ROADTRIP USA

Då är vi på väg!
Roadtrip från New York till San Fransisco står på programmet.

1 oktober flyg till Newark. Låååång kö för att komma in i landet.
Hotellet vid flygplatsen var precis som några hade skrivit i utvärderingen: Nice hotel in terrible area.
Hamburgar, plastbestick och supersöt frukost. Tunt kaffe. Trevlig personal.

2 oktober mycket jobbig körning till Washington. Störtregn, dimma och i USA kör man om både på höger och vänster sida så där låg man i mittfilen med enorma långtradare på varje sida.

Washington Plaza - flott och lite dyrt hotell. Dyr frukost som blev ännu dyrare eftersom jag inte fattade att man inte fick ta den varma maten.

3 oktober tidig morgonpromenad i regnet till Vita Huset. Träffade en man som demonstrerade för fred - en aktion som tydligen hade hållit på sedan 1981. Peace!

I dåligt väder får man en tankeställare kring hur bra man har det egentligen. När vi körde in i Washington i det riktigt blöta och kalla vädret stod hemlösa med skyltar och tiggde pengar och i parken vid Vita Huset höll uteliggare hus.

Peace-mannen satt utomhus och demonstrerade hela året berättade han - men det var väl i och för sig frivilligt.

På Reagan flygplats bytte vi vår Chevrolet mot en Chrysler helt enkelt eftersom vi hade klurat ut att Newark är det dyraste stället att hyra bil på och med detta bytet sparade vi massor med pengar. Tror vi.
Vi tyckte bilen var stor och fin. Gick lätt in 2 stora resväskor där bak och vi hade god plats till våra långa ben. Fast mannen i uthyrningen tyckte väldigt synd om oss som skulle köra runt i en så liten bil. Allt är stort i USA.
Efter lite pappersarbete kom vi iväg vid middagstid. Vårt första mål var Southport eftersom Allan precis hade sett filmen Safe Haven och tyckte där såg så trevligt ut.
Mexikansk lunch i Fredericksburg, - sedan bestämde vi oss för att testa småvägarna vilket var ganska intressant. Vi såg flotta hus och ruckel med den traditionella gungstolen på verandan, trailerpark i Mineral, väldigt många baptistkyrkor, propaganda för sheriffvalet och skylt med katastrofområde - vilket visade sig vara en brand. Såg ut att vara någon slags skrotupplaga som brann och det var riktig stickande rök. Fast dom som bodde där verkade inte bry sig ett dugg.
Sedan kom en ganska ödslig bit. Kändes lite som att vara på Österlen eller något. Mycket mark till salu för den som var intresserad.

När vi inte orkade köra mer hittade vi ett motell i ett ställe som visade sig heta Keysville.
Keysville var en liten liten prick på kartan men utbudet av kyrkor var stort. Bara att välja.

Stort fint rum, bra pris och väldig trevlig och hjälpsam betjäning. Inget att klaga på.
Sheldon hade funnits sedan 1940 och var väl etablerad. Inte fattar jag var alla kom ifrån men på kvällen var stället fullsatt.
Dom flesta kom för buffén. Eftersom i princip allt i buffén var friterad satsade Allan på sin vanliga hamburgare. Jag tog något annat som också såg ut som en hamburgare.
Allan köpte en keps för att smälta in och vi kollade stormen som var på väg.

Även frukostbuffén var friterad. Förutom frukten som låg i sirap.
Jag gillar att ta seden dit jag kommer. Äter val på Island och sauerkraut i Tyskland men ibland blir det liksom för mycket. Beställde därför endast en omelett till frukost. Omeletten anlände och visade sig innehålla en halv gris. Mina föräldrar växte upp under kriget och har lärt mig att man skall äta upp men jag har redan bestämt mig för att det gäller inte i USA.

Den stora frågan var nu: Southport eller inte Southport? En storm hade dragit in över ostkusten, nyheterna visade stora översvämningar och personalen på hotellet sa GO WEST!

Så fick det bli. Tyvärr inget Southport denna gång och inte heller Savannah som mina vänner Thomas och Lennart hade tipsat om.
Vi ställde in gpsen på Nashville och gav oss iväg. Vi såg rovfåglar och berglandskap och valde övernattning i Bristol som säger sig vara countrymusikens vagga.

Snabbmaten fick sig en välbehövlig paus eftersom jag hittade ett japanskt steakhouse där kockarna stekte maten vid borden. Mycket trevligt och gott men lite stressigt tyckte vi för så snart man tagit sista tuggan var det utdelning av doggybags och vips så försvann alla. Snabbt skall det gå fast det inte är snabbmat.

5 oktober vidare färd mot Nashville. Torra fina vägar nu och värmen började komma. Skönt!
Långt innan Nasville såg vi en skylt om akvarium, svängde av, köpte biljetter på ett turistcenter som sa att akvariet låg rakt fram. Rakt fram var rätt och väldigt långt rakt fram visade det sig. Vägen gick genom rena nöjesfältet med Dollywood, pariserhjul, vaxmuseum och mitt bland allt ihop en Titanicattraktion som kändes lite osmakligt.
Väl framme i Gatlinburg där akvariet visade sig ligga tyckte Allan vi hade kört tillräckligt så vi hittade ett trevligt logi där vi lastade in vår packning innan akvariebesöket.

Akvariet var väldigt spektakulärt med underjordiska tunnlar där hajar och svärdfiskar simmade över våra huvuden, dykare som simmade med fiskarna med mera.
Fast i sann amerikansk anda var det mycket tivoli över det hela. Hej och hå! Utgång genom souvenirbutiken. Inte sådär pedagogiskt upplagd som vi i Norden är vana vid minsann.
Sedan undrar jag över om det egentligen är så bra att hålla hajar i akvarium?  Och hur tusan kom dom på att göra ett akvarium långt uppe i bergen?

Men häftigt och kul ställe att fotografera i alla fall.

På väg mot lunch hittade Allan ett intressant ställe:

Efter att ha visat legitimation för att som dom sa bevisa att vi var gamla nog att dricka alkohol fick vi testa diverse smakar hos dessa underbara personer:

Till lunch valde jag falafel - som OCKSÅ såg ut precis som en hamburgare.

Godnatt nu från den något crazy staden Gatlinburg.
I morgon blir det GREAT SMOKY MOUNTAINS NATIONAL PARK!