KONTRASTERNAS LAND

Tisdag var ingen vanlig dag för då var det Allans födelsedag.
En glamorös uppvaktning är såklart lite svårt i plastic-fantastic-land men det blev i alla fall en frigolitmugg med tunt kaffe på morgonen.
Och tro det eller ej men på kvällen hittade vi faktiskt en riktig bra restaurang. Den var italiensk men av överlevnadsskäl (förmodligen) serverade dom även hamburgare. Allan valde såklart en diger sådan. Samt en drink där dom hade lagt ner ett halvt trädgårdsland.

Jag satsade på det italienska och beställde ravioli. Jättegod och såklart jättestor. Varje raviolibit var 7x7 cm. Minst. Fräsch sallad, goda vitlöksbullar och sist men inte minst: Riktiga bestick! Bara en sån sak.
Sedan som vanligt: Doggybag och notan innan man fick suck för sig.

Gatlinburg blev en resa i kontrasternas land.
Först en rundtur i Great Smoky Mountain National Park. Jag frågade lite försynt om man kunde köra bil genom nationalparken varvid damen i luckan tittade på mig och undrade hur man annars skulle ta sig runt. OK. Jag vet. Detta är bilens land.
Fast längs rundturen vi gjorde stod många bilar parkerade så det måste väl ändå betyda att vissa var ute och rörde på sig. Tyvärr var terrängen lite för svår för Allan att gå i.
Vi såg vildkalkoner men inga björnar.

Nationalparken var mycket fin naturmässigt samtidigt som man fick lite historisk insikt.
Här är till exempel bostaden till Ephraim Bales där han bodde med sin fru Minerva och deras 9 barn. Vi pratar sekelskiftet nu - Ephraim dog ca 1926 och familjen bodde kvar inpå 30-talet.

Vid nationalparken fanns lokala hantverkare som visade upp och sålde sina sina saker.

Jag köpte en halsduk - precis vad man behöver nu när det har blivit nästan 30 grader varmt.
Fast jag giller ju saker som har en historia. Cora Morton och hennes dotter Jane startade Gatlinburgs första väveri 1946 och nu har Janes dotter Stella tagit över. Sånt gillar jag.

Sedan tog vi ski-liften upp till toppen. Kändes lite konstigt med skidlift mitt i sommaren men väl uppe hade vi en fantastisk utsikt över nationalparken.

Såklart var det det vanliga köret med fotografering av alla på väg upp och souvenirbutik på toppen men så är det ju överallt. Fint var det i alla fall.

Som kontrast till dessa naturupplevelser fanns det tivoliliknande livet i staden. Olika attraktioner, restaurang som tydligen krävde roliga huvudbonader med mera. Plus en dam med en apa som som samlade in pengar till ett eller annat.

I morse efter en underbar frukost:

Eller inte. Jag längtar redan efter Robbans gröt. Robban är kocken på mitt jobb.
Nåja. Ta seden dit man kommer var det ju.

I alla fall var det dags att köra tillbaka till huvudvägen mot väst. Eftersom vi hade kört där innan krävde jag ett antal photo-stop på vägen.
Bland annat vid Titanic. Jag trodde inte mina öron när jag öppnade bildörren och insåg att det från stora högtalare kom låten som skeppets orkester spelade medan båten sjönk. Vid ingången fanns personal i tidsenliga kläder och mer vill jag inte veta. Jag bara undrar hur man tänker när man kommer på att göra en nöjesattraktion av en av världens mest kända olyckor?

Även en del andra otroliga saker fanns att fotografera på vägen ner.

Hittills har vår resa lite haft inriktningen "köra lite och spendera mycket pengar."
Nu var det dags för "köra mer och leva billigt".
Således ställdes gps-en in på snabbaste väg väst mot Grand Canyon.  Vi har laddat ner USA på vår svenska gps men damen som finns inni gps-en har tyvärr lite språkproblem. Plus lite andra problem. När hon meddelade att vi skulle köra fågelvägen bytte Allan ut henne mot en man som inte var mycket bättre. Vi kör ju W - alltså West - men mannen har fått för sig att W är Watt. Så nu kör vi mot Watt. Fast i ärlighetens namn har vi stor nytta av gps-en ändå. Man får bara ha lite fantasi!
Blev 60 mils körning i dag. EconoLodge motell för 600 kr för rum med 2 stora sängar, fritt wi-fi (som dock funkar sådär så jag lär nog inte få ut detta inlägget i dag) och frukost inkluderat. Badrummet behöver jag väl inte säga något om för det tar Allan hand om.
Motellet ligger vid Brownsville och inne i stan hittade vi kinesisk buffé för 5 dollar. Och då fick vi även en välsignelse med oss på köpet. Inte från kineserna men från andra gäster. Nu är vi i södern och här är det religiöst. LIFE IS GOD! Gratiskaffe på rummet efteråt tillsammans med dom små fortunecookis vi fick på restaurangen. Tror det skedde en förväxling av kakerna dock eftersom Allan fick texten You are a bundle of energy, always on the go.
Jag tror alla som känner oss kan intyga att det var min text.


Bredvid restaurangen fanns konstverket The Mindfield.
Konstnären Billy Tripp påbörjade verket 1989 och tänker jobba med det resten av sitt liv.
Work in progress med andra ord.
I verket finns ett vattentorn som han har fraktat dit från Kentucky och efter sin fars död har verket blivit som ett minne om hans föräldrar.
Verket innehåller även en kanot som författaren William Least Heat-Moon korsade USAs vattenvägar med.
Kinarestaurangen hette Main Moon men om det var en släktning vet jag inte.

Det har blivit torsdag.
Nu skyndar jag mig att lägga ut innan internet försvinner.

ROADTRIP USA

Då är vi på väg!
Roadtrip från New York till San Fransisco står på programmet.

1 oktober flyg till Newark. Låååång kö för att komma in i landet.
Hotellet vid flygplatsen var precis som några hade skrivit i utvärderingen: Nice hotel in terrible area.
Hamburgar, plastbestick och supersöt frukost. Tunt kaffe. Trevlig personal.

2 oktober mycket jobbig körning till Washington. Störtregn, dimma och i USA kör man om både på höger och vänster sida så där låg man i mittfilen med enorma långtradare på varje sida.

Washington Plaza - flott och lite dyrt hotell. Dyr frukost som blev ännu dyrare eftersom jag inte fattade att man inte fick ta den varma maten.

3 oktober tidig morgonpromenad i regnet till Vita Huset. Träffade en man som demonstrerade för fred - en aktion som tydligen hade hållit på sedan 1981. Peace!

I dåligt väder får man en tankeställare kring hur bra man har det egentligen. När vi körde in i Washington i det riktigt blöta och kalla vädret stod hemlösa med skyltar och tiggde pengar och i parken vid Vita Huset höll uteliggare hus.

Peace-mannen satt utomhus och demonstrerade hela året berättade han - men det var väl i och för sig frivilligt.

På Reagan flygplats bytte vi vår Chevrolet mot en Chrysler helt enkelt eftersom vi hade klurat ut att Newark är det dyraste stället att hyra bil på och med detta bytet sparade vi massor med pengar. Tror vi.
Vi tyckte bilen var stor och fin. Gick lätt in 2 stora resväskor där bak och vi hade god plats till våra långa ben. Fast mannen i uthyrningen tyckte väldigt synd om oss som skulle köra runt i en så liten bil. Allt är stort i USA.
Efter lite pappersarbete kom vi iväg vid middagstid. Vårt första mål var Southport eftersom Allan precis hade sett filmen Safe Haven och tyckte där såg så trevligt ut.
Mexikansk lunch i Fredericksburg, - sedan bestämde vi oss för att testa småvägarna vilket var ganska intressant. Vi såg flotta hus och ruckel med den traditionella gungstolen på verandan, trailerpark i Mineral, väldigt många baptistkyrkor, propaganda för sheriffvalet och skylt med katastrofområde - vilket visade sig vara en brand. Såg ut att vara någon slags skrotupplaga som brann och det var riktig stickande rök. Fast dom som bodde där verkade inte bry sig ett dugg.
Sedan kom en ganska ödslig bit. Kändes lite som att vara på Österlen eller något. Mycket mark till salu för den som var intresserad.

När vi inte orkade köra mer hittade vi ett motell i ett ställe som visade sig heta Keysville.
Keysville var en liten liten prick på kartan men utbudet av kyrkor var stort. Bara att välja.

Stort fint rum, bra pris och väldig trevlig och hjälpsam betjäning. Inget att klaga på.
Sheldon hade funnits sedan 1940 och var väl etablerad. Inte fattar jag var alla kom ifrån men på kvällen var stället fullsatt.
Dom flesta kom för buffén. Eftersom i princip allt i buffén var friterad satsade Allan på sin vanliga hamburgare. Jag tog något annat som också såg ut som en hamburgare.
Allan köpte en keps för att smälta in och vi kollade stormen som var på väg.

Även frukostbuffén var friterad. Förutom frukten som låg i sirap.
Jag gillar att ta seden dit jag kommer. Äter val på Island och sauerkraut i Tyskland men ibland blir det liksom för mycket. Beställde därför endast en omelett till frukost. Omeletten anlände och visade sig innehålla en halv gris. Mina föräldrar växte upp under kriget och har lärt mig att man skall äta upp men jag har redan bestämt mig för att det gäller inte i USA.

Den stora frågan var nu: Southport eller inte Southport? En storm hade dragit in över ostkusten, nyheterna visade stora översvämningar och personalen på hotellet sa GO WEST!

Så fick det bli. Tyvärr inget Southport denna gång och inte heller Savannah som mina vänner Thomas och Lennart hade tipsat om.
Vi ställde in gpsen på Nashville och gav oss iväg. Vi såg rovfåglar och berglandskap och valde övernattning i Bristol som säger sig vara countrymusikens vagga.

Snabbmaten fick sig en välbehövlig paus eftersom jag hittade ett japanskt steakhouse där kockarna stekte maten vid borden. Mycket trevligt och gott men lite stressigt tyckte vi för så snart man tagit sista tuggan var det utdelning av doggybags och vips så försvann alla. Snabbt skall det gå fast det inte är snabbmat.

5 oktober vidare färd mot Nashville. Torra fina vägar nu och värmen började komma. Skönt!
Långt innan Nasville såg vi en skylt om akvarium, svängde av, köpte biljetter på ett turistcenter som sa att akvariet låg rakt fram. Rakt fram var rätt och väldigt långt rakt fram visade det sig. Vägen gick genom rena nöjesfältet med Dollywood, pariserhjul, vaxmuseum och mitt bland allt ihop en Titanicattraktion som kändes lite osmakligt.
Väl framme i Gatlinburg där akvariet visade sig ligga tyckte Allan vi hade kört tillräckligt så vi hittade ett trevligt logi där vi lastade in vår packning innan akvariebesöket.

Akvariet var väldigt spektakulärt med underjordiska tunnlar där hajar och svärdfiskar simmade över våra huvuden, dykare som simmade med fiskarna med mera.
Fast i sann amerikansk anda var det mycket tivoli över det hela. Hej och hå! Utgång genom souvenirbutiken. Inte sådär pedagogiskt upplagd som vi i Norden är vana vid minsann.
Sedan undrar jag över om det egentligen är så bra att hålla hajar i akvarium?  Och hur tusan kom dom på att göra ett akvarium långt uppe i bergen?

Men häftigt och kul ställe att fotografera i alla fall.

På väg mot lunch hittade Allan ett intressant ställe:

Efter att ha visat legitimation för att som dom sa bevisa att vi var gamla nog att dricka alkohol fick vi testa diverse smakar hos dessa underbara personer:

Till lunch valde jag falafel - som OCKSÅ såg ut precis som en hamburgare.

Godnatt nu från den något crazy staden Gatlinburg.
I morgon blir det GREAT SMOKY MOUNTAINS NATIONAL PARK!