UTSTÄLLNINGSRUNDA

Äntligen en mulen dag så man kunde ge sig ut och kolla utställningar. Första stop Landskrona. Skånetrafiken förnekar sig inte så tåget var givetvis försenat, men til slut ankom jag i alla fall Landskrona museum där jag i första hand hade spetsat in mig på Gerry Johansson. Ett säkert kort. Alltid kvalitet. Hans fotografi ligger långt ifrån det jag brukar gilla, men med åren har jag börjat uppskatta hans bilder. Han är så himla medveten om vad han gör och kör sitt lopp oberoende av trender. Tar man sig tid med hans bilder hittar man många underfundiga småroliga saker. Inte dumt alls!
Gerrys utställning hänger tills den 4 september.

www.landskronakultur.se

I caféet fanns 10Lo-fi - en manifestation för fotografi tagit med mycket enkla kamror

http://www.10lofi.se

Spännande! Jag har ju själv jobbat mycket med hålkamera och fascineras av det enkla och nu blev jag sugen på att dra igång min Holga igen. Folkuniversitetet har ju tyvärr lagt ner det analoga men Fotografiska föreningen i Malmö har fortfarande lab och där skall jag gå med nu. Skall bli kul.
Mina favoriter på utställningen var Christer Törnkvist och Jan Berhardtz.

Medan jag väntade på att konsthallen skulle öppna traskade jag genom utställningen Broderat. Att brodera är verkligen inte min grej och jag hade inga som helst förhoppningar annat än att fördriva tiden. Fördomar, fördomar, fördomar! Vilken lycka att jag tog mig dit! Allra starkast var Mätta Falck som avrättades 1810 för att ha giftmördad sin man och sina barn för att kunna gifta sig med sin älskare. Hon hade broderat sin nådeansökan på små lappar. Även mentalsjukas broderier berörde.
Vad lär man sig då av detta? Att man skall kasta sina fördomar överbord och vara öppen för det mesta.

Gick vidare genom blomstergata och en underbara park till den fantastisk vackra Landskrona konsthall som visade den danska fotografen Joakim Eskildsens omfattande dokumentära projekt om romernas liv, historia och situation i sju länder. Bilderna var otroligt vackra och kanske gestaltar utställningen något av dokumentärfotografins dilemma: Som fotograf letar man bra komposition, snyggt ljus, vackra människor och fina stilleben. Det var nästan så man glömde eländet, misären och att många i princip bodde på en soptipp. Problem? Eller kanske inte. Jag tänker på Walker Evans arbete i FSA- projektet: Han ville att alla människor, oberoende av hur fattiga och eländiga dom var skulle få behålla sin värdighet. Han tog lång tid på sig vid fotograferingen och lät människorna arrangera sig på bästa sätt. Bruce Davidsson fick kritik för att han i East 100th street gestaltade dom fattiga i Harlem med storformat, arrangerade i snyggt ljus. Fattiga människor skall gestaltas med pressad TriX som kopieras hårt. Typ.
Nåja. I alla fall en utställning som är väl värd att se. Många starka portätt. Utställningen hänger tills den 21 augusti.
Sedan: Hör och häpna - caféet var öppet! Jag vandrade in och beställde en våffla för 20 kr. Den var hur fin som helst och jag tog en bild av den med min mobil. Det är nog den första bild jag någonsin har tagit med en mobil. Den är ca hundra år gammal och jag har ingen sladd som kan överföra bilden till datorn så ni får helt enkelt föreställa er en fin våffla med grädde och sylt och en ursnygg chokladmanick.
Turligt nog blev jag sedan kissnödig och från toalettavdelningen upptäckte jag att det visades bildspel i ett bakrum. Det var Anna Riwkins bilder av romer i Sverige på 50-talet. Ett projekt i samarbete med Ivar Lo-Johansson som publicerades i boken Zigenarliv. Hör ni? Anna Riwkin!! En av mina favoritfotografer. Kolla upp henne. Hon är en frisk fläkt i svensk fotohistoria.

Nästa stop: Helsingborg och Dunkers kulturhus för att se Ewa-Maris underbara masai-bilder.

www.ewa-mari-johansson.com

Visserligen har jag sett bilderna innan, men Ewa-Mari är en underbar människa och hennes porträtt på masaikvinnorna är så bra att dom kan aldrig ses för ofta. Roligt också att se hur Lena W hade hjälpt henne att få ihop en bra utställning.
Jag går till kassan och löser min biljett för att sedan upptäcka att just Ewa-Maris utställning är gratis. För att få valuta för mina pengar var jag därför tvungen att även besöka dom andra utställningarna. Vilket givetvis inte alls var fel. Framförallt är det kul att se den professionella utformningen av alla utställningar. Passion i ett helt rött rum där man bland annat fick se ett par av Graciela Iturbides underbara fotografier.
Huvudutställningen var Andrum av Åsa Maria Bengtsson, Tamara Malmeström De Laval och Charlotte Petersen. Massor jag inte fattade alls och en del spännande verk. Personligen fastnade jag mest för Åsa Maria Bengtsson: Territories, Table of contents och framförallt Mermale.

www.dunkerskulturhus.se


Tåget hem gick otroligt nog i tid och bortsett från att det var nerklottrat så man inte kunde titta ut (ni behöver väl inte måla på fönstren!?) och att en inkommande dam dränkte ner sig med så mycket parfym att man nästan svimmade gick hemresan utan problem.

En bra dag!

I morgon skall jag paddla runt Hallands Väderö.