Ingen i klubben hade nappat på min förfrågan, så jag tänkte det fick bli en solopaddling. Det går ju bra nu när man har satt rollen! Skojar bara - jag hade tänkt hålla mig nära land och hade till och med blåst upp flottören. Det var frost på morgonen, men solen sken och livet lekte.
När jag kom till lyftet ser jag någon komma cyklande i 120 knyck: Erik! Om jag ville vänta på honom? Klart jag ville. Speciellt eftersom Erik är klubbens snabbaste på att byta om var det inga problem. Kul med sällskap. Delad glädje är dubbel glädje.
 |
| Här kommer Erik! |
Vi paddlade längs Sundspromenaden och in i Dockan. Bestämde oss där för vidare färd till herr Olssons strand. Emellertid kom en stor båt i vägen så vi fick vänta ut den enligt principen störst går först! Vilket gav oss tillfälla att diskutera Polaroidfilmens mysterier.
Överfarten mot herr Olssons strand gick bra och likaså hemfärden längs badplatsen och promenaden där folk tittade avundsjukt på oss (tror vi).
En underbar dag på havet! Nu är vi i gång! Nu kan inget stoppa oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar