HÖSTPADDLING I BLEKINGE

Äntligen dags för långfärdspaddling igen! Det är så roligt att paddla så man bara längtar och längtar.
Kanske stämmer det inte riktigt vad min dotter skriver om mig i sin blogg

Citat:

Jag blir väldigt ynklig när jag är sjuk. Klagar och har mig och tycker väldigt synd om mig själv. Lite som vilken man som helst, faktiskt. Synd jag inte fick lite mer av mammas gener där. Hon kan väl ha 47 graders feber och ändå tycka att det vore käckt att paddla Sverige runt. Jaja, alla kan vi inte vara hurtiga.  Citat slut.

men det ligger en hel del i det. Min smärttörskel är hög och det skall mycket till för att jag skall ställa in en paddling. Denna gång hade jag lite huvudvärk på väg upp men det försvinner så snart man är ute på havet.

Vår vana trogen stack Mia och jag upp redan fredag morgon för att få en helt egen dag på havet. Mia är som jag i kvadrat. Envis och ettrig och truten går i ett. Det är tråkigt nu när hon är så mycket i Båstad. Kom hem! 

Vi ankom vandrahemmet efter lunch, proppade in maten i kylskåpet och begav oss ut på havet. Dimmigt och vindstilla. Skönt. Ibland försvann Mia in i dimman och ibland försvann hon bakom en sten. Men vi höll ihop i dimman.

Vi rekade lite inför helgens äventyr och tittade bl.a. på Kofi Annans sommarhus. Han äger det minsta huset i området (enligt våra tillförlitliga källor åtminstone) och minsann hade han inte en kanot i trädgården! Vi borde kanske bjuda med honom nästa gång.

Vi hittade bra fikaplatser, rundade Tjärö och mindes den underbara Tjäröfestivalen. Sedan rundade vi lite andra öar mest för att paddlingen inte skulle ta slut, men till slut kallade våra husliga plikter. Vi skulle ju göra mat till gänget som var på väg. För att undvika bränt kött satsade vi på rökt fläskfilé som kan ätas kall och till det bjöd vi på en härlig rotfruktspanna. Kreativa som vi är tappade vi inte alls huvudet då pannan vi hade lånat i dom andra gästernas kök inte alls passade i ugnen. Allt löser sig om man bara har viljan, säger jag.

Vi var 13 anmälda till denna långfärd och efter lite av- och påhopp blev vi totalt 11 paddlare, som droppade in under kvällen och värmde upp med champagne och Pauls förrätt innan vi bjöd på middag.

Lördagen kom med sol och totalt vindstilla. När vi paddlade ut från viken infann sig en helt magisk känsla. Man kunde knappt tro det var sant att man skulle få en så underbar dag i slutet på oktober.

Lördag kväll var dagen för dom riktiga kockarna. Det gjordes jordärtskockssoppa från grunden - med hembakad foccatia, italienska Anna hade gjort lasagne och äppelkakan härstammade inte från den enkla varianten i reklamen där man häller ihop två påsar, smetar ut lite mjöl i ansiktet och sedan är det klart. 
Hela kvällen var det en febrilsk aktivitet i köket medan jag kunde ägna mig åt lite naturfotografering. Inte min gren, men viss är det vackert.

Söndag dimmigt och molnigt, men vindstilla och ganska så skönt ändå. Vi la i i Matvik och paddlade ut till Tärnö där vi åt lunch.

Stort tack till mina paddelkompisar Anna, Jerry, Monica, Tina, Mia, Paul, Bengt, Erik, Henrik och Niklas för en underbar och rolig helg. Och alla varma tankar till Anna som skänkte mig resterna av lasagnen. Det räddade min söndagskväll.