CHRYSOTYPI

I Staffanstorpgruppen - det vill säga Emma, Göran och jag som kämpar med gamla fotografiska processor hos vår läromästare Kenneth - har vi nu kommit till tekniken Chrysotypi.
Jag hann göra det en gång i januari innan mina kvällskurser startade och nu är jag tillbaka igen.
Under tiden har Emma och Göran testat vidare utan att riktigt få till det. Exemplen i vår lärobok visar bilder med kalla rödlila toner som vi har svårt att få fram.

Chrysotypi-processen bygger på Sir John Herschels uppfinning från 1842, som sedan andra fotografer har jobbat vidare med och anpassat.
Vi jobbar med Arches Platine-papper som sensiteras med guld, järnsalt och ligand. Ligand är en bromsare som förhindrar att guldet fälls ut direkt.
Emulsionen är tyvärr nästan ofärgad, vilket gör att den är svår att lägga på i ett jämnt  lager. Jag gillar egentligen bäst att sensitera med svamp, men för att få det tunna lager som vi trodde behövdes för att få fram dom röda tonerna testade vi med glasstav denna gång:

En dryg ml vätska läggs på

och sedan gäller det att dra ut till ett jämnt lager. Bilden ligger på en glasskiva.

Eftersom det var länge sedan vi alla hade träffats blev det mycket snack i början - om min Tjejvasa, om Kenneths bronsmedalj i Alpbach och annat. Sedan blev det fika och årets första fastlagsbulle för min del och plötsligt var klockan halv tio. Hur det gick till fattade vi inte. I alla fall bestämdes det att vi fick satsa på var sin bild denna gång. Jag hade med en fågelbild från kryssningen i somras som jag trodde skulle passa till tekniken så den skrevs ut på film:

När emulsionen hade torkat eller att vi hade hjälpt den lite med hårtorken var det dags för belysning av provremsor för att hitta rätt tid.

Spänningen är olidlig

Bilden framkallade vi i citronsyra denna gång, men även andra syror som Dinatrium EDTA, Vinsyra eller Oxalsyra går bra. Gruppen har testat lite olika, men tycker inte det blev några större skillnader.
Efter framkallningen 3 olika klarningsbad med natriumsulfit och sköljning.

Emma håller fortfarande på med provremsor till höger, Göran har fått fram en bild som har fina röda toner men lite dålig svärta. Mina fåglar längst bak har bra svärta men saknar det röda.

Min bild fick som sagt bra svärta, men jag skulle ville få mer av dom rödaktiga tonerna i kanterna i själva bilden. Det känns som om ju längre man exponerar ju mer försvinner det röda men samtidigt vill man ju exponera tillräckligt för bra svärta. Lite mission impossible, men nästa vecka kämpar vi vidare.
Under arbetets gång när man står där och agiterar sin bild i 3x10 minuter kollade vi fåglarna och associerade till Hitchcock och andra skräckfilmer och genast hade jag idéer till en bildserie på detta.
Om man nu bara kunde få rätt på tekniken! Jag vill ha rött!