gång ville dom operera så dom skar ut en bit. Resultatet blev att mitt lilla sår som inte ville läka blev ett något större sår som absolut inte ville läka. Det vätskade, blev inflammerat, dom hade på silvernitrat för att få det att lägga sig och var och varannan dag fick jag cykla upp till hudkliniken. När jag var hemma rättare sagt för jag hade ju massor med planer för hösten såklart.

Först var det Tjäröfestival - utan kajak eftersom jag inte fick ha dragande rörelser så såret kunde gå upp - och inte lyfta tungt.

Nu var jag Amiral för festivalen i år så jag hade ändå inte kunnat paddla jättemycket men jag hade svårt  att stå och titta på när dom andra lyfte packning och kajaker.

Festivalen blev lika mysig som vanligt med massor av aktiviteter och eftersom jag inte kunde paddla passade jag på att gå ett pass där man fick tova sitt eget sittunderlag. Jättekul!

Vi hade olika paddlingspass, säkerhet, Ulrike körde sin paradgren om mat från naturen och Anders höll en fantstisk föreläsning om Sveriges första paddlare. Och massa annat såklart.

Efter kajakfestival utan kajak blev det fjällvandring utan ryggsäck!

Kände mig lite töntig när jag kånkade fram min rullväska mot tältplatsen men annars gick det bra.

Det var STF Sydvästra Skåne som jag vandrar med ibland som hade ordnat en bussresa till GRÖVELSJÖN. Upplägget var att vi bodde vid Grövelsjön - dom flesta på fjällstationen men jag tältade och sparade massor med pengar - och gjorde dagsturer därifrån. Tack och lov för min del då eftersom jag inte kunde ha ryggsäck över såret. Jag hade min "rumpetaske" som vi säger i Norge, alltså midjeväska. Jag har en ganska rymlig som jag köpte på Svalbard så det gick bra och allt annat gick jättebra också. 

Det blev en helt fantastisk vecka. Tältandet gick bra fast jag fick ta på en undertröja när det blev minus på natten, snälla Martina la om mitt sår varannan dag, vi hade jättefina vandringar och jag hittade några andra damer som var lika ivriga som jag så vi tog ofta en extrasväng efter den gemensamma vandringen. Vi började som Dom fyras gäng men när vi näst sista dagen skulle ge oss på att gå runt hela Grövelsjön tillkom Katrin och vi blev Dom fems gäng. Så roligt vi hade! Och det gick så bra att vandra - jag tänkte knappt på min artros.

När vi gick runt Grövelsjön var det väl egentligen inte meningen att vi skulle gå så långt. Planen för den dagen var att gå till ändan av vattnet på svenska sidan och sen ta båten hem. Båten gick dock inte på grund av dåligt väder men vi traskade iväg ändå. Tänkte att vi kan ju gå en bit och vända. Men vända är inte kul så vi kämpade oss fram. Nu är jag norska och kanske part i målet men jag måste säga att den svenska sidan var mycket sämre märkt än den norska sidan. Vi hittade sällan stigen, mötte raviner och renstängsel och när vi skulle ner mot sjön kom vi till och med lite bort från varandra. Men vi kom ner, hittade bron över den lilla ån och omsider blev det dags för lite matpaus efter ganska många timmar. Gruppens nyaste medlem har alltid med sig bananer när hon numera vandrar med oss 😂 Vägen hem på norska sidan var som sagt mycket enklare, fin stig och märkt med röda T. Humöret var på topp hela dagen, vi såg renar och fina regnbågar. Vi hann precis middagen och sen intressant föreläsning om sydsamerna.

Innan resan hade min paddelvän Bengt sagt att ni måste upp på Storvattenshågna som är områdets högsta berg. Mina fötter var fulla med sår och blåsor efter dagens äventyr så det kändes som ett ganska omöjligt projekt men efter plåstring och sköna yllestrumpor var man redo för nya äventyr. Tack och lov. För vandringen upp till Storvattenshågna var också fantastisk. Bra väder och vi såg massor med renar.

Ja summa summarium så är jag så glad och tacksam för denna fina fjällvandring. Jag har ju vandrat massor i dom norska fjällen i min ungdom men egentligen aldrig i Sverige. Grövelsjön är såklart inte lika spektakulärt som Beseggen och Galdhöpiggen och andra ställen jag har varit men gemenskapen, mina nya vandringsvänner, norrskenet, den goda maten, renarna och mycket annat gjorde det till en toppenvecka.

Min tältplats

De fyras gäng.

Efter fjällvandringen var jag hemma en dag innan det var dags att sätta sig på flyget till Australien. Lång resa men vad gör man när vår dotter Lina har etablerat sig där med sin familj och dessutom hade fått ett nytt tillskott till familjen.

Underbara lilla Lillie -som inte är så liten- hade hunnit bli nästan ett år. Jättekul att få träffa henne och resten av familjen såklart. Vi firade både Linas och Allans födelsedagar -och även flickornas lite i förväg, var i olika parker och annat som är kul för barn. Essie den lilla trädgårdsmästaren hjälpte mormor att plantera och vi busade med vatten och färg. Lina som hör och häpna hade köpt symaskin sydde jättefina kjolar till mig. Sen får vi inte glömma Morgans paradgren - boardgame. Vår favorit var Ticket to ride. 

Vädret var helt OK tack och lov - nu har dom haft tornado och översvämningar. Ett land med mycket väder.

Mitt sår såg inte jättebra ut efter den långa resan - Lina hittade till och med ett stygn dom hade missat att ta bort - så hon tyckte att hennes läkare skulle titta på det. Hon var en noggrann general så hon kollade puls och allt möjligt, tyckte min puls var för hög, gjorde EKG och konstaterade att jag hade hjärtflimmer. Måste kollas upp sa hon. Absolut sa jag - det gör jag när jag kommer hem till Sverige. Icke. Nu kör Lina dig till sjukhus eller så beställer jag ambulans sa läkaren. Såpass. Nu blev du rädd mamma sa Lina och det blev jag faktiskt. Helt skräckslagen. Min pappa hade hjärtflimmer och dog hastigt när han var 70.

Så jag som knappt har varit på sjukhus förutom när jag födde barnen fick alltså göra ett studiebesök på sjukhus i Australien. Akuten var väl som i Sverige. Man sitter där timme efter timme. Jag skickade hem Lina för att ta hand om barnen och Morgan och Allan kom med en bag där snälla Lina hade packat ner mat och dryck och varma kläder. Till slut kom jag in, Morgan och Allan hängde på, jag fick en massa elektroder överallt, vi spelade quiz och skojade med personalen. Allt såg bra ut så till slut släppte dom ut mig med blodförtunnande tabletter för säkerhets skull.

Låter kanske dramatiskt men jag mådde ju bra hela tiden och hade det inte varit för den noggranna läkaren hade jag nog inte märkt något alls.

Nåja. Barnen i Australien träffar man ju inte lika ofta som barnbarnen i Brandstad. Där är det ständiga utryckningar och ibland finns det ett nyfödd föl man skall kolla och nästa gång ligger där 8 nyfödda hundvalpar. Inte en lugn sekund. Fast egentligen är det lite lugnare nu när barnen växer till sig. Tvillingarna går redan i 3an.

Men det blir tur i skog och mark, bowling, ridning, bad och ibland ger Selma mig lite manikyr. Plus alla födelsedagar och mycket annat.

Efter Australien fanns ju en stor och viktig tradition kvar (förutom julafton då) - nämligen den årliga träffen med Kari i Köpenhamn. Ingen jul utan förjulsmys med Kari liksom. Jag är så glad för min fina syster och för att vi har så bra kontakt.

Under julen råkade jag komma in på en youtubekanal som heter Soft White Underbelly. Det är intervjuer med folk på Skid Row i LA som har hamnat riktigt snett. I intervjuerna kommer det fram att precis alla är oälskade, bortlämnade utan kontakt med sina rötter. Skönt med rötter och fin familj!

I Köpenhamn blev det konst och kultur och god mat och dryck och massa prat som vanligt. Allan kom över för julefrokost på Færgecafén i Christianshavn som var riktigt bra. En av dom allra bästa och vi har testat en del.

Även Tivoli och middag på Grøften hann vi med i år.

En annan rolig grej i december var att vi lyckades samla De fems gäng då alla kom på vandring vid Övedskloster med efterföljande julmarknad. Här pausar vi lite uppe vid kyrkan:

På grund av det jäkla såret kunde jag inte paddla på hela hösten så gissa om jag hade abstinens och gissa om jag var glad när jag kunde luciapaddla!

Ja, sen blev det jul igjen. Vi bjöd hela släkten på julbord på Bjärsjölagård slott, köpte julgran, såg barnens luciatåg och julafton bjöd på glögg, knytkalas, tomte och annat som hör till. Lagom till jul blossade mitt ansikte upp så jag såg ut som ett stoppljus hela julen. Rosacea trodde läkaren. Hade aldrig hört om det ens.

Summa summarium: Jag är otålig och jättedåligt på att vara sjuk. Har alltid trott att jag kommer vara pigg som en mört tills jag fyller 100. 

Men status nu är att såret äntligen har läkts, rosacean eller vad det var har lagt sig. Kvarstår min puls som inte är riktigt bra men på måndag skall dom sätta på massa elektroder som jag skall gå med så hoppas dom får rätt på det också. Om jag känner mig ledsen tänker jag på Ukraina och Gaza och så gnäller man inte mer.

Som ni ser i bloggen har året ändå varit fullt med härliga upplevelser.

Hoppas på ett ännu bättre år 2024.