I går var det vernissage för mina gymnasieelever.
Dom hade själva valt temat (LYCKA), lokal (WICKMANSKA) och tog också ansvar för marknadsföring och genomförande av vernissagen.
Om man kanske kan tycka att det ibland är lite motigt att vara lärare så är detta lön för mödan. Jag älskar det kreativa kaos som alltid uppstår. Faktiskt tror jag det är jättebra för eleverna också med en deadline som verkligen är deadline. Visst har vi deadline annars också, men det finns alltid elever som kommer med sina arbeten alldeles för sent. Fast nu var det kniven på strupen. Utställningen skulle öppna torsdag kl 16.00 och var man inte klar tills dess så var det kört. Ingen är liksom intresserade av utställningsbilder när utställningen är slut. Nu börjar verkliga livet!
Och som vanligt hände det saker hela tiden. Bläcket tog slut, hantverkarna bröt strömmen så allt gick i stå, internet försvann så den trådlösa överföringen till skrivaren inte funkade, folk försov sig, glas gick sönder
MEN
två minuter i fyra sattes dom sista bilderna in i portfolion och när släkt och vänner och lärare vällde in var allt perfekt:
Alla 10 fotoelever hade fått upp sina bilder på väggen, 10 portfolios låg snyggt uppradade på ett bord, ljusen var tända, cidern i glasen, hembakat på fat. Och alla var där. Underbart!
Några elever var lite spända och nervösa, några lite blyga och andra mer kaxiga. Sedan kom klasskamrater, tidigare elever, stolta föräldrar, lärare och annan personal mer mera med mera. Mycket folk hela tiden, och alla kunde slappna av och njuta.
Jätteroligt, men också med ett stänk av vemod eftersom detta blir den sista elevutställningen jag håller i. Jag kommer sakna det SÅ mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar