Sista delen av Tennessee. Bomullsplantager.
Full fart genom Memphis - Elvis fick klara sig utan vårt besök - och rakt in i Arkansas.
Arkansas var inget jättespännande landskap att köra genom men tydligen skulle det vara ett fint område för friluftsliv.
Enda stället vi tyckte var värt att stanna till i var Bill Clintons födelsestad Little Rock. Inte så mycket för att Clinton var född där men jag hade läst i Lonelyplanetguiden att det var en hipp stad som gillade homosexuella och invandrare. Mitt i den religiösa och mycket konservativa södern. Inte dåligt.
Beskrivningen verkade stämma. Staden var full av smala hippa människor, vi hittade ett hippt cafe, Allan köpte en tavla av en konstnär utanför och jag mötte en brevbärare som ville att jag skulle extraknäcka i hans företag.
När vi närmade oss Oklahoma tyckte vi det räckte med körning den dagen och av en händelse hamnade vi i ett litet ställe vid namn ALMA.
Vi följde skylterna mot Businesscenter och hittade en till hälften spökstad där några enstaka affärer försökte överleva mellan övergivna hus.
Bostadsområderna var en blandning av mycket sunkiga ställen och bättre områden - samt ett stort flott Art Center med jättefin trädgård.
I centrum fanns inget logi så vi tog ett motell precis utanför. När vi skulle bege oss dit såg vi att idrottsklädda människor började samlas vid vagnar precis utanför centrum. Det visade sig att en Home-coming-parade var på gång. Spännande! Gissa om jag ville fotografera den då?
Allan ville ta det lugnt på rummet och eftersom det inte alls var speciellt långt ner till centrum tänkte jag att dit går jag lätt. Vilket visade sig vara rena självmordsuppdraget!
Det fanns inga trottoarer och inga övergångsställen. Jag glömde den lilla detaljen att i USA går man inte. Man kör bil.
Jag sprang från mittrabatt till mittrabatt och plötsligt stannar en gubbe i en diger jeep och öppnar dörren. Härligt tänker jag och hoppar in - innan jag kom på att det var kanske inte det absolut smartaste jag har gjort. Blond och naiv med kameran i knät babblade jag på om Sweden och det gick alldeles utmärkt. Gubben gav mig skjuts över dom värsta korsningarna och släppte av mig presis innan centrum. Där genast en annan man öppnar bildörren för mig men nu tyckte jag det fick räcka med utmaningar. Ville dessutom börja fotografera.
Paraden visade sig vara som 17 maj med orkester och flaggor men med amerikanske ingredienser: Militär disciplin, Lilla Miss Alma, cheerleaders med mera.
Hela stan verkade vara där - dom körde upp sine bilar i kanten och satt på flaken och kollade.
Sedan tolkade jag home-coming som att dom som hade varit iväg och utbildat sig visades upp i öppna bilar. Fick inte riktigt kläm på allt men det var kul att fotografera i alla fall.
Tänk att man bara ramlar in i en sån liten håla och så får man vara med om en stor parad. Lucky me!
När jag vandrade hem efter paraden tittade alla såklart på mig men eftersom jag nu gick på "fel" sida av gatan kunde dom inte erbjuda skjuts. Lika bra det kanske.
Kvällens middag blev på Cracker Barrel - en restaurangkedja som vi fått tips om att var bra. Vilket den också var faktiskt! Kattfisk och kalkon. Mycket gott!
Alma har endast drygt 5000 invånare men på 80-talet började dom kalla sig världens spenathuvudstad eftersom dom odlade mer än hälften av USAs spenat.
Varje år hålls en stor spenatfestival med spenatätartävling!
Som ett resultat av detta har Karl-Alfred ofta avbildats i stan och senaste Karl-Alfredstatyn avtäckades 2007.
Farväl till Alma och Arkansas, välkommen Oklahoma. Indianland.
Oklahoma bjöd på några rejäla regnskurar, en sväng på den klassiska Route 66, buffelburgare, indianhantverk och besök på Stafford Air and Spacemuseum.
Stafford är en lokal astronaut som var uppe i rymden med Apollo 10. Enligt Allan som kan mer om rymden än jag kan landade han nästan på månen stackaren.
Här har vi i alla fall kalsingarna han använde i rymden:
TEXAS nästa stat.
Den norra del av Texas vi körde genom var mycket platt och mycket öde. Vi såg präriehund (död), kor (levande), enorma åkrar och enstaka hus, vindkraftverk men inga oljefält, vi besökte rastplats med skallerormvarning och skyddsrum för tornadoutbrott.
Nu är vi på plats i Amarillo som egentligen är enda riktiga stället på vår väg genom Texas.
I morgon är målet SANTA FE i New Mexico!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar