OBERNAI

Obernai. Låter det franskt? Inte speciellt.
I Obernai märkte man mycket att det i perioder har varit tyskt. Tyska namn på gravstenarna, många pratade tyska och när det gäller maten var det inga käcka små morötter i kors. Nej, det var sauerkraut och fläsk och rediga grejor.
I övrigt är Obernai en medeltidsstad med ca 11 000 invånare och enligt turistbroschyren är staden känd som "Alsace i ett nötskal".
Efter att ha kollat lite i staden bestämde vi oss för utflykt till Leornardsau park. Slott med 9 hektar skog och trädgårdar.

Här var det nästan så man trodde 3dje världskriget hade brutit ut. Det var helt dött. Inte en människa.
Nästan lite läskigt att traska runt i det lite förfallna, men ändå välskötta området.
Innan resan lästa jag i Sydsvenskan om en undersökning som visade att affärer och köpcentrum är nödvändiga för att ett område skall blomstra. Många gånger under resan tänkte jag på detta. Så fort det var affärer, var det massor med folk. Annars ofta öde. Jag gick även på stadsmuren kring Obernai nästan utan att se en enda människa.

Sedan var det givetvis dags för Alsace-vinrunda. Vi åt lunch i mysiga Barr, sedan började det störtregna, det var ingen större aktivitet vid vingårdarna och till slut stannade vi bara på ett ställe mitt i Andlau eftersom där var lätt att parkera. Vilket visade sig vara ett lyckokast. Jean Wach, som odlaren hette, pratade jättebra engelska och till och med lite svenska eftersom han hade många svenska kunder. Han berättade gärna om hela processen och vi lärde oss massor. Fast jag är med i en vinklubb måste jag erkänna att jag är ganska kass på viner. Vid lunchen i Barr beställde jag in ett vin som jag trodde var vitt men som visade sig vara rött. Till exempel. Men jag har i alla fall fattat att Grand Cru är lite finare vinor, och sådana hade Jean till ett bra pris, så det blev några flaskor med hem givetvis.

www.vins-wach-alsace.fr