På väg hem genom Tyskland valde vi att stanna i Marburg och Goslar.
I Marburg fascinerades jag framförallt av Oberstadt, en gammal stadsdel som låg uppe på höjden. Ännu längre upp låg Landgrafenschloss där några entusiaster hade etablerad en camera obscura. Tyvärr var den endast öppen på helger så jag fick inte uppleva den, men jag har sett något liknande i Edinburgh tidigare och det är ganska fascinerande. Vi gjorde även en utflykt till Biedenkopf, där det skulle finnas ett fotografisk museum, men det fanns inte där. Inte där det skulle vara i alla fall. Så det fick bli ett slott istället.
Vad som annars var bra med Marburg var att det var en studentstad med billiga fik och restauranger. Schnitzel och två stora öl för en dryg hundralapp på restaurangen mitt emot hotellet.
I Goslar fick vi rena sviten på Hotel Niedersächsischer centralt vid järnvägen. Två nätter för under tusen svenska kronor. Bokat på www.hotels.com samma morgon. Passade bra eftersom det drog ihop sig till finaler i VM-fotbollen. Priser på dubbelrum låg annars mellan 500 och 1000 kr för det mesta. Mat kan man som vanligt få i olika prisklasser. I Goslar åt vi Fish and chips på trevlig irländsk pub för 4,50€. Ölen är tack och lov billigare än i Sverige.
Rammelbergs gruva i Goslar www.rammelsberg.de är faktiskt klassad som världskulturarv av UNESCO så den måste givetvis besökas. Vi valde att åka tåg in i gruvan. På reklambilden satt några glada barn i förarhytten på ett tåg och vi tänkte oss att det lite skulle vara som att åka spöktåg på Liseberg.
Vilket visade sig vara totalt fel. Vi blev instoppade i en vagn som var som en liten container, -den stängdes till och vi skramlade fram i totalt mörker. Lite läskigt faktiskt.
Annars var visningen på tyska så man fick gissa lite, men fick ändå en bra bild av gruvarbetarnas tuffa liv. Guiden hade själv jobbat i gruvan.
En rolig grej var också att när gruvan stängdes 1988 packade konstnären Christo in den sista vagnen och den fanns nu i kraftvärket som fungerade som galleri:
www.moenchehaus.de
Hotellet vi bodde på hade konsttema. Vi fick Le Corbusier-rummet, men rummet bredvid hette Christo så jag var lite nyfiken på det. Om han hade packat in sängen eller något. Fast jag lyckades aldrig titta in.
På kvällen stötte jag på en svensexa som sålde mig en badboll och någon rälig grön dricka. Jag har inte vågat öppna den än.
Til slut får man väl tacka den lilla tanten i gps-en som tog oss runt så fint. Trots Stau, Umleitung och Rödljus kom vi alltid fram dit vi skulle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar