HAVET LOCKAR

TÄNK -
nu har vi faktiskt kört tvärs över hela USA. Inte dåligt!

Men nu går jag såklart händelserna lite i förväg.
Måndag morgon vaknade vi till en ny fin dag i Yermo. Frukost på Pennys Diner ingick i hotellpriset och glada var vi för det betydde riktig frukost. Och Pennys var ju dessutom en upplevelse i sig. Såg ut som en tågkupé och hade öppet 24 timmar om dygnet vilket måste sägas vara fantastiskt i Yermo som i likhet med många andra städer förlorade sin betydelse när nya highwayen byggdes.
Fast det var en lastbilsparkering i området så en del kunder fick dom nog därifrån.

Eftersom Allan hade tvätt-tid denna dag passade vi på att bege oss till Calico Ghost Town medan tvätten tvättade sig.
Calico var den minst spöklika stad jag har sett på länge - vilket såklart berodde på att dom hade gjort den till en turistattraktion och att det just nu dessutom var Hallowen och det är stort i USA så det var spöken och skelett över allt.

Trots detta var det ändå intressant att försöka leva sig in i hur staden hade sett ut på sin glanstid.
Calico byggdes upp kring silvergruvorna och 1887 hade den 1200 invånare, 500 gruvor, 22 salooner, China Town och Red Light District.
När silverpriserna sjönk blev staden som en skugga av sig själv.

Bokade hotell i Los Angeles och gav oss sedan iväg.
Tog Route 66 genom Barslow och sedan ut på HWY 15 med vägarbeten. Och kö. Lååång kö.
Kö genom öken är ingen bra kombination men tillslut närmade vi oss LA och det blev riktigt frodigt och fint.
Trafiken genom LA var superjobbig - säger jag som inte körde. Men det var ibland 6 filar i bredd och snabbt gick det.
Jätteskönt när man till slut kunde svänga in på motellet nära Venice Beach.

Två saker har hittills varit mycket, mycket bra i USA: Toaletter och hotell/motell.
Vi har varit supernöjda med alla våra övernattningsställen. Fina rum, bra service och trevligt bemötande. I Flagstaff såg receptionisten att Allan var lite handikappad och ändrade på eget bevåg om så vi fick rum på bottenplan.
Toaletter på bensinmackar, restauranger och rastplatser har alltid varit jättebra. Rena och fina och alltid papper och tvål.

I dag fick vi dåligt motell och dålig toalett på en och samma dag.
Marina 7 Motel i Venice kunde absolut inte ge oss rum på bottenplan fast vi checkade in redan vid 15-tiden och nästan inga gäster fanns där. Men det är OK. Likaså att det var lite slitet och låg vid en ganska trafikerad väg. Smällar man får ta när man vill ha det billigt.
Men vi upptäcker direkt att toaletten inte funkar - det kommer inget vatten. Vi säger till både städerska och reception men när vi långt senare kommer tillbaka från stranden har inget hänt.
Allan säger till på skarpen och skrämmer bort ett par andra gäster, -personal skall komma om 5 minuter. Efter en kvart går jag ner och får besked att managern skall äta middag först. Och jag som är så kissnödig.

Till slut kommer någon som springer fram och tillbaka med verktyg och långt om länge har vi äntligen toalett. Skönt fast ingen bad om ursäkt och alla var ganska otrevliga. Stor kontrast till alla människor vi har mött hittills.

På grund av detta fick jag börja besöket på Venice Beach med ett toalettbesök - som inte var roligt. Och då är jag inte speciellt kräsen.

Nåja - nog med gnäll.
Venice Beach var en blandning av bohemiskt och trendigt och det var härligt som tusan att komma till havet igen.
Surfvågorna slog in, folk fiskade eller cyklade runt och jag åt en jättegod glass.
Många personligheter visade upp sig och muskelknuttarna tränade bakom galler.

Härligt med havet alltså men annars ingen hundraprocentardag. Ingen på motellet var speciellt trevliga, vi åt på en thairestaurang som inte var ett dugg serviceminded och jag trivdes aldrig i området där motellet låg. En känsla bara och det handlade inte om att uteliggare låg utslagna eller vandrade runt med sina vagnar för jag är inte speciellt rädd av mig och jag har faktiskt varit i storstäder förr. Och bott på otroligt mycket sämre ställen.
Men vi ville alltså inte var kvar och eftersom Allan var nyfiken på att återse Long Beach där han lossade bananer som sjöman bokade vi 2 nätter på hotell där.

Det var jäklig skönt när vi kunde checka ut på morgonen och bege oss vidare. Såklart var det ingen frukost alls på det där skitmotellet så vi körde ner till stranden och bingo! Supermysig frukost med underbar servitris som tyckte vi var så glada. Allan var först med att fråga om bild denna gång så jag ville inte härma (kolla hans bild på Facebook) och två personal var inblandade för att se till att han taggade stället på rätt sätt.
Allt var möjligt här, man kunde blanda olika frukosträtter så jag njöt av pannkakor med massor av färsk frukt.
Kände en god känsla komma tillbaka och jag fortsatte dagen med en liten sväng på Venice Beach.
Lonely Planet kallar strandvägen för a freak show, a human zoo, a wacky carnival and a essential LA experience.

Trafiken mot Long Beach var förfärlig (vi skulle ju inte tagit motorvägen) och jag var väldigt nyfiken på nästa logi. Det var ju billigare än skitmotellet och hade fått lite blandade recensioner.

Men innan incheckning skulle vi söka upp Allans banankaj.
Vi körde runt lite och kollade jättemysiga områden utan att riktigt hitta men när vi stannade för en härlig milkshake var personalen hur hjälpsamma som helst för att visa oss rätt.

Hamnen är världens tredje största efter Singapore och Hong Kong och mycket hade förändrats sedan Allan lossade bananer och lastade citroner på 70-talet. Men vi hittade dit i alla fall.

Hotellet visade sig vara hur bra som helst! Jättetrevlig personal (Oh Holt I´ve only heard about Victoria Holt, the author), jag slapp deponera pengar eftersom jag ser så ärlig ut (Allan deponerade i Newark och har fortfarande inte fått tillbaka sina pengar), det var ett flott hotell (med H) med pool och jacuzzi och gym i bra område. Mycket billigare än skitmotellet och då ingår också frukost.
Nu är jag riktigt glad igen.

En sak att klaga på bara och det har egentligen inte med hotellet att göra.
Hotellet befinner sig på ena sidan gatan. På andra sidan gatan finns Marina Pacific med hamn, restauranger och affärer. Kul att ta sig dit liksom men gatan är supertrafikerad med fem körfält och tror ni det finns något övergångsställe? Icke! Varken vid hotellet eller vid infarten.

Jag utsatte mig för ett självmordsuppdrag genom att ta mig över men då är jag ju ganska snabb så det skulle jag aldrig utsätta Allan för.
Med andra ord åt vi middag vid hotellet - på rätt sida av vägen. Det var någon slags klubb som samarbetade med hotellet och dom två bröderna som serverade oss var så söta att man kunde ha ätit upp dom till frukost.

Frukosten var också jättebra och nu hade vi en plan om båttur. Sighteseeing per båt är bäst tycker vi.
Genom folder på hotellet och lite google hittade vi ett ställe i Newsport som vi trodde skulle ta oss ut. Det låg i ett väldigt privat område men till slut kom vi in och fick reda på att dom endast hade turer på helgerna.

Så då gjorde vi det vi är bäst på. Bara köra runt på känsla. Hittade en skylt mot Balboa Island - öar är kul så där körde vi över. Kollade dom superfina bostäderna med egen strand, folklivet, åt en enkel lunch, besökte det lokala muséet och åt öns specialitet: Frozen bananas.

Och framför allt kollade vi öns Halloweendekorationer. Det är här dom rika bor och dom har råd med mycket saker.

Den här husägaren var värst. Tydligen hade han lika mycket till jul.

Här är hans brygga. Alla hade privata bryggor. 

Väldigt trevligt men vi hade ju fortfarande inte fått någon båttur. Tur då att vi stötte på en infödd som mer än gärna berättade var vi kunde ta båt över till Balboa Beach. Det var en väldig liten båt som tog  3 bilar, men dock en båt.

Infödingen

Väl framme luskade vi ut att vi kunde ta en båtsightseeing därifån så det gjorde vi såklart.
Vi fick se hur dom riktigt rika bodde, sjölejon och pelikaner. Hur fint som helst.

Roligt sätt att fiska

Stora hus och stora båtar

Sedan tog vi båten tillbaka vilket betyder att dagen hade gett oss 3 båtturer. Inte illa!
Nu är vi trötta efter en hel dag i solen så det blir nog middag hos sötnosarna på hotellet igen.